Göran Elwin svartmålade videovåldet i samhällsprogrammet Studio S (december 1980) och han gjorde det med råge. Barn och ungdomar uttalade sig måleriskt, dock korthugget, om grymma våldsfilmer de sett och vilka bieffekter de erhållit. Vuxenvärlden förfasades och häxjakten var igång; filmcensuren stampade enbent takten. Och så höll det på fram tills Casino kortades 1995 och debatten slog bakut. Ingen film har klippts sedan dess (med vissa undantag av sk. våldsporr och andra abnormaliteter). Det var en mörk och svår tid.
Hur hade det sett ut idag om följande fakta presenterats redan då: Göran Elwin, med hantlangare, mutade de stackars små liven med pengar, godis och McDonald’s för att de skulle säga vad som passade programmets slutgiltiga agenda. Sant! De hade inte sett filmerna som de uttalade sig om. Alltså, ett imponerande inhumant stympande av kvalitativ film som definitivt förtjänade bättre. Utifrån ett oursäkligt oförstånd dömde man på förhand, något som aldrig får ske.
Intressant med detta unikum är att det fortfarande brukas och är aktuellt i allra högsta grad. Mindre fina filmer smutskastas av fula fiskar som inte ens har sett dem. Återigen: Motorsågsmassakern. Hur många har egentligen sett Tobe Hoopers film? Hur kommer det sig att alla de som inte sett den är övertygade om att den är A: våldsam, B: dålig. 100 procent garanterat! Nu råkar det vara så att varken A eller B stämmer, konstigt eller hur? Om så är fallet, varför går då inte dessa fula fiskar och hyr filmen i fråga omgående? Jo, för att det anses vara en dålig film. Denna snobbism gör mig illamående. Bra film är bra film är bra film, genres kvittar. Skräck, komedi, drama osv. En bra film är en bra film, punkt!