Ibland tror jag att jag är alldeles för upptagen för att vara filmintresserad. Jag känner alltför ofta att jag inte hinner klämma in en film i min vardag full av studier, familjeliv och vänner.

Men jag hinner faktiskt se lite filmer ändå. Den senaste tiden har det faktiskt varit en del besvikelser. Filmer som borde ha levererat mer, men som inte gjorde det. Men jag återkommer med dessa filmer.

Idag vill jag mest bara tipsa om Paul Thomas Anderson underbara Punch-Drunk Love från 2002. Adam Sandlers helt klart bästa film (någon som vill utmana mig på det?). Jag älskade den här filmen första gången jag såg den, men fick inget gehör från min omgivning. Så jag såg om den. Och ja, den tappar lite magi under en omtitt, men har man inte givit denna filmen en första chans så är det dags nu. Tajmingen kunde dock varit bättre, den visas 02:25 på TV3 i natt. Men det finns ju folk som är uppe då och annars finns det säkerligen några som har kvar en sådan där VHS-apparat eller som har haft råd och lust att skaffa sig en sådan där modernare inspelninggrej.

Handlingen? Det är inte så mycket att börja peta i här. Filmen bygger mer på scener och känslor än ett klokt narrativ. Alltså mer än upplevelse än en konventionell film, som så ofta med PT Anderson. Och så dyker ju den fantastiska Philip Seymour Hoffman upp i en liten biroll också. Så försök att söka upp denna fantastiska film, på ett eller annat sätt. Mycket nöje!

Trodde där för en kort sekund att Californication var slut som serie, det verkade nämligen ett tag som att Hank Moody hade gÃ¥tt och blivit snäll, pÃ¥ ett trÃ¥kigt sätt. Det var ett par avsnitt som var jävligt mjuka och duktiga, Hanks farsa dog och han var tvungen att bli lite mänsklig … det funkar ju aldrig. Men nu är bollen i rullning igen och Californication är bättre än nÃ¥gonsin!

Pushing Daisies däremot, jag vet inte riktigt … kollade pÃ¥ första avsnittet men kommer nog inte att fortsätta. Jag gillar inte alls känslan av att den inte är riktigt pÃ¥ riktigt. Komiken känns … finesslös. Som helhet apar den i stil och ton efter mycket bättre serier som Twin Peaks och Supernatural, detta med själlösa Burtoneska drag som bara ger en fadd bismak av konstruktion. Nej, inget för mig.

Jag är den förste att erkänna mängden av mediaskit jag konsumerat under mitt livs aktiva film & tv del. Lite mer restriktiv har jag dock blivit på senare tid, med vissa undantag såklart. Gårdagens Wrong Turn 2 är ett sådant. Herregud vilken skit! Och brukar vanligtvis tycka om skit och speciellt då skit som har med inavel att göra. Men Wrong Turn 2 känns bara billig och luktar suget efter pengar lång väg. En direkt till DVD produktion som jag hade kunnat vara utan. Därmed inte sagt att inte det fanns scener jag uppskattade. Ohh nej. Följande var rätt fina. Missbildad kvinna föder ett missbildat barn medans hennes missbildade mamma ljuder nasalt i bakgrunden: the baby is coming, the baby is coming. Missbildad pojke gnyr och runkar omvartannat åt en av huvudkaraktärernas ljumma försök till solbadande. Henry Rollins i alla hans scener.

FörstÃ¥r inte hur jag kunde missa att Harmony Korines senaste film Mister Lonely har premiär pÃ¥ Stockholms Filmfestival! Det kommer att bli riktigt kul, vet egentligen inte sÃ¥ mycket om den men det räcker egentligen med att Herzog är med för att fÃ¥ mig intresserad. Att storyn sedan kretsar kring ett gäng imitatörer fÃ¥r väl i alla fall ses som bättre än ett gäng gycklare …

Adam Green (Hatchet) firar Halloween på ett synnerligen kreativt sätt, han regisserar nämligen en kortfilm varje år och du kan spana in den senaste här, The Tiffany Problem. Fungerar jättebra i väntan på Saw IV som just haft premiär i USA.

Guillermo ”Habacuc” Vargas kedjar i konstens namn fast en gatuhund pÃ¥ ett galleri och lÃ¥ter den svälta till döds. Han förklarar det hela sÃ¥här: När jag band hunden vid en vägg och använde den som ett konstobjekt dÃ¥ hamnade den plötsligt i fokus. Om den hade dött av hunger pÃ¥ gatan hade ingen brytt sig. Fy pÃ¥ dig vargas, sÃ¥ fÃ¥r man faktiskt inte bete sig!

En av årets höjdpunkter är när programmet till Stockholms Filmfestival släpps, det klår nästan filmerna i sig. Att sätta sig ner med en god kopp rättvisemärkt kaffe och stryka under allt man skulle vilja se har blivit som en andra julafton för mig.

Årets program känns rätt stabilt, som vanligt. Ett antal filmer står ut som självklara och sedan har vi även en del överraskningar.

Följande filmer kommer jag absolut att se:

Zoo
Halloween
Descent
I´m a Cyborg, but that´s OK
Control
Chapter 27
Rocket Science
Waitress
Cleaner
Lynch
Eastern Promises
Go Go Tales
We Own the Night
American Crime

Av dessa ser jag mest fram emot American Crime, som jag tagit upp tidigare och som bygger pÃ¥ ett autentiskt amerikanskt rättsfall där en fembarnsmamma, tillsammans med sina ungars hjälp, hÃ¥ller en tonÃ¥rsflicka inlÃ¥st i deras källare. Zoo behöver ingen ytterligare beskrivning … Rocket Science verkar för jävla rolig och Halloween kommer nog att göra sig väldigt bra pÃ¥ stor duk.

För övrigt kommer det bli intressant att få ta del av Paul Schraders visdomsord, han är lite av en idol, synd bara att de missat både Exorcisten och, hans för övrigt bästa film, Hardcore.

Jag fÃ¥r Ã¥terkomma lite senare med fler programsynpunkter och rekommendationer, känner att jag än sÃ¥ länge bara skummat av ytan …