Stark festivalöppning

Stockholms Filmfestival har startat och jag har än så länge sett i alla fall 2 filmer som jag tyckt väldigt mycket om. Once, som jag även recenserat här på film.nu, var verkligen en överraskning för mig. En kärleksfilm om två fattiga musiker som träffas och börjar spela tillsammans kan väl bara inte vara bra, tänkte jag (det tänkte nog alla). Vilken chock vi fick. Once kvalificerar sig lätt till det finaste jag någonsin sett och dessutom med ett soundtrack som jag nästan skulle kunna tänka mig att köpa.

Jack Brooks: Monster Slayer är, som ni kanske kan gissa er till, av ett helt annat slag. Den handlar om Jack som efter en traumatisk barndom, Jacks föräldrar blev uppätna av ett monster, får påtagliga problem med sin ilska. Han går till en psykolog som rekommenderar honom yoga men Jacks kropp trängtar efter något annat, något helt annat. Efter att hans skollärare gått och blivit besatt (Robert Englund i rollen som denne är otroligt kul) och senare förvandlats till ett monster bestämmer han sig för att bli en monsterslaktare.

Jack Brooks: Monster Slayer spelar i samma liga som Hatchet och jag kan lukta mig till en ny trend vad gäller skräckfilmen dock vet jag inte hur man ska beskriva den men den är sketchartad, torr och jävligt rolig. Väldigt mycket Saturday Night Live över det hela. Skit samma, alla i publiken tyckte om monsterslaktaren och den fick applåder.

Nu ser jag fram emot Mark Chapman rullen Chapter 27, Lynch och Halloween.