Cannes #3

Tre bussar och ett flyg senare så finner jag mig tillbaka i London.

Det är synd att jag inte kunde stanna festivalen ut, men efter den senaste veckans heta sol, sömnbrist och en konstant lätt berusning så är jag faktiskt glad över att vara hemma igen.

De sista två dagarna jag spenderade på Cannes filmfestival medförde en tillfredställande mängd filmtittande.
Mina kortfilmsfavoriter (av de få jag lyckades se under mina tre x 30-minutersbesök, med avdrag från de fem gånger då datorn frös) var Jochen de Vries MISSEN, den Nya Zeeländska THE SIX DOLLAR FIFTY MAN samt Magne Pettersens PARAT.

Vi gick på marknadspremiären av AGORA med Rachel Weisz i huvudrollen, som förmedlar en viss politisk poäng som även idag, 1600 år senare, fortfarande är aktuell.

På tisdagen gick jag och Ida Akesson (vars film, DOOR TO DOOR, jag var regiassistent på i februari) på galavisningen av VINCERE. Ida delar förnamn med huvudrollskaraktären i filmen, men även bortsett från det lilla angenäma sammanträffandet så tyckte vi att filmen var både sevärd och välgjord med ett väldigt starkt skådespeleri från Giovanna Mezzogiorno som Ida Dalser, Mussolinis älskare.

Ida Akesson och Emie (Eva-Marie Elg), Cannes 2009
På väg till galavisningen.

Det blev aldrig något av ANTICHRIST på måndagskvällen, men hellre Nordisk & Göteborgs filmfestival fest än att blunda mig genom de blodiga scenerna som jag läste en detaljerad beskrivning av idag. (Min inre bild är inte vacker.) Hellströms Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg var det alldeles för länge sedan jag hade chans att dansa till! Och The Cure! Och…

”Take me down to the paradise city
Where the grass is green
And the girls are pretty
Oh, won’t you please take me home”

Ja-a…

Och samtidigt som jag lämnar festivalen så blir Tarantino inkörd på festivalområdet en meter framför mig för hans galavisning.

Det har verkligen varit en underbar festival och jag har haft otroligt roligt. Nu är det dags att ha mindre roligt och fokusera… och producera inför nästa år.

På tal om att producera så är trailern klar för vårt dokumentärfilmsproject SUBURBAN MADNESS som filmades tidigare i år i Brasilien. Den finns att se på projectets blog.

Publicerat av

Emie

Jag äger och driver det nystartade produktionsbolaget Happy Endings Productions Ltd som är baserat i Dalston, östra London. När jag är ledig från projekt så arbetar jag på The Rio, som är en självständig kvartersbiograf och en av Londons mest omtalade hemliga oaser.