SFF 2010. Festivalrapport 7: Tre filmer

Blandade filmer från festivalens kompott:

”Pete Smalls is Dead” är en film om Los Angeles. Tim Roth spelar filmregissör som dött och hans goda vänner (det omaka paret Peter Dinklage och Mark Boone Junior) bestämmer sig för att reda ut dödsfallet. De driver runt i L.A. på en moped och stannar vid diverse sluskar med kopplingar till filmindustrin (Steve Buscemi i fånig peruk, Seymor Cassel som porrintresserad albanier och Theresa Wayman som filmklippande fransyska). Vi befinner oss alltså i Bukowskis smutsiga och svettiga stad, där ett skrivbord inte bara är ett skrivbord utan även en spritkabinett och ett medicinskåp. Alexandre Rockwells film är en fin homage till 40-talets detektivfilm, men inte i samma klass som Aaron Katz ”Cold Weather” som den delar tematik med.

”Vacation!” inleds med att Sugar ringer till tre vänner och kastar ut idén om att de fyra borde hyra en stuga vid havet en vecka. Pina Colada skriker flickorna i kör när de hoppar in i bilen för att dra iväg. Filmens första hälft är både utmärkt sleazig men samtidigt intressant. Jag var aldrig välkommen till flickornas pyjamaspartyn, så jag har ingen aning om hur ett sådant ser ut. Men nu vet jag. Både filmen och flickornas semester spårar dessvärre ut när de tar ectasy och en dem drunknar i poolen. Filmen är alltså en utomordentlig antidrogfilm, dock inte till tematik utan snarare i sig självt. Vilket är synd då jag hade roligt under filmens första hälft. Nu längtar jag till det ögonblicket då någon ringer polisen efter att någon har dött i en film, och inte försöker gömma liket, vilket aldrig brukar gå vägen.

”HaHaHa” var min introduktion till Hong Sang-Soo. Filmen kretsar kring två manliga vänner som diskuterar vad de gjort den senaste tiden. Helt ovetandes om det så har de levt sida vid sida. Mellan vännerna har ett drama utspelats mellan deras gemensamma vänner. Sang-Soo gör en snitsig studie i hur vårt käraste kommunikationsmedel (det talade) språket lika gärna kan undergräva mening som att uttrycka den. Dessutom är filmen otroligt rolig. Sang-Soo låter sina karaktärer uttrycka massvis av saker, dessvärre är de irrelevanta och motsäger det som karaktärerna verkligen tycker och tänker, vilket ofta leder till komiska LOL-situationer.

Publicerat av

En reaktion på ”SFF 2010. Festivalrapport 7: Tre filmer”

  1. Steve Buscemi är underhållande, han kan spela allt ifrån komedi till psykopat. När det är film som steve finns med i är det underhållande.

Kommentarer inaktiverade.