Är det inte fantastiskt att komma in i en skön biosalong fylld med förväntansfulla cineaster när vädret utanför är allt annat än behagligt?
Under de senaste två veckorna har Stockholm drabbats av fjällika vinterförhållanden. Flyg har ställts in, bilar har halkat av vägen och fingrarna har förfrusit i väntan på tåget. Det är här filmfestivalen kommer in. Jag var och såg den fantastiska filmen ”Hunger” i söndags kväll.
Solen gick ner runt fyra och vid nio kändes det som att den aldrig varit uppe. Tåget in till stan var tomt och när jag kom ut på Klarabergsviadukten möttes jag av en isande vind på den ödsliga gatan. Jag mötte kanske fyra personer på min väg förbi Åhlens mot Sveavägen, de var minst lika kalla som jag och gömde sig i sina stora jackor. Jag gick förbi Sergelgatan och svängde in på Sveavägen som lika gärna kunde varit den arktiska tundran. Där möttes jag av offantliga antal sekundmeter snöstorm och hade svårt att gå rakt den sista biten på väg till biograf Sture och det var inte en människa så långt ögat kunde se. Men jag kom fram till sist och det verkade som att det var här man skulle vara denna söndagkväll. Innanför dörrarna satt fullt med folk och småpratade i väntan på filmen. En kaffemaskin väsnades från längst in i lokalen och värmen gjorde sakta men säkert mitt ansikte rörligt igen. Jag satte mig nöjt ner och söp in atmosfären. Kvällen avslutades som sagt med den eminenta filmen ”Hunger” om dömda IRA terroristers kamp mot rättvisa och mänskliga rättigheter. Jag älskar film och jag älskar filmfestivaler.
ps. recension av filmen hittar du här: http://film.nu/filmrecensioner/hunger/ ds. stockholms filmfestival