SFF 2010. Last Days
Okej. Stockholm Filmfestival 2010 Ă€r i skrivande stund nĂ€stan över. Jag har haft det trevligt trots att jag klagat massvis under sjĂ€lva festivalen. Antingen har filmerna varit trĂ„kiga eller likadana, eller sĂ„ har jag planerat dĂ„ligt. Har dock bara missat tvĂ„ filmer jag verkligen ville se, ”Kaboom” samt ”Rubber”. Innan vi hoppar till nĂ„gon slags utvĂ€rdering sĂ„ vill jag bara kommentera det jag sett de senaste dagarna.
”The Trip”. Coogans och Brydons imitationer av Woody Allen och Michael Caine Ă€r utan tvekan det roligaste jag sett under festivalen. Och visst, en film om imitation dĂ€r tvĂ„ skĂ„despelare/komiker imiterar dem sjĂ€lva. Det Ă€r som att Winterbottom försökt arbeta med sĂ„ lite som möjligt.
”The Town”. Inget i jĂ€mförelse med Peter Yates ”The Friends of Eddie Coyle” med Robert Mitchum i rollen som kriminell Bostonbo.
”Gone With the Pope”. Sleazig som fan. Filmer med one-liners i stil med ”You’re either in, or in the way.” slĂ„r sĂ€llan fel. Men knappast ett mĂ€sterverk i dess genre, trots en vĂ€ldigt rolig plot.
”Howl”. James Franco lĂ„ter vĂ€ldigt mycket som Allen Ginsberg, men filmen (och speciellt inte de datoranimerade scenerna som ska illustrera dikten) kĂ€nns inte riktigt sĂ„ Ginsberg. Varför specialskriven musik istĂ€llet för jazz?
”Red Nights”. Filmad pĂ„ Red och bilderna Ă€r helt otroliga. DessvĂ€rre Ă€r filmen en konstig blandning av förra Ă„rets bĂ€sta film ”The Limits of Control” och ”Saw 5″. Men h.s.h en av fĂ„ filmer pĂ„ festivalen med ett foto dĂ€r man tĂ€nkt till och vĂ„gat göra saker med Ă„kningar, utsnitt och speciellt fĂ€rger.
DĂ„ var det alltsĂ„ dags att utvĂ€rdera festivalen. ”Winters Bone” som vann BronshĂ€sten var ett fegt val. Det Ă€r inget fel pĂ„ filmen, men den följer festivalens Sundance-inspirerade mallar precist och Ă€r alltför lik ”Frozen River” (som vann HĂ€sten för tvĂ„ Ă„r sedan) för att man ska kunna stĂ„ bakom ett sĂ„dant beslut. Aaron Katz gjorde enligt mig den bĂ€sta filmen inom tĂ€vlingssektionen (”Cold Weather”), men att en film som bĂ„de Ă€r allvarlig och rolig samtidigt som seriös och oseriös skulle vinna pris kommer nog inte att hĂ€nda. NĂ€sta Ă„r ska jag försöka se sĂ„ lite som möjligt, för just nu Ă€r jag rĂ€tt trött pĂ„ den film som visas pĂ„ denna festival. Nedan följer min topp 5, utan motiveringar.
1. ”Film Socialisme”
2. ”HaHaHa”
3. ”Cold Weather”
4. ”Another Year”
5. ”Outrage”
SFF 2010. Festivalrapport 7: Tre filmer
Blandade filmer frÄn festivalens kompott:
”Pete Smalls is Dead” Ă€r en film om Los Angeles. Tim Roth spelar filmregissör som dött och hans goda vĂ€nner (det omaka paret Peter Dinklage och Mark Boone Junior) bestĂ€mmer sig för att reda ut dödsfallet. De driver runt i L.A. pĂ„ en moped och stannar vid diverse sluskar med kopplingar till filmindustrin (Steve Buscemi i fĂ„nig peruk, Seymor Cassel som porrintresserad albanier och Theresa Wayman som filmklippande fransyska). Vi befinner oss alltsĂ„ i Bukowskis smutsiga och svettiga stad, dĂ€r ett skrivbord inte bara Ă€r ett skrivbord utan Ă€ven en spritkabinett och ett medicinskĂ„p. Alexandre Rockwells film Ă€r en fin homage till 40-talets detektivfilm, men inte i samma klass som Aaron Katz ”Cold Weather” som den delar tematik med.
”Vacation!” inleds med att Sugar ringer till tre vĂ€nner och kastar ut idĂ©n om att de fyra borde hyra en stuga vid havet en vecka. Pina Colada skriker flickorna i kör nĂ€r de hoppar in i bilen för att dra ivĂ€g. Filmens första hĂ€lft Ă€r bĂ„de utmĂ€rkt sleazig men samtidigt intressant. Jag var aldrig vĂ€lkommen till flickornas pyjamaspartyn, sĂ„ jag har ingen aning om hur ett sĂ„dant ser ut. Men nu vet jag. BĂ„de filmen och flickornas semester spĂ„rar dessvĂ€rre ut nĂ€r de tar ectasy och en dem drunknar i poolen. Filmen Ă€r alltsĂ„ en utomordentlig antidrogfilm, dock inte till tematik utan snarare i sig sjĂ€lvt. Vilket Ă€r synd dĂ„ jag hade roligt under filmens första hĂ€lft. Nu lĂ€ngtar jag till det ögonblicket dĂ„ nĂ„gon ringer polisen efter att nĂ„gon har dött i en film, och inte försöker gömma liket, vilket aldrig brukar gĂ„ vĂ€gen.
”HaHaHa” var min introduktion till Hong Sang-Soo. Filmen kretsar kring tvĂ„ manliga vĂ€nner som diskuterar vad de gjort den senaste tiden. Helt ovetandes om det sĂ„ har de levt sida vid sida. Mellan vĂ€nnerna har ett drama utspelats mellan deras gemensamma vĂ€nner. Sang-Soo gör en snitsig studie i hur vĂ„rt kĂ€raste kommunikationsmedel (det talade) sprĂ„ket lika gĂ€rna kan undergrĂ€va mening som att uttrycka den. Dessutom Ă€r filmen otroligt rolig. Sang-Soo lĂ„ter sina karaktĂ€rer uttrycka massvis av saker, dessvĂ€rre Ă€r de irrelevanta och motsĂ€ger det som karaktĂ€rerna verkligen tycker och tĂ€nker, vilket ofta leder till komiska LOL-situationer.
SFF 2010. Festivalrapport 6: Seminarium och brittflick
Festivalen anordnar varje Ă„r ett antal seminarier och eftersom jag aldrig varit pĂ„ ett sĂ„dant sĂ„ tyckte jag det var en god idĂ© att nĂ€rvara vid ett detta Ă„r. Till Klarabiografen begav jag mig alltsĂ„ för att lyssna pĂ„ tre producenter som snicksnackade med Andre Reuter. De tre producenterna (Oliver Guerpillon frĂ„n dfm, Kristina Ă berg frĂ„n Atmo och Fredrik Wikström frĂ„n Tre VĂ€nner) samtalade om ”Swedes on the Int’l Scene”, alltsĂ„, hur man producerar och distribuerar filmer med respektive till ”utlandet” som de kallade det. Seminariet var kanske mest intressant eftersom de tre producenterna arbetar med olika sorters film. Men det Ă€r knappast nĂ„got jag lĂ€ngtar tillbaka till.
NĂ„got jag dĂ€remot lĂ€ngtar till att fĂ„ uppleva igen Ă€r Mike Leighs ensembledrama ”Another Year” (eller (Medan Ă„ren gĂ„r”) dĂ€r vi fĂ„r följa ett Ă€ldre par, deras son och deras vĂ€nner under ett Ă„r. Filmen Ă€r indelad i fyra kapitel, vĂ„r, sommar, höst och vinter, men Ă€ven filmens bittersöta stĂ€mning samt temat för tankarna tillbaka till den gamla mĂ€staren Yasujiro Ozu. Alla skĂ„despelare gör en högklassig prestation. Jim Broadbent lyser det om, David Bradley gör underverk trots att hans dialog bara bestĂ„r av repetitioner av orden ”yes” och ”no”. Sist men inte minst bör man Ă€ven nĂ€mna Lesley Manville som, likt Sally Hawkins i ”Happy-Go-Lucky” spelar en karaktĂ€r som inte Ă€r gjord för att köra bil. ”Another Year” Ă€r den film som Woody Allen skulle kunna göra, om han bara fick skallen ur röven, lade cynismen pĂ„ hatthyllan och försökte göra bra film.
SFF 2010. Festivalrapport 5: omöjlig historia
Afrika grĂ„ter. Inte för hennes egen skull, utan för Europas. Hellre förtryckt Ă€n förtryckare. Godard avslutar ”Film Socialisme” med en text, ”NO COMMENT”. Samma ord anvĂ€nder en person som Ă€r anklagad för ett brott. Godards brott Ă€r enligt Roger Ebert att han fortsĂ€tter att utveckla sitt filmskapande. Debatten ser ut sĂ„hĂ€r: Filmer som ”Film Socialisme” bör inte göras. Publiken vill se ”riktiga” filmer. NĂ€r en vĂ€lkĂ€nd regissör gör en film som ”Film Socialisme” mĂ„ste vi se den. NĂ€r en okĂ€nd regissör gör en film som ”Film Socialisme” behöver vi inte se den.
Ilska â rĂ€dsla â oförstĂ„else. Det Ă€r svĂ„rt att ”förstĂ„” ”Film Socialisme” DĂ€rför blir Roger Ebert arg och rĂ€dd nĂ€r han inte ”förstĂ„r” ”Film Socialisme”, och tycker dĂ€rför att sĂ„dan film inte bör göras. SĂ„ mycket för yttrandefrihet. Nog om Ebert. Han Ă€r inte vĂ€rd att spendera tid pĂ„. LĂ„t oss istĂ€llet spendera tid pĂ„ det som Ă€r svĂ„rt att förstĂ„. Som Godards senaste film.
Det första man lĂ€gger mĂ€rke till i ”Film Socialisme” Ă€r subsen. De Ă€r inte kompletta och tĂ€cker bara vissa nyckelord i filmens alla repliker. Men vi ska inte lĂ€sa en film, vi ska titta pĂ„ den och vi ska lyssna pĂ„ den. Skillnaden Ă€r enorm. MĂ„nga kritiker har dragit paralleller mellan filmen och internet. Godards montage och hans anvĂ€ndande av repliker, texter, bilder och ljud fungerar ocksĂ„ lite som internet. Men filmens ”lĂ€nkar” Ă€r oftast trasiga, man kommer till ”sidan kan inte visas”, men aldrig till en sida fylld av trojanska hĂ€star. Man lĂ€mnas alltsĂ„ med ofullstĂ€ndiga meningar, som man fĂ„r försöka klistra ihop sjĂ€lv.
MĂ„nga har skrivit att ”Film Socialisme” Ă€r en trĂ„kig film. Trots det finns det tre vĂ€ldigt roliga scener, Alain Badious förelĂ€sning, gudstjĂ€nsten pĂ„ baren och den rĂ€tt uppenbara referensen till Jerry Lewis ”The Errand Boy”. Dialogen Ă€r nĂ„got av det bĂ€sta Godard nĂ„gonsin skrivit, eller snarare hopsamlat, eftersom han citerar och parafraserar andra mer Ă€n han nĂ„gonsin gjort i denna film.
En judisk man sĂ€ger ”Heil Hitler!”, en svart kvinna sĂ€ger ”Yes Sir!”. En annan kvinna sĂ€ger ”Today the bastards are sincere”. En annan sĂ€ger ”If you make fun of Balzac I will kill you” innan hon sĂ€ger ”I do not have my heart in my mouth”. Inte heller jag har mitt hjĂ€rta i min mun, och vissa saker Ă€r svĂ„ra att uttrycka. Det jag skrivit hĂ€r Ă€r varken nytt, kontroversiellt eller provocerande. Om ni hĂ„nar Godard kommer jag inte att mörda er, men ge filmen en chans. Med vilket jag inte menar att ni ska sitta igenom den. Det Ă€r inte sĂ„ man bör titta pĂ„ film.
”Film Socialisme” erbjuder fler frĂ„gor Ă€n svar. Men en frĂ„ga Ă€r minst lika viktig som ett svar, och om man Ă€r öppen och villig att arbeta med filmen (”it takes strength and courage in order to think”) sĂ„ fĂ„r man en kinematografisk upplevelse utan liknelse.
SFF 2010. Festivalrapport 4: VÄldsamma mÀn
”The Ditch”, en film av dokumentĂ€rfilmaren Wang Bing handlar om ett omlĂ€rningslĂ€ger (eller dödslĂ€ger, vĂ€lj sjĂ€lv) i sextiotalets Kina. Filmen ser ut och lĂ„ter vĂ€ldigt mycket som en dokumentĂ€rfilm, cinĂ©ma-vĂ©ritĂ©, flugan pĂ„ vĂ€ggen. Vi vet redan efter filmens inledning hur det kommer att sluta. NĂ€stan alla arbetare kommer att dö. Det kommer att gĂ„ lĂ„ngsamt. Bing drar ut pĂ„ proceduren för att den ska kĂ€nnas bĂ„de mer och verkligare. Ibland gottar han sig lite för mycket i arbetarnas misĂ€r. NĂ€rbilderna i filmen bestĂ„r uteslutande av ansikten som grĂ„ter eller Ă€r pĂ„ vĂ€g att grĂ„ta. Dessa bilder Ă€r aningen ”in your face” i en annars lĂ„gmĂ€ld och fin film.
”The Dry Land” och handlar om en krigsveteran som Ă„tervĂ€nder till Texas efter att ha varit med om nĂ„got hemskt i Irak. MilitĂ€ren Ă€r man, och vill dĂ€rför inte prata om det han upplevt. Och för att han Ă€r man sĂ„ Ă€r han ocksĂ„ dum i skallen och slĂ„r sin fru, har sex med prostituerade utan att betala etc etc. Filmen Ă€r klyschig men Ă€ndĂ„ smĂ„fin, men den Ă€r absolut inte den film om Irakkriget som bör göras. VĂ€sterlĂ€ndska soldater som skadats i lĂ€nder som Afghanistan eller i Irak rör mig inte i ryggen.
Livstrött och deprimerad begav jag mig till Skandia efter ”The Dry Land”. Kateshi Kitanos gangsterfilm ”Outrage” skulle nĂ€mligen visas. Filmen handlar om mĂ€n i svarta kostymer som slĂ„r varandra. Egentligen skulle man kanske sĂ€ga att filmen handlar om kostymer som slĂ„r varandra. Kitano lĂ„ter oss inte komma nĂ€ra nĂ„gon av karaktĂ€rerna, och det Ă€r enbart efter en stor kraftanstrĂ€ngning som man lyckas koppla karaktĂ€rernas namn till deras kroppar/kostymer. Antingen innehĂ„ller ”Outrage” inga dramatiska vĂ€ndpunkter, eller sĂ„ finns det inte annat Ă€n just sĂ„dana. Hur som behandlas handlingarna nĂ€stan helt utan dramatik. Filmen gĂ„r i repetitioner och scenerna blir till slut absurda vĂ„ldshandlingar som varken börjar eller slutar, utan bara fortsĂ€tter. Beckett hade förmodligen varit nöjd.
Dark shadows – 2012-05-11
The woman in black – 2012-04-27
The Avengers – 2012-04-27
21 Jump street – 2012-04-20
Project X - Hemmafesten – 2012-04-20
Kill list – 2012-04-19
The Hunger Games – 2012-03-23
Kvarteret Skatan reser till Laholm – 2012-03-15
Hugo Cabret – 2012-03-15
En fiende att dö för – 2012-03-15
Take Shelter – Premiär 2012-05-25
Men in black III – Premiär 2012-05-23
Woody Allen: A Documentary – Premiär 2012-06-29
Babycall – Premiär 2012-05-18
Dark shadows – Premiär 2012-05-11
The Woman in the fifth – Premiär 2012-05-11
Get the gringo – Premiär 2012-05-11
The Dictator – Premiär 2012-05-16
The lucky one – Premiär 2012-04-27
The Avengers – Premiär 2012-04-27
Insomnade bloggar hittar du i bloggarkivet
Sveriges Internationella Kortfilmsvecka av Julia
Sveriges Internationella Kortfilmsvecka av Micke
Hey Ho, Heathrow! av Snygg poster!
Flykten frĂ„n New York – till den amerikanska södern av Bruden som tönten glömde
Film-Sortering. från JBlackmess own NeverEnding Story.
Basic Instinct från Nickes Filmblogg
Nickes Filmblogg 2012! från Nickes Filmblogg
Sexism och armerade museum. från Straw dog
Blues Brothers - den ultimata mĂ„-bra-filmen från Straw dog
Watchmen - bĂ€sta serietidningsrullen från Straw dog