Recensionskrönikan 12 mars
Babak Najafi Ă€r regissören bakom ”Sebbe”, en av filmerna som tas upp i veckans recensionskrönika. Foto: Michael Malmborg/Film i VĂ€st
Sebbe, Green Zone, Eastern plays och Remember me. Vi gÄr igenom tidningarnas recensioner av veckans biopremiÀrer.
Sebbe
Dagens Nyheter
âSebbeâ Ă€r ocksĂ„ utan tvekan en av de starkaste svenska debuterna pĂ„ lĂ€nge. Svart och skoninglös men samtidigt med ett bultande hjĂ€rta.
BerĂ€ttandet Ă€r drivet och effektivt, tystnaderna Ă€r fint utnyttjade. Starkast Ă€r Ă€ndĂ„ det vĂ€lregisserade samspelet mellan Sebastian Hiort af OrnĂ€s Sebbe och Eva Melanders mamma, en komplex och sĂ„rig relation som trots allt rymmer ett frö av Ă€kta kĂ€rlek. Ett gnutta hoppâ, skriver Helena Lindblad. Omdöme: 4/5
Svenska Dagbladet
âDet var lĂ€nge sedan man sĂ„g ett sĂ„ naket och hudlöst spel som det mellan Sebastian Hiort af OrnĂ€s och Eva Melander. SĂ„ tyst och inbundet, men Ă€ndĂ„ sĂ„ uttrycksfullt, dĂ€r kroppssprĂ„ket sĂ€ger allt det som inte kommer ut mellan lĂ€pparna. Samma kvalitet som finns mellan Ludwig Palmell och Pernilla August i HĂ„kon Lius Miss Kicki som ocksĂ„ rĂ„kar vara en mor/sonberĂ€ttelseâ, anser Jeanette Gentele.
âDet Ă€r en stark lĂ„ngfilmsdebut Babak Najafi gör med Sebbe. Han har redan visat vad han kan i ett antal kort- och dokumentĂ€rfilmer. VĂ€lförtjĂ€nt vann han priset för bĂ€sta debutfilm i Berlin i februari.â Omdöme: 5/6
Aftonbladet
âFilmens bildsprĂ„k, ljudspĂ„r och stĂ€mningar, Ă€r kongenialt med dess dystra budskap. Babak Najafi Ă€r faktiskt sĂ„ mĂ„n om att berĂ€tta i just bilder och ljud, att han kanske inte sjĂ€lv sett bristerna i sitt eget manus. FĂ„nig symbolik med en hund, scener som rinner ut i sanden och framför allt att man med filmens korta speltid (80 minuter) missat chansen till fördjupning i personportrĂ€tten.â ââŠde bĂ„da huvudrollsinnehavarna Ă€r makalöst bra. Amatören Sebastian Hiort af OrnĂ€s lyser lika starkt nĂ€r han Ă€r tystlĂ„tet ledsen som intensivt arg. Och Eva Melander har en utstrĂ„lning framför filmkameran som gör att det verkligen brĂ€nner till i mĂ„nga scenerâ, tycker Jan-Olov Andersson. Omdöme: 2/5
Expressen
âNajafi (regissören) gestaltar de hĂ€r vĂ€xlingsförhĂ„llandena med styrka och insiktsfullhet i den trassliga situationen. Dialogen och hĂ€ndelseutveckling gĂ„r organiskt fram och för in intressanta symboliska inslag som balanserar mot det socialrealistiska, som att en herrelös gatuhund speglar bĂ„de Sebbe och hans mammas inre kĂ€nslor och utanförskap.â
âAllt som kan gĂ„ fel (för Sebbe och hans mamma), gör det. Och nĂ€r allt ackumuleras, fumlas twisten bort. Det försvagar en smula. âšI övrigt Ă€r âSebbeâ ett kraftfullt genombrott för sĂ„vĂ€l skĂ„despelarna som regissörenâ skriver Ronnit Hasson. Omdöme: 4/5
Film.nu
Petter Stjernstedt gör tummen upp för âSebbeâ. Filmen âĂ€r ett socialrealistiskt drama om fattigdom, misĂ€r, alkoholism och mobbing. Som Ken Loach fast pĂ„ svenska. Den tystlĂ„tne Sebbe lever ett hĂ„rt liv. PĂ„ skolan Ă€r han favorithackkycklingen och dĂ€rhemma finns ingen tröst att fĂ„. Mamman vĂ€xlar mellan att hata och Ă€lska sin son.
Eva Melander Ă€r strĂ„lande som Eva, Sebbes mamma. Hon balanserar skickligt mellan depression, ilska och glĂ€dje. Sebastian Hiort af OrnĂ€s debuterar som skĂ„despelare i rollen som Sebbe och det Ă€r imponerande. Valet att vĂ€lja oetablerade skĂ„despelare Ă€r smart. Det passar till filmens kĂ€nsla och realistiska framtoning.â
Green zone
Dagens Nyheter
âIrakkriget börjar bli en filmgenre, skriver Eva af Geijerstam i sin recension i DN. Hon fortsĂ€tter; Lika sĂ€kert kommer Paul Greengrass âGreen zoneâ att fĂ„ kritik för att den tar sig friheter med namn och personer under Ă„r ett av ockupationen.â
âMen den bristande dokumentĂ€ra fullstĂ€ndigheten Ă€r inte det vĂ€sentliga hos nĂ„gon av filmerna: de har velat komma Ă„t de inre mekanismerna bakom verklighetens katastrofala missgrepp.
I âGreen zoneâ kombineras det med ett, jĂ€mfört med andra Irakfilmer, förskjutet perspektiv. HĂ€r gĂ€ller inte bara ett drama för invĂ€rtes skuldfördelande bruk, utan ocksĂ„ en nyansering av bilden av irakierna.â Omdöme: 4/5.
Aftonbladet
âFilmen bygger löst pĂ„ journalisten Rajiv Chandrasekarans bok âImperial life in the Emerald cityâ, utspelar sig i den gröna zonen i Bagdad och tar upp hur fakta fĂ„r stĂ„ tillbaka för medvetet planterad desinformation kommen ur vissas önskan att gĂ„ in i Irak. En man kĂ€mpar med fara för sitt liv mot klockan för att fĂ„ fram Sanningen, omkring honom fulspelas det Ă„t alla hĂ„ll.â
âResultatet Ă€r inte pĂ„ lĂ„nga vĂ€gar lika rafflande eller adrenalinhöjande som de bĂ€sta scenerna i âBourne ultimatumâ, men det Ă€r en habil och lagom underhĂ„llande actionthriller med politiska förteckenâ, tycker Emma Gray Munthe. Omdöme: 3/5.
Expressen
âDamon letar efter Saddams massförstörelsevapen och finner att de inte finns. Vad gör han dĂ„ dĂ€r? Var inte hotet frĂ„n vapnen sjĂ€lva skĂ€let till kriget?âšFortsĂ€ttningen Ă€r spĂ€nnande action snarare Ă€n realistisk rekonstruktion. Men verkligheten finns hela tiden ruvande i bakgrunden och de svĂ„ra frĂ„gorna Ă€r aldrig lĂ„ngt borta. Inte bara de om förödande maktspel â skulle samarbete med en efterspanad Saddam-general verkligen gĂ„ för sig, anser Bernt Eklund. Omdöme: 4/5
Film.nu
MĂ„ns Wide tycker âDen hĂ€r filmen Ă€r som gjord för att reklammakare/filmkritiker/tyckare ska fĂ„ hĂ€vda att ‘Om du gillade Bourne kommer du att Ă€lska Green Zone’. Det Ă€r inte nödvĂ€ndigtvis sant. Men om du Ă€lskade Bourne kommer du antagligen att gilla Green Zone, och dessutom Ă€r Greg Kinnear med i den hĂ€r filmen. Som bad guy. Jag tycker sĂ„ hĂ€r: titta pĂ„ affischen, förestĂ€ll dig att filmen Ă€r drygt hĂ€lften sĂ„ bra som den verkar vara och utifrĂ„n det kan du sjĂ€lv bestĂ€mma dig för om det hĂ€r Ă€r nĂ„got för digâ. Omdöme: Tummen upp.
Eastern plays
Dagens Nyheter
âDet Ă€r intressant att fĂ„ se bilder frĂ„n Bulgarien, Ă€ven om man i âEastern playsâ Ă€rligt talat fĂ„r i sig ungefĂ€r lika mycket Typisk Debutfilm som Balkan. DĂ€r Ă€r tonĂ„rsgrabben som ska vĂ€lja mellan att bli hĂ„rding eller att bejaka sina mjukare sidor, dĂ€r Ă€r förĂ€ldrar framför tv:n, dĂ€r Ă€r nihilism, slitna fasader och ostadig handkameraâ, skriver MĂ„rten Blomkvist.
âKanske Ă€r scenen dĂ€r Itso (filmens huvudperson) talar ut delvis sĂ„ stark dĂ€rför att det privata och det politiska hĂ€r faktiskt tycks smĂ€lta samman. Den skröpliga Itso blir talesman för hela öst, dĂ€r man skakat av sig kommunismen men i mĂ„nga fall fortfarande vĂ€ntar pĂ„ att det nya, bĂ€ttre livet ska börja.â Omdöme: 3/5
Svenska Dagbladet
”Problemen börjar nĂ€r filmen ska konstruera en historia. I botten vill Eastern plays vara ett brödradrama: Itso (Christov) nĂ€r konstnĂ€rsdrömmar men har ett skitjobb, gĂ„r pĂ„ metadon och super; Georgi (Torosian) hĂ€nger med skinheads och misshandlar invandrare. Men dramat â eller vad de uselt spelade scenerna ska kallas â tappas stĂ€ndigt och irriterande bort till förmĂ„n för det planlösa drivandet, Itsos turer med sin flickvĂ€n och en intrig om hur han blir vĂ€n med en turkisk tjej vars pappa misshandlas av Georgis gĂ€ng.â
FrĂ„gor om ânationalism och diktaturens spĂ„râ, anser Hynek Pallas, âkontra den lĂ„nga gemensamma historien som finns mellan de olika lĂ€nderna, inte minst i relation till Turkiet. Men detta har under de senaste tvĂ„ decennierna skildrats om och om igen â och pĂ„ mycket skickligare vis Ă€n hĂ€râ. Omdöme: 2/6.
Aftonbladet
âMed âEastern playsâ lyckas regissören Kamen Kalev förmedla en kĂ€nsla av alienation, och ge en kĂ€nnbart deprimerande bild av rasmotsĂ€ttningar, tristess och allmĂ€nt lĂ„g standard i ett slitet Bulgarien.
Men det Ă€r för mĂ„nga scener och komponenter som inte leder nĂ„gon vart, i en film som saknar riktning lika mycket som mĂ€nniskorna den skildrarâ, skriver Karolina Fjellborg. Omdöme: 2/5.
Expressen
Bernt Eklund sammanfattar, âTvĂ„ bröder Ă„terser varandra nĂ€r ett bulgariskt skinheadsgĂ€ng attackerar en turkisk familj. Lillebror finns bland dem som slĂ„r, storebror försöker hjĂ€lpa de angripa och blir slagen.âšBröderna har inte setts pĂ„ lĂ€nge. Den Ă€ldre Ă€r narkoman och portad frĂ„n det dystra hem tonĂ„rsgrabben försöker ta sig bort ifrĂ„n. âšMen brödrakĂ€rlek finns, nĂ„gon slags insikt vĂ€cksâŠKalev ville egentligen göra en film om barndomsvĂ€nnen som blev narkoman. Christov spelar sjĂ€lv rollen nedtonat och eftertĂ€nksamt men dog innan inspelningen var klar, vilket rimligen bidrog till ett bredare fokus pĂ„ rasism och utanförskap. En bĂ€ttre bulgarisk film kommer du inte att se i Ă„râ, anser Bert Eklund. Omdöme: 3/5.
Remember me
Dagens Nyheter
âI âRemember meâ fĂ„r fanatikerna se mer Ă€n nog, och pĂ„ pressvisningen sĂ„g till och med tonĂ„rstjejerna irriterade ut. En dĂ„lig och krystad film blir inte bĂ€ttre av att slĂ€nga in en idol i varje scenâ, tycker Jane Magnusson. Omdöme 2/5.
Svenska Dagbladet
âDet Ă€r en intrig vĂ€rdig en dussinkomedi, men regissören Coulter klĂ€r den i en svĂ„rmodig, illasittande indiekostym. Det som Ă€r tĂ€nkt som en smart och rapp dialog blir tillgjort och stolpigt, och Pattinsons egenkĂ€ra skĂ„despeleri skĂ€r sönder de sista strimmorna av trovĂ€rdighet. Ofta Ă€r filmen sĂ„ lĂ„ngtrĂ„kig att man gnisslar tĂ€nder.
Det finns enskilda scener som verkligen berör. Inledningen Ă€r chockartat stark, och twisten i slutet (som jag antar Ă€r hela anledningen till att man har gjort filmen) Ă€r verkligen ovĂ€ntad och ger nya perspektiv pĂ„ berĂ€ttelsen. Men tvĂ„ angelĂ€gna scener rĂ€cker inte för att rĂ€ttfĂ€rdiga tvĂ„ timmars stelbent överspelâ, anser Karin Svensson. Omdöme: 2/6.
Aftonbladet
âKort sagt, âRemember meâ Ă€r av âLivsöden i New York flĂ€tas samman och folk lĂ€r sig saker om sig sjĂ€lva och livet sĂ„ smĂ„ningomâ-typen. En och annan klichĂ© hinns med under filmens gĂ„ng, liksom en hel del dialog som vĂ€l ska kĂ€nnas smart och ny men som mest kĂ€nns anstrĂ€ngd, Generation X-ig och daterad. Trots att det hela faktiskt tar sig mot slutet och en del fina scener smyger sig in ska man nog vara ett stort Robert Pattinson-fan för att fĂ„ ut nĂ„gon större behĂ„llning av filmen..â, skriver Emma Gray Munthe. Omdöme: 2/5.
Expressen
âFilmen irrar Ă€n hit, Ă€n dit och lĂ€nge undrar man nĂ€r det riktigt ska ta fart. âšDet gör det aldrig och ett stort problem Ă€r att snygg-Pattinson stundtals spelar över enormt. Men hans utstrĂ„lning rĂ€cker lĂ„ngt för den primĂ€ra mĂ„lgruppen – romantiktörstande 14-Ă„riga tjejer. De kan sĂ€kert ocksĂ„ uppskatta det carpe diem-budskap som filmen mynnar ut iâ, skriver tidningen i en recension som Ă€r osignerad. Omdöme: 2/5.
Film.nu
âĂven om filmen bitvis Ă€r tĂ€nkvĂ€rd imponerar varken dialog eller handling speciellt mycket. Men visst lyckas den fĂ„ in nĂ„gra kĂ€nslomĂ€ssiga smockor och jag Ă€r övertygad om att jag skulle uppskattat âRemember meâ mer om jag varit 18 Ă„r. En helt ok ungdomsfilm alltsĂ„â, tycker Christina Gaki. Omdöme: Tummen upp.
Tempo: Festivalrapport nr. 2
Under dag tre fick jag upp flĂ„set. DessvĂ€rre visade sig den första filmen jag sĂ„g denna dag vara den sĂ€msta film jag sett pĂ„ lĂ€nge. Det Ă€r inte historierevisionism vi snackar om, men att göra en dokumentĂ€rfilm om vit fattigdom i dagens Sydafrika utan att ens blicka tillbaka pĂ„ landets historia Ă€r vĂ€ldigt missvisande. Jag hade förmodligen inte haft nĂ„gra problem med att se pĂ„ vita sydafrikaner som gĂ„r runt och skriker att allt Ă€r ”reversed racism”, efter att de blivit arbetslösa för att lagen BEE (Black Economic Empowerment) gett arbete till landets ursprungsbefolkning om det inte saknats intervjuer pĂ„ föresprĂ„kare för lagen, men det gör det. Vilket gör White Poverty – In the New South Africa ensidig, trĂ„kig och nĂ€stintill outhĂ€rdlig.
Film nummer tvĂ„ pĂ„ schemat var en film jag av nĂ„gon anledning missat, Ebbe – The Movie, och efter det sĂ„g jag The Most Dangerous Man in America. BĂ„da dessa filmer visar att politik kan vara sexigt. Att Amerikansk politik Ă€r sexig visste vi redan, men att Svensk politik var det har vi inte sett förut. Till skillnad frĂ„n mĂ„nga andra filmer pĂ„ denna festival Ă€r bĂ„da dessa filmer Ă€ven estetiskt tilltalande. Jag kĂ€nner att jag inte behöver skriva om Ebbe, dels för att det redan skrivits mycket om den och för att den ligger lite fel i tiden. Vi bör lĂ„ta den svalna lite, innan vi börjar diskutera den igen.
Men The Most Dangerous Man in America bör skrivas om. Filmen handlar om Daniel Ellsberg. Mannen som var med vid de första napalmbombningarna under andra vĂ€rldskriget och som efter att ha arbetat under Johnson och Nixon vĂ€nde regeringen ryggen och lĂ€ckte hemlighetsstĂ€mplade dokument om U.S.A’s inblandning i Vietnam-kriget till pressen, vilket förutom att göda diskussionen om landets inblandning i kriget Ă€ven resulterade i en debatt om press- och yttrandefrihet, eftersom Nixon gjorde allt i sin makt för att stoppa pressarna och sĂ€tta Ellsberg bakom galler.
Trots mÀngden fakta, bristen pÄ syre i den nÀstintill helfulla salongen och brist pÄ nÀring satt jag som pÄ nÄlar under visningen av denna film. Filmen Àr proppfylld av arkivmaterial, men man anvÀnder sig Àven av rekonstruktioner av hÀndelser som ibland Àr filmade och ibland animerade. Det Àr inte konstigt att Ellsberg blivit en slags folkhjÀlte för det amerikanska vÀnstern. Han var en familjeman som kÀmpade för det han stod för, oavsett om han svek presidenten eller inte. Dessutom var han otroligt lik Ben Gazarra i unga Är, och kom senare i livet att se ut som Leonard Cohen, som i sin tur var vÀldigt lik Dustin Hoffman nÀr han var ung. StjÀrnikonografin breder ut sig.
The Most Dangerous Man in America Àr hur som helst en mycket bra dokumentÀr, som genom en livshistoria Àven fÄngar en tidsanda och allt dÀrtill. Och visst vÀrms ett kallt hjÀrta nÀr man i slutet av filmen ser nytaget material pÄ en 80-Ärig Ellsberg nÀr han förs in i en polisbil efter att ha protesterat mot ockupationen av Irak.
Tempo: Festivalrapport nr. 1
Denna filmfestival började pĂ„ sĂ€msta tĂ€nkbara sĂ€tt. För mig i alla fall. Dag 1 var jag sjukt sjuk och hade bara energi att se en av filmerna som visades. Dag 2 började Ă€nnu sĂ€mre, nĂ€r jag (pĂ„ grund av SL) missade den film jag sett mest fram emot denna festival, Frederick Wisemans La Danse. Efter att jag inte sĂ„g denna film stĂ€ngde jag in mig i min lĂ€genhet för att planera min hĂ€mndaktion mot SL’s sprillans nya VD. Men nĂ€r jag inte kom pĂ„ nĂ„got grymt nog begav jag mig in mot stan för att göra det man ska göra nĂ€r det Ă€r filmfestival, se pĂ„ film. Nedan följer mina funderingar kring de tre filmerna jag hitintills hunnit se.
Taqwacore, eller den muslimska punkrörelsen, Ă€r vad denna film handlar om. Det Ă€r oklart hur denna rörelse startades, om det var författaren Michael Mohammad Knights roman, eller om musikerna redan existerade. Filmen Ă€r nĂ„got luddig vad gĂ€ller detta, men trots att filmens undertitel lyder ”The Birth of Islam Punk” Ă€r det inte sĂ€rskilt vĂ€sentligt sĂ„ lĂ„t oss gĂ„ vidare. Med Mohammad Knight i spetsen samlas nĂ„gra av dessa muslimska punkband och ger sig ut pĂ„ en U.S.A.-turnĂ©.
Det Ă€r en trivsam och inte provocerande film. Vi fĂ„r följa dessa bandmedlemmar nĂ€r de upptrĂ€der, dricker, snackar och brottas. Inte ens nĂ€r deras spelningar blir instĂ€llda hĂ€nger de lĂ€pp, utan fortsĂ€tter att i munter ton peka finger Ă„t auktoriteterna. Men mot filmens mitt utvecklas den till nĂ„got helt annat, dĂ„ Mohammad Knight ska besöka den pakistanska moskĂ© dĂ€r han skolades under sina sena tonĂ„r. Denna del kĂ€nns nĂ„got malplacerad och onödig, med tanke pĂ„ att mycket annat förblir osagt. Till exempel saknas en historisk kontext kring muslimska musiktraditioner, och det hade varit intressant att fĂ„ en förklaring till varför en trettio Ă„r gammal musikstil fortfarande kan chockera. Men (bio)publiken bjuds i alla fall pĂ„ en hĂ€rlig final dĂ€r ett av banden kör en spelning pĂ„ ett hustak i Lahore som avslutas med att publiken och musikerna skriker ”Fuck Bush”. Filmen fĂ„ngar utan tvekan punken, pĂ„ bĂ„de gott och ont.
Dag 2 lyckades jag alltsÄ att se tvÄ filmer. Den första, Den Nya Tiden, handlar om en handfull olika mÀnniskor som pÄ olika sÀtt hÄller huvudet över vattenytan för att inte drÀnkas i ett Sverige som (enligt regissören) utvecklats till ett kallt, ogÀstvÀnligt och stressigt land. Vi fÄr bl.a. följa ett par som bosatt sig lÄngt ute i obygden i ett hus de byggt sjÀlva, dÀr de utan utan el eller rinnande vatten lever med sina tvÄ smÄbarn. Andra minnesvÀrda karaktÀrer Àr KolmÄrdens frÀmsta EU-kritiker som filosoferar nÀr han kör traktor och sÀtter upp skyltar med politiska slagord vid motorvÀgen.
Detta Ă€r dock en vĂ€ldigt ofokuserad film. Regissören förklarade efter visningen att den först skulle handla om tid, men kom sen mer och mer att handla om personerna han portrĂ€tterar, vilket resulterar i nĂ„got som liknar ett misslyckat avsnitt av Outsiders, dĂ€r bara hĂ€lften av personerna kan betitla sig som outsiders, resten Ă€r vanligt (eller var det verklighetens?) folk med vanliga (i.e. verkliga) problem, sĂ„som mögel i sommarstugan. Det Ă€r lite synd att man inte struntade helt i tidsaspekten, klippte bort introt och gav filmen en annan titel. För jag tror inte att denna film sĂ€ger sĂ€rskilt mycket om ett ”nytt” Sverige. Men den sĂ€ger en hel del om ”Sverige” i allmĂ€nhet.
Film nummer tvĂ„ denna dag handlar om det mytomspunna bandet Philemon Arthur and the Dung. Undertiteln pĂ„ denna film lyder ”Jakten pĂ„ orkestern utan ansikte”, vilket ocksĂ„ kan vara lite missledande. Den skulle lika gĂ€rna kunna heta ”En presentation av en orkester utan ansikte”, eftersom det inte Ă€r en riktig jakt det handlar om. Jag hade till och med glömt bort att det skulle jagas tills slutet av filmen dĂ„ jag pĂ„mindes av ett avrundande halvfĂ„nigt skĂ€mt.
Denna film bestÄr av fakta, historier och anektodet, presenterade sÄ konventionellt som det bara gÄr, med en mix av talking heads, arkivbilder, och inklippsbilder pÄ den skÄnska naturen. Visserligen Àr den vÀldigt mysig, men nÀr det finns roliga teorier kring vilka som ligger bakom bandet sÄ hade filmen förtjÀnat pÄ lite mer lekfullhet.
Storslam för ”The hurt locker” pĂ„ Oscarsgalan
Svenske Paul N.J. Ottosson med sina tvĂ„ ljudoscar för ”The hurt locker”. Foto: A.M.P.A.S.
Dubbel svensk Oscar! Paul N.J. Ottosson frĂ„n HĂ€ssleholm tog hem tvĂ„ ljudoscar för ”The hurt locker”. Totalt fick filmen sex Oscar, dĂ€ribland de tyngsta â BĂ€sta film och BĂ€sta regi till Kathryn Bigelow som dĂ€rmed blev första kvinna att ta hem utmĂ€rkelsen â nĂ„gonsin.
BĂ€sta film
âšâThe Hurt Lockerâ Kathryn Bigelow, Mark Boal, Nicolas Chartier and Greg Shapiro (Producenter)âš
Regi
âšâThe Hurt Lockerâ Kathryn Bigelowâš
Manlig huvudrollâš
Jeff Bridges i âCrazy Heartââš
Manlig birollâš
Christoph Waltz i âInglourious Basterdsâ
Kvinnlig huvudrollâš
Sandra Bullock i âThe Blind Sideââš
Kvinnlig biroll
âšMoâNique i âPrecious: Based on the Novel âPushâ by Sapphireâ
Manus efter förlaga
âšâPrecious: Based on the Novel âPushâ by Sapphireâ av Geoffrey Fletcherâš
Originalmanus
âšâThe Hurt Lockerâ av Mark Boalâš
Ljudklippning
âšâThe Hurt Lockerâ Paul N.J. Ottosson
Ljudmixning
âšâThe Hurt Lockerâ Paul N.J. Ottosson och Ray Beckettâš
Animerad lĂ„ngfilmâš
âUpâ Pete Docter
Scenografiâš
âAvatarâ Art Direction: Rick Carter och Robert Stromberg; Set Decoration: Kim Sinclairâš
Fotoâš
âAvatarâ Mauro Fioreâš
Kostymdesignâš
âThe Young Victoriaâ Sandy Powell
DokumentĂ€r lĂ„ngfilmâš
âThe Coveâ Louie Psihoyos och Fisher Stevens âš
DokumentÀr kortfilm
âšâMusic by Prudenceâ Roger Ross Williams och Elinor Burkettâš
Klippningâš
âThe Hurt Lockerâ Bob Murawski och Chris Innisâš
Film pÄ frÀmmande sprÄk (utlÀndsk film)
âšâEl Secreto de Sus Ojosâ Argentinaâš
Sminkning
âšâStar Trekâ Barney Burman, Mindy Hall och Joel Harlowâš
Musik: originalmusikâš
âUpâ Michael Giacchino
Musik: originalsĂ„ngâš
âThe Weary Kind (Theme from Crazy Heart)â frĂ„n âCrazy Heartâ Musik och text av Ryan Bingham och T Bone Burnett
Kortfilm, animerad
âšâLogoramaâ Nicolas Schmerkinâš
Kortfilmâš
âThe New Tenantsâ Joachim Back och Tivi Magnusson
Visuella effekter
âšâAvatarâ Joe Letteri, Stephen Rosenbaum, Richard Baneham och Andrew R. Jonesâš
Röda mattan i bilder
Klicka pÄ bilderna för att förstora dem.
-
- Anders Ăstergaard, nominerad för dokumentĂ€ren ”Burma VJ”
-
- Steve Carrell, prisutdelare
-
- Tina Fey, prisutdelare
-
- Maggie Gyllenhaal, nominerad
-
- Anna Kendrick, nominerad
-
- Mo’Nique, nominerad
-
- Ryan Reynolds, prisutdelare
-
- Vera Farmiga, nominerad
-
- Zoe Saldana, prisutdelare
-
- James Cameron, nominerad
-
- Tom Ford, regissör ”A single man”
-
- Jason Reitman, nominerad
-
- Carey Mulligan, nominerad
-
- Kathryn Bigelow, nominerad
-
- Colin Firth, nominerad
-
- Christoph Waltz, vinnare(!)
-
- Kate Winslet, prisutdelare
-
- Cameron Diaz, prisutdelare
-
- George Clooney, nominerad
-
- Eli Roth, ”Inglorious Basterds”
-
- Penelope Cruz, nominerad
-
- Amanda Seyfried, prisutdelare
-
- Robert Downey Jr, ”Sherlock Holmes”
-
- Jeff Bridges, vinnare
-
- Samuel L. Jackson, presentatör
Foto: A.M.P.A.S.
Green zone – 2010-03-12
Remember me – 2010-03-12
Eastern plays – 2010-03-12
Crazy heart – 2010-03-04
Brothers – 2010-03-04
Kvinnor utan mĂ€n – 2010-03-04
Polis, adjektiv – 2010-03-04
Vittne till ett krig – 2010-03-04
Alice i underlandet - 3D – 2010-03-03
Nine – 2010-02-25
Miraklet i Lourdes – Premiär 2010-03-31
From Paris with love – Premiär 2010-03-19
Armored – Premiär 2010-03-19
Remember me – Premiär 2010-03-12
Familia – Premiär 2010-03-19
Ănglavakt – Premiär 2010-03-19
En profet – Premiär 2010-03-19
Green zone – Premiär 2010-03-12
Eastern plays – Premiär 2010-03-12
Crazy heart – Premiär 2010-03-05
Insomnade bloggar hittar du i bloggarkivet
Storslam för ”The hurt locker” pĂ„ Oscarsgalan av Spikhen
Dela ut dina Oscars! av VĂ„ra Oscarsvinnare « FILM.NU blogg
Om (Nya) Cinematekets Marsprogram av S. Ramstedt
Att vara en n00b producent. från Livet i 25 frames per sekund
Random, R-r-r-r-random... från tobiastfilm
Scorceses bĂ€sta? från Andra röster, Andra rum
Reklamfilm från The movie diner
I Love you Philip Morris från tobiastfilm
Blown Apart från The movie diner
Luftslottet som sprĂ€ngdes från Elmas Filmblogg
Oscarsgalan från tobiastfilm