The Magnificent Seven (och 4 andra mycket bra filmer) frÄn Stockholm Filmfestival 2009
Nu Àr Stockholm Filmfestival slut för i Är. De senaste tolv dagarna har jag spenderat framför silverduken eller sprungit mellan biograferna, ofta med en kaffe, banan, Marsbar eller en falafelrulle i nÀven. Jag har totalt sett 33 av festivalens lÄngfilmer och nedan listar jag de 7 filmerna som jag tyckte bÀst om, i bokstavlig ordning.
”Beeswax”
För dess vÀrme.
”Fantastic Mr Fox”
För dess detaljer.
”The Girlfriend Experience”
För att den handlar om prostitution och finanskrisen. Och för att Sasha Grey Àr en bÀttre skÄdespelare Àn Julia Roberts.
”The Limits of Control”
För att det finns fĂ„ filmer om konst och filosofi som kan betitla sig sjĂ€lva som coola. Ănnu fĂ€rre som den kanske coolaste filmen nĂ„gonsin.
”Polytechnique”
För att den vÀljer att inte döma. Och för dess foto.
”Soul Power”
För att nÄgon tog sig i kragen och klippte ihop denna film, trots att de klippte bort för mycket.
”Trash Humpers”
För att⊠den finns.
Jag Ă€r medveten om att min lista blev otroligt americentrisk. Jag vet inte om felet Ă€r mitt eller festivalens. Antingen tar Festivalen inte in tillrĂ€ckligt mycket intressant film frĂ„n andra lĂ€nder Ă€n U.S.A, eller sĂ„ ser jag inte tillrĂ€ckligt mycket intressant film frĂ„n andra lĂ€nder Ă€n U.S.A. Jag tror t.ex. att ”Dogtooth” hade potential att komma med i listan, men eftersom jag inte sĂ„g den, kan jag omöjligt veta. Dessutom kĂ€nns det inte rĂ€ttvist att vĂ€lja favoritfilmer utifrĂ„n produktionsland. Jag ser hellre filmen för vad den Ă€r, Ă€n för vart den kommer ifrĂ„n. Hur som helst sĂ„ ber jag om ursĂ€kt och ska försöka bĂ€ttra mig. Som plĂ„ster pĂ„ sĂ„ren listar jag fyra filmer som inte kommer frĂ„n U.S.A men som jag Ă€ndĂ„ tyckte vĂ€ldigt mycket om.
”The Countess”
För att kropp och sjÀl Àr ett.
”Fish Tank”
För dess hoppfullhet.
”The Mother”
För att Joon Ho-Bong gick tillbaka till den stil han anvĂ€nde i ”Memories of Murder” istĂ€llet för den i ”The Host”.
”To Shoot an Elephant”
För att kameran Àr dÀr den Àr.
Det var allt frÄn mig. Jag hoppas att ni har lÀst och uppskattat min festivalrapportering samt mina recensioner. Jag hoppas Àven att ni har sett mÄnga bra filmer pÄ biografen, eftersom det Àr nÄgot man inte kan göra var dag, om man inte gÄr pÄ Cinemateket sÄklart.
Festivalrapport nummer 10
Julie Delpy imponerade stort pĂ„ mig med hennes förra film ”2 Dagar i Paris” som var den sortens film dĂ€r dialogen stĂ„r i fokus, lite som hos Woody Allen eller hos Joe Swanberg. Ăven i ”The Countess” stĂ„r dialogen i fokus, men till skillnad frĂ„n dialogen i hennes förra film anvĂ€nds dialogen hĂ€r för att peka ut det verbala sprĂ„kets brister. Vilket vi kan se i hur karaktĂ€rerna kan uttrycka sig vĂ€l, utan att de kan uttrycka vad det Ă€r de kĂ€nner.
”The Countess” Ă€r en klassisk kostymfilm. Men Delpy behöver inte krĂ„ma sig som en Kubrick för att sĂ€tta sin personliga prĂ€gel pĂ„ filmen. KaraktĂ€rerna filmas ömsint i all deras stolpighet och uttryckslöshet. Och att sedan Delpy vĂ€ljer att baka in Madame Bovary-syndromet, dĂ€r en karaktĂ€r blir fysiskt sjuk pĂ„ grund av ett brustet hjĂ€rta, passar sĂ„klart vĂ€ldigt bra in i en kostymfilm som denna.
Det ska finnas en tv-serie vid namn ”The Mighty Boosh”, eller nĂ„got liknande, som jag inte sett. Hur som helst sĂ„ har skaparna till denna serie gjort en lĂ„ngfilm. ”Bunny and the Bull” handlar om en karaktĂ€r som jag personligen Ă€r stört trött pĂ„. Denna karaktĂ€r Ă€r en lite inĂ„tvĂ€nd helyllekille som rĂ€ttar till pennor om de ligger snett pĂ„ skrivbordet och som harklar sig lite lĂ€tt innan de gör ett tamt försökt till att prata med en söt flicka.
Vi har sett denna karaktĂ€r vĂ€ldigt mĂ„nga gĂ„nger och jag har uppriktigt svĂ„rt att tro att nĂ„gon vid deras sinnens fulla bruk kan eller vill identifiera sig med en sĂ„dan karaktĂ€r. Men nu rĂ„kar det vara som sĂ„ att den andra karaktĂ€ren i filmen ocksĂ„ Ă€r helt omöjlig att identifiera sig med. En Ă€cklig, stĂ€ndigt Ă€tandes och vulgĂ€r tölp som inte ens en mor kan gilla. Det finns alltsĂ„ inte en mĂ€nniska att tycka om/tycka synd om. Filmen kretsar i kort om helyllekillens problem att ta sig ur hans lĂ€genhet av anledningar som berĂ€ttas i tillbakablickar. Det finns ett fĂ„tal roliga skĂ€mt i filmen, men oftast förstörs de av att de understryker vad som Ă€r roligt, i en misstro till publikens intelligens. Dessutom finner jag vissa karaktĂ€rer och deras kopplingar till nationalitet som nĂ„got problematiska. ”Bunny and the Bull” Ă€r tillsammans med ”Precious” de tvĂ„ sĂ€msta filmerna att visas pĂ„ festivalen.
En av de bĂ€ttre filmerna Ă€r dokumentĂ€ren ”Soul Power”, som jag mĂ„ste ha glömt bort att skriva om eftersom jag inte kan hitta nĂ„got om den i de förra inlĂ€ggen. Precis som i ”Woodstock” fĂ„r vi se hur en konsert anordnas och genomförs, denna gĂ„ng i Zaire Ă„r 1974, med artister som James Brown och B.B. King.
Det enda jag har att invÀnda mot denna majestÀtiska dokumentÀr Àr att den Àr sjukt kort. En tre dagar lÄng festival bör resultera i mer material Àn de 90 minuterna filmen bestÄr av. Och det Àr inte bara synd att vi missar hÀrliga nummer, utan Àven för att filmen Àr otroligt vacker, vilket inte Àr konstigt nÀr man ser att Albert Maysles hade ett par fingrar med i det fotografiska spelet.
Festivalrapport nummer 9
Makhbalbafhuset fortsĂ€tter att leverera. Hana Makhbalbafs ”Green Days” handlar om sommarens val i Irak Iran. Hon korsklipper sekvenser med en teaterregissör, med scener frĂ„n sjĂ€lva valfirandet i Teheran och bilder inspelade pĂ„ mobiltelefoner vars Ă€gare bevittnade poliskravallerna efter Mahmoud Ahmadinejads coup d’Ă©tat.
Genom denna blandning av material effektiviserar Makhbalbaf nĂ„got som skulle krĂ€va mycket mer fakta och mycket mer tid för att berĂ€ttas. Vi fĂ„r en bild av tre problem i Iran som skulle kunna försvinna bara ett maktskifte Ă€gde rum. Men tyvĂ€rr Ă€r censur, polisvĂ„ld och diktatur fortfarande nĂ„got som mĂ„ste bekĂ€mpas. Och Makhbalbaf ska sĂ„klart ha en eloge för att hon uppmĂ€rksammar dessa problem, och för sĂ€ttet hon gör det pĂ„. Som en gammal lĂ€rare i samhĂ€llskunskap ofta sade medan han gjorde en konstig gest med nĂ€varna: ”Saker och ting hĂ€nger samman”.
I ”To Shoot an Elephant” Ă€r kameran, likt Hana Makhbalbafs kamera nĂ€r hon bevakar valfirandet, pĂ„ plats. Men denna gĂ„ngen Ă€r platsen inte Teheran utan den befinner sig pĂ„ Gazaremsan. Filmen följer ett gĂ€ng ambulansförare och nĂ„gra mĂ€nniskorĂ€ttsarbetare i deras vardag. Det spelar ingen större roll om de diskuterar med en jordbrukare eller befinner sig i ett sjukhus som bombas, kameran Ă€r pĂ„ plats.
Det Ă€r sĂ„klart hemskt att se en film som denna, men att klaga Ă€r menlöst nĂ€r man vet att det finns de som upplever dessa saker 24/7. Det enda jag vill klaga pĂ„ Ă€r att filmskaparna vĂ€l ofta vĂ€ljer att visa den sörjande förĂ€ldern som beklagar sig inför kameran. Bilder som dessa har vi, via televisionen, matats med sedan barnsben, och tyvĂ€rr besitter de inte den effekt som de borde ha. Men annars Ă€r ”To Shoot an Elephant” en riktigt vass, aktuell och modig dokumentĂ€rfilm, som inte lĂ€mnar nĂ„gon oberörd.
Festivalrapport nummer 8
”Trash Humpers” Ă€r förmodligen festivalens konstigaste film. Det Ă€r en film filmad pĂ„ analog video som ser ut som en hemmavideo, dĂ€r fyra psykopater juckar soptunnor eller trĂ€d. Om de inte Ă€r sysselsatta med denna relativt udda sysselsĂ€ttning skrattar de Ă„t ett barn i kostym som inte lyckas kasta en basketboll genom korgen eller sĂ„ misshandlar de dockor.
Det finns inget riktigt narrativ i filmen. Det Ă€r mer ”en film hittad pĂ„ soptippen” som en gammal Godard skulle sagt. Det har tagit lite tid för mig att fundera ut vad fan jag tycker om ”Trash Humpers”, men nu slutligen mĂ„ste jag pĂ„stĂ„ att det Ă€r en vĂ€ldigt bra film. Det Ă€r förmodligen inte en film som ”sĂ€ger” alltför mycket om nĂ„gonting, men den erbjuder en upplevelse, och inte bara en cinematisk upplevelse, utan en upplevelse om sydstatsliv och livet sjĂ€lvt. En upplevelse om mĂ€nniskor som vĂ€ljer att gĂ„ en annan vĂ€g, in i minsta detalj, Ă€ven nĂ€r det kommer till saker att humpa.
Francis Ford Coppolas ”Tetro” Ă€r dock inte lika vrickad som Harmony Korines film. Men helt vanlig Ă€r den inte heller. HĂ€r blandas opera med burlesk teater och ett svartvitt drama om brödraskap. Den superba Vincent Gallo spelar titelrollen som flytt familjelivet och befinner sig i en liten stad i Argentina nĂ€r hans lillebror söker upp honom för att ta igen de tio Ă„ren de varit ifrĂ„n varandra.
Precis som ”Gudfadern” och dess uppföljare handlar ”Tetro” om familjen. Och nĂ€r man ser pappakaraktĂ€ren som i filmen Ă€r en stor dirigent Ă€r det svĂ„rt att inte dra likheter till familjen Coppola. Nu Ă€r jag inte jĂ€tteinsatt i deras familjehistorik, men det kĂ€nns Ă€ndĂ„ som att detta mĂ„ste var en av Coppolas personligaste filmer. Det finns delar i ”Tetro” som minner om Coppolas storhet, men tyvĂ€rr Ă€r de kanske lite fĂ„ och de Ă€r ofta lĂ„ngt ifrĂ„n varandra. Men trots det Ă€r ”Tetro” en bra och intressant film. Och dessutom Ă€r den vackert fotograferad med digital teknologi och inslagen i fĂ€rg som inte Ă€r tillbakablickar Ă€r en fröjd för ögat och dessutom vĂ€ldigt roliga.
à rets vinnare pÄ Stockholms filmfestival
Juryn har nu gjort sina val â hĂ€r Ă€r alla vinnare pĂ„ den 20:e upplagan av Stockholms internationella filmfestival. Den 7,3 kilo tunga BronshĂ€sten för bĂ€sta film gĂ„r i Ă„r till en stark berĂ€ttelse om en familj dĂ€r förĂ€ldrarnas önskan att skydda sina barn blir en studie i manipulation och förtryck â den grekiska filmen ”Dogtooth” av regissören Yorgos Lanthimos.
à rets jury bestod av regissören Björn Stein, producenten Olivier Guerpillon, skÄdespelerskan Lina Englund, filmkritikern Fionnuala Halligan och sÄngerskan Maria Andersson.
Nedan följer samtliga vinnare och juryns motiveringar.
BĂ€sta film
”Dogtooth” av Yorgos Lanthimos
Juryns motivering: Priset för bÀsta film gÄr i Är till en tankevÀckande och engagerande film som tar oss med ett alldeles eget filmsprÄk till ett mardrömslikt och metaforiskt experiment i manipulation och förtryck. BronshÀsten för bÀsta film gÄr till den grekiska filmen Kynodontas (Dogtooth) av Yorgos Lanthimos.
BĂ€sta regidebut
Cary Joji Fukunaga för ”Sin Nombre”
Juryns motivering: Priset för bÀsta regidebut gÄr till en sofistikerad, mogen film som uppvisar ett sjÀlvklart grepp om filmens sprÄk och en stark kÀnsla för hur man bÀst berÀttar en fÀngslande historia. Alla Àr i fara hÀr, men aldrig regissören, som mÀsterligt hanterar alla verktyg han har tillgÄng till. Filmen tar sina hjÀltar pÄ en lÄng och riskfylld resa över en kontinent och lÄter betraktaren följa med varje steg pÄ vÀgen. Priset för bÀsta regidebut gÄr till Cary Joji Fukunaga för Sin Nombre.
BÀsta kvinnliga skÄdespelare
Mo’Nique i ”Precious”
Juryns motivering: Priset för bĂ€sta kvinnliga skĂ„despelare gĂ„r till en skĂ„despelerska som belyser komplexiteten hos en kvinna som slits mellan begĂ€r och avsky. Med sin musikalitet, timing och kĂ€nslointelligens Ă„skĂ„dliggör hon karaktĂ€rens sjĂ€lvbedrĂ€geri. Priset för bĂ€sta kvinnliga skĂ„despelare gĂ„r till Mo’Nique för hennes roll i Precious av Lee Daniels.
BÀsta manliga skÄdespelare
Edgar Flores i ”Sin Nombre”
Juryns motivering: Priset för bĂ€sta manliga skĂ„despelare gĂ„r till en skĂ„despelare som portrĂ€tterar bĂ„de en ung man och ett mycket mĂ€nskligt dilemma pĂ„ ett sĂ€tt som gör ett stort intryck. Hans rollkaraktĂ€r ramlar ner i en av samhĂ€llets mĂ„nga fallgropar men behĂ„ller en mĂ€nsklighet som lyser igenom i varje scen han medverkar i â med minimalt antal ord, för denna karaktĂ€r Ă€r ingen pratsam typ. Vi vet att vi kommer se mer av denna Honduranske skĂ„despelare och vi ser fram emot det. Priset för bĂ€sta skĂ„despelare gĂ„r till Edgar Flores för hans rollprestation i Sin Nombre.
BĂ€sta manus
Eran Creevy, ”Shifty”
Juryns motivering: Priset för bĂ€sta manus gĂ„r till en film som har Ă„skĂ„daren fastnaglad i biostolen frĂ„n den allra första bildrutan. Det Ă€r en berĂ€ttelse om en nedĂ„tgĂ„ende spiral som landar i ett klimax som lĂ€mnar betraktaren kippandes efter andan. Extremt vĂ€l uppbyggd med ett underbart tempo och som, trots att den filmades med mycket begrĂ€nsad budget, visar att man med ett bra manus kan komma lĂ„ngt, och i detta fall – hela vĂ€gen till toppen. Priset för bĂ€sta manus gĂ„r till Eran Creevy för Shifty.
BĂ€sta foto
Christophe Beaucarne, ”Mr. Nobody”
Juryns motivering: Priset för bÀsta foto gÄr till en film dÀr en komplext strukturerad berÀttelse blir vackert skildrad. Utöver att sÀrskilja de olika handlingarna och göra dem lÀttare att följa sÄ flÀtar fotot dem Àven samman och skapar ett magiskt och extremt innovativt slutresultat som Àr bÄde spektakulÀrt och nyskapande. Priset för bÀsta foto gÄr till Christophe Beaucarne för Mr. Nobody.
BĂ€sta musik
Krister Linder, ”Metropia”
Juryns motivering: Jameson Music Award för bÀsta originalmusik gÄr i Är till skaparen av ett soundtrack som pÄ ett avgörande sÀtt bidrar till att skapa en unik helhetsstÀmning i en film som tar oss in i en alldeles egen filmvÀrld. Priset gÄr till Krister Linder för musiken till Metropia av Tarik Saleh.
BĂ€sta kortfilm
”Logorama” av François Alaux, HervĂ© de CrĂ©cy, Ludovic Houplain
Juryns motivering: Priset för bÀsta kortfilm gÄr till en högst underhÄllande vansinnesfÀrd genom en vÀrld av tecken som Àr skrÀmmande lik vÄrt eget överkommersialiserade samhÀlle. En innovativ och rolig film om en dystopi dÀr varumÀrkena blir bokstavligen levande. Priset för bÀsta kortfilm gÄr till den animerade filmen Logorama av François Alaux, Hervé de Crécy och Ludovic Houplain (H5).
FIPRESCI-juryns val
à rets jury frÄn internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI bestÄr av Susanne Schuetz (Tyskland), Dejan Petrovic (Kroatien) och Ann Lind Anderson (Danmark).
BĂ€sta film enligt FIPRESCI-juryn:
”Sin Nombre” av Cary Joji Fukunaga
Det Internationella Filmkritiker-priset gÄr till en mÄngfacetterad film med felfria manus-, regi- och skÄdespeleriprestationer. Juryn blev rörd av filmens osentimentala ton, dess subtila kÀrlekshistoria och regissörens originella tillvÀgagÄngssÀtt som vÀver samman flera olikartade svÄra teman dÀr fatalism möter hopp. Det Àr en berÀttelse om behovet av tillhörighet, lojalitetens pris och förÀndringens styrka. Det Internationella Filmkritiker-priset 2009 gÄr till: Cary Joji Fukunagas film Sin Nombre.
HedersomnÀmnande:
Det Internationella Filmkritikerfederationen ger Ă€ven ett hedersomnĂ€mnande till filmen Precious av Lee Daniels för dess kompromisslösa mod att berĂ€tta en rĂ„ historia om övergrepp, med Mo’Niques enastĂ„ende i rolltolkning som mamman.
Ăvriga priser:
Audience Award (Publikpriset):
Stockholms filmfestivals publikpris 2009 gĂ„r till ”The Cove” av Louie Psihoyos
1 km film stipendiet 2009 gÄr till:
Amanda Kernell, regissören till ”Att dela allt”
Motivering: Ă
rets vinnare berĂ€ttar med ett slagkraftigt bildsprĂ„k en historia om spĂ€nningen mellan tvĂ„ Ă€lskare som nĂ„tt en brytpunkt i sin relation dĂ„ den ena av dem vill börja leva monogamt. Med nerv och narrativt driv drar hon med oss pĂ„ en emotionell resa som skakar om och berör. Att denna smĂ€rtsamma skildring samtidigt Ă€r sĂ„ vacker bĂ„dar gott inför framtiden för Amanda Kernell, regissören till ”Att dela allt”, Ă„rets 1km-film stipendiat!
HedersomnÀmnande 1 km film:
Jöns Mellgren, regissören till ”Den mörka ön”
Motivering: För sitt trollbindande berÀttande, imponerande fingertoppskÀnsla och förmÄga att levandegöra en hel vÀrld ur en enda mörk ö av papp, gÄr Ärets hedersomnÀmning av 1 km film till Jöns Mellgren och hans kÀrlek till hantverket i Den mörka ön.
Vinnaren i ifestival:
”Pim, Pam, Pum” av Asier Urbieta och Andoni De Carlos
Stockholm Lifetime Achievement Award 2009:
Susan Sarandon erhĂ„ller 2009 Ă„rs Lifetime Achievement Award med motiveringen: FrĂ„n en laglös servitris till hĂ€ngiven nunna – Susan Sarandon skapar karaktĂ€rer, inte roller. Reflektion, förförelse och uppror levandegör hennes alter egon och utgör hörnstenar i hennes skĂ„despeleri. Resultatet blir mĂ„ngfacetterade kvinnogestalter, dĂ€r feministisk glöd och kvinnlighet möts, vilket gör henne till en perfekt mottagare av Ă„rets Stockholm Lifetime Achievement Award.
Stockholm Visionary Award 2009
Luc Besson erhÄller 2009 Ärs Visionary Award med motiveringen: Luc Besson, en renÀssansman som gjort outplÄnligt intryck i filmens vÀrld som manusförfattare, regissör och producent. Han har obevekligt utforskat nya vÀrldar och tagit med oss pÄ en personlig resa frÄn underjordiska tunnelbanesystem till havets botten, frÄn djupaste rymden och in i sagornas vÀrld. Luc Besson Àr definitivt en visionary.
Rising Star 2009 – Anastasios Soulis
SkĂ„despelaren Anastasios Soulis erhĂ„ller Ă„rets Rising Star utmĂ€rkelse som instiftats av Stockholms filmfestival och L’OrĂ©al Paris. Juryn, som bestĂ„r av representanter frĂ„n Svenska Filminstitutet, Film & Tv-producenterna och Teaterförbundet samt skĂ„despelarna Marie Richardson och Gustaf Hammarsten, har utsett skĂ„despelaren Anastasios Soulis till Rising Star 2009 med följande motivering:
”VĂ„r skĂ„depelare utses till Rising Star för sin förmĂ„ga att med styrka och mjukhet, dĂ€rtill med ett absolut gehör, gestalta unga mĂ€nniskors liv och drömmar. Under 2009 har vi sett denne skĂ„despelare i sĂ„ annorlunda filmer som ‘De halvt dolda’ – i vilken han gör ett ruggigt portrĂ€tt av en ungdomsledare, den vĂ€lmĂ„ende svĂ€rsonen i ‘Bröllopsfotografen’ – med det goda ‘curlinglivet’ framför sig via hans roll som lillebror till storfrĂ€saren i Johan Falk-filmatiseringarna – han som vill bli lika tuff, kall och rik som sina förebilder inom den kriminella vĂ€rlden – till den ytterst mjuke och osĂ€kre vĂ€nnen i ‘Prinsessa’, som vinner sin sjĂ€lvstĂ€ndighet under resans gĂ„ng. Vi vill ha mer och lĂ€ngtar efter att se vĂ„r Rising Star briljera sĂ„vĂ€l i huvudroller som i nya finslipade biroller.”
Green zone – 2010-03-12
Remember me – 2010-03-12
Eastern plays – 2010-03-12
Crazy heart – 2010-03-04
Brothers – 2010-03-04
Kvinnor utan mĂ€n – 2010-03-04
Polis, adjektiv – 2010-03-04
Vittne till ett krig – 2010-03-04
Alice i underlandet - 3D – 2010-03-03
Nine – 2010-02-25
Miraklet i Lourdes – Premiär 2010-03-31
From Paris with love – Premiär 2010-03-19
Armored – Premiär 2010-03-19
Remember me – Premiär 2010-03-12
Familia – Premiär 2010-03-19
Ănglavakt – Premiär 2010-03-19
En profet – Premiär 2010-03-19
Green zone – Premiär 2010-03-12
Eastern plays – Premiär 2010-03-12
Crazy heart – Premiär 2010-03-05
Insomnade bloggar hittar du i bloggarkivet
Storslam för ”The hurt locker” pĂ„ Oscarsgalan av Spikhen
Dela ut dina Oscars! av VĂ„ra Oscarsvinnare « FILM.NU blogg
Om (Nya) Cinematekets Marsprogram av S. Ramstedt
Att vara en n00b producent. från Livet i 25 frames per sekund
Random, R-r-r-r-random... från tobiastfilm
Scorceses bĂ€sta? från Andra röster, Andra rum
Reklamfilm från The movie diner
I Love you Philip Morris från tobiastfilm
Blown Apart från The movie diner
Luftslottet som sprĂ€ngdes från Elmas Filmblogg
Oscarsgalan från tobiastfilm