Hade planerat att se ”Howl” och ”Kaboom” idag. Dessvärre var dessa slutsålda så jag fick nöja mig med ”Brotherhood” och ”Bedevilled”. Men något vidare nöjd blev jag inte. Den första handlar om en grupp småligister som sätter sig själva i klistret. Filmen kunde ha spelats in i en tagning (som minst två andra festivalfilmer), vilket hade gjort den längre men kanske rolig att titta på. Nu får vi följa skrikande kids som försöker lösa problemen deras korkade ledare satt dem i. Återigen måste vi se hur deras ”samhälle” (eller klubb som de själva kallar det) fungerar, och vilka lagar och regler som ska följas.
”Bedeville” är en av alltför många hämndfilmer från Sydkorea. Denna gång handlar det om en ung karriärist som inte bryr sig om någon än sig själv, som åker ut till ön där hon växte upp för att komma bort från Seoul. Där träffar hon sin barndomsvän som blir misshandlad, utnyttjad och våldtagen på daglig basis. Folk på landet är ju inte särskilt sofistikerade. Efter en olidlig timma försöker barndomsvännen fly vilket resulterar i hennes barn dödas av hennes man. Därefter följer en helvetiskt jobbig uppbyggnad tills modern ska hämnas. Men om barnet redan dött är allt redan förlorat (jag tror Hitchcock skulle hålla med mig här), så jag lämnade biografen när blodfesten nådde sin kulmen.
För tillfället är jag sjukt trött på: nedåtspiraler, bilkrockar och skakig handkamera. Vilket verkar vara Festivalens tre kriterier för vad bra film innehåller. Suck…