Babak Najafis långfilm ”Sebbe” blev bästa debutfilm vid filmfestivalen i Berlin. Den svensk-rumänska samproduktionen ”If I want to whistle, I whistle” tog hem juryns Grand Prix samt Alfred Bauer-priset. Tidigare i veckan fick Ruben Östlund Guldbjörnen för bästa kortfilm. Fyrfaldigt svenskt på prispallen alltså.

Förutom äran belönades ”Sebbe” med en prissumma om 50 000 euro (500 000 kronor).
– Prispengarna kommer väl till pass för min nya filmproduktion, sade Babak Najafi på presskonferensen som följde på prisutdelningen i Berlin.

Här är alla pristagare:

Guldbjörnen:
”Bal” (”Honey”) från Turkiet, regi Semih Kaplanoglu

”Grand Prix” Silverbjörnen:
”If I want to whistle, I whistle” – en rumänsk-svensk samproduktion

Silverbjörnen till bästa regi:
Roman Polanski (”The Ghost Writer”)

Silverbjörnen till bästa skådespelerska:
Shinobu Terajima för ”Caterpillar”

Silverbjörnen till bästa skådespelare:
Grigoriy Dobrygin och Sergei Puskepalis för ”How I ended this summer”

Silverbjörnen för utomordentligt konstnärligt arbete:
Fotografen Pavel Kostomarov för ”How I ended this summer”

Silverbjörnen för bästa manus:
”Apart Together”, manus Quanan Wang

Alfred Bauerpriset:
Florin Serban (”If I want to whistle, I whistle”)

Bästa debutfilm:
”Sebbe” av Babak Najafi

Berlinale Kamera:
Yoji Yamada

Som vi rapporterade via Twitter igår (1, 2), delade även filmkritikerjuryn från Fipresci ut priser:

I huvudkategorin Competition:
”En familie” (”A family”). Regi: Pernille Fischer Christensen

I festivalkategorin Panorama:
”Parêdo” (”Parade”). Regi: Isao Yukisada

I festivalkategorin Forum:
”El vuelco del cangrejo”. Regi: Oscar Ruiz Navia

Publikpriser:

Panorama Audience Award:
”Waste Land”. Regi: Lucy Walker, Karen Harley, João Jardim

Tagesspiegel Readers Prize:
”Winter’s Bone”. Regi: Debra Granik

Siegessäule Readers Award:
”Postcard to Daddy”. Regi: Michael Stock

Berliner Morgenpost Readers Prize:
”En ganske snill mann”. Regi: Hans Petter Moland

SvD berättar mer om norska ”En ganska snäll man” med Stellan Skarsgård i huvudrollen, som vann det publikpris som röstats fram av Berliner Morgenposts läsare. Även DN skriver om Berlinale-vinnarna.

Vi bjuder på ett bildspecial från ”Shutter island”-premiären i Berlin. Vill du se och höra hela presskonferensen och röda mattan inför premiären? Klicka här och skrolla ner till ”Red Carpet” och ”Press Conference”, och klicka på någon av länkarna för att starta respektive video.

Klicka på bilderna för att förstora dem.

Foto: Film.nu

Parallellt med filmfestivalen i Berlin pågår European Film Market, EFM. Hit kommer filmbolag och inköpare från hela världen för att sälja och köpa distributionsrättigheter för filmer.

EFM kan jämföras med en vanlig, tråkig mässa full av montrar där företag delar ut sina broschyrer och ibland lite godis eller annat tilltugg. Fast istället för tråkiga papper om nya tekniker för ytbehandling handlar det här om film. Och då blir ju mässan genast lite mer intressant.

The Hollywood Reporter skriver i sin dagliga Berlin-upplaga att försäljningen har gått bra för filmbolagen, efter att ha hållit sig på sparlåga under finanskrisens dagar. Bland annat gjorde några överraskande gästspel succé bland köparna. Lars Von Trier kom till Berlin för att pitcha sitt kommande drama Melancholia (premiär 2011) och Vin Diesel lyckades dra igång ett budgivningskrig för den tredje Riddick (premiär 2012) när han dök upp på marknaden.

Vi tog en runda bland alla businessmän och -kvinnor för att kolla vad som är på gång. Här är ett axplox av det vi fann.

Rambo V: The Savage Hunt. Sylvester Stallone återvänder än en gång som den ärrade krigsveteranen. Den här gången kommer han till en våldsam stad, där många unga kvinnor har försvunnit spårlöst. (Premiär 2011)

Trust. David Schwimmer (Friends) regisserar Clive Owen och Cathrerine Keener i ett drama om en tonårsflicka som kontaktas av en sexförbrytare på nätet. (Premiär 2011)

Son of No One.Thriller där en ung polis blir skickad för att jobba i arbetarklassområdet där han växte upp. En gammal hemlighet hotar att förstöra hans liv. Med Channing Tatum och Robert De Niro. (Premiär 2011)

Eldorado (3D). Daryl Hannah och Michael Madsen i en skräckkomedi med musikalinslag. Tagline: Murder, Mayhem, Music. Allt i 3D. (Premiär 2010)

Happythankyoumoreplease. Josh Radnor (Ted i ”How I met your mother”) regisserar sin första film. En komedi om att bli vuxen, och vad det betyder att älska och bli älskad. Förutom Josh själv spelar svenska Malin Åkerman en av huvudrollerna. Filmen vann publikpriset vid den just avslutade Sundance-festivalen. (Premiär 2010)

Pirates of Somalia. En film som går bakom kulisserna på piratkriget utanför Somalias kust. ”Pirates of Somaila” följer en pirataspirerande 15-årig pojke när han träffar medlemmar, grundare, fiender och offer av den somaliska piratrörelsen. (Under produktion)

The Bang Bang Club. Ett verklighetsbaserat drama som följer fyra unga fotografer under de sista, blodiga dagarna av Sydafrikas apartheidregim. Med Ryan Phillippe och (återigen) Malin Åkerman. (Premiär 2010)

Faceboom. Italiensk komedi om ”Facebook-generationen”. Filmen hade premiär i Italien förra året, men än så länge har man inte lyckats få den utanför landets gränser. Återstå att se om de lyckas på EFM.

My words, my lies – my love. Servitören David (Daniel Brühl) suktar efter Marie. Hon, en sofistikerad litteraturälskare, verkar vara utom räckhåll för David. Tills dagen han hittar ett opublicerat bokmanuskript i lådan till ett secondhandsängbord. Han visar manuskriptet för Marie och påstår att det är hans eget. Snart har hon ordnat en förläggare till honom, och boken blir en stor succé. Marie blir naturligtvis förälskad i David. Problemet är bara att den verklige författaren snart ska knacka på dörren… (Tysk premiär december 2009, internationell TBA)

Howl. Ett drama som kretsar kring rättgången mot Allen Ginsberg, som anklagades för osedlighetsbrott efter publiceringen av dikten Howl. Med James Franco, Jon Hamm, Mary-Louise Parker och Jeff Daniels. (Premiär 2010 – visas även på festivalen i Berlin)

The Big Bang. Antonio Banderas spelar en privatdetektiv som anlitas för att finna en försvunnen strippa. Ett enkelt jobb, som blir komplicerat när alla han frågar ut mördas kort därefter. (Premiär 2010).

Många av filmerna som nämnts ovan är fortfarande i produktion. Det kan betyda att vissa av dem inte kommer att färdigställas, eller att skådespelare kan bytas ut.

Ruben Östlunds film ”Händelse vid bank” vann en Guldbjörn i kortfilmsklassen vid Berlinalen. Priset delades ut vid en ceremoni på tisdagskvällen.

Filmen är en detaljerad och humoristisk rekonstruktion av ett misslyckat bankrån, som ägde rum 2006. Juryns motivering (på engelska):

”His film is a real reflection on our times and the role played by media. Filmed with a single camera without a single cut, we zoom in and out of the picture as if using a CCTV camera. The dialogues are perfect, humanity is explained with humour.”

Silverbjörnen i kortfilmsklassen gick till israeliska ”Hayerida” av Shai Miedzinski.

Ben Stiller och Noah Baumbach i Berlin.

”Greenberg” är Noah Baumbachs nya dramakomedi. Filmen har premiär senare i vår, men visas just nu på filmfestivalen i Berlin. Regissören hade med sig sina skådespelare Ben Stiller, Greta Gerwig och Rhys Ifans när han besökte den tyska huvudstaden.

Roger Greenberg (Stiller) kommer tillbaka till Los Angeles efter att ha bott i New York under en längre tid. Han har just checkat ut från ett psykiatriskt sjukhus, och ska nu försöka få ordning på sitt liv. I Los Angeles träffar han sin brors personliga assistent Florence (Gerwig), och återupptar även kontakten med sin gamle bästis, Ivan (Ifans).

”Greenberg” är regissören Noah Baumbachs femte långfilm och den första som tävlar i Berlin.



– Jag vet inte hur jag ska reagera på det, för jag har aldrig varit i tävlan förut, här eller någon annanstans, svarar Ben Stiller på frågan om hur det känns att filmen är med och tävlar om Guldbjörnen.

Lågmäld komedi
För Ben Stiller, som ofta gör fysiska komedier är det här en något annorlunda, mer lågmäld film.
– För mig var det framförallt en möjlighet att arbeta med Noah, som jag är ett stort fan av. Jag skulle göra vad han än hade skickat mig. Men det var kul att göra en film som inte är ”den där andra sorten”, säger Ben Stiller.
– Att det förutsätts att jag ska vara rolig hela tiden är jobbigt, jag tycker till med att det är jobbigt att vara rolig när jag måste vara det, tillägger han.

– Noah har skapat två mycket verkliga karaktärer, som brottas med olika händelser i deras liv. Det är uppenbarligen ett ganska udda par. Roger är i en fas i sitt liv där han är tvungen att fixa vissa saker, annars kommer han aldrig att göra det, säger Ben.
– Man upplever att de här karaktärerna faktiskt kan bli ihop på ett naturligt sätt, inte på ett klassikt ”filmsätt”.

Gick ner i vikt
Ben Stiller framträder i en något annorlunda gestalt än vi är vana att se honom, med smalare ansikte och med längre hår. Han ser ut som Keith Richards föreslår en journalist på presskonferensen.
– Vi tänkte oss Bill Wyman, säger Noah Baumbach.
– Jag gick ner lite i vikt. Noah ville att jag skulle ha en lite annorlunda framtoning. Vi bestämde att mitt hår skulle bli lite längre. Greenberg är en karaktär som inte har så stor kontroll över sin kropp, så det var något vi ville framhäva, säger Ben Stiller.
– Ben gick ner sju kilo för den här filmen, medan Greta gick upp sju kilo, säger Noah.

Varför är Greta Gerwigs karaktär en personlig assistent?
– Jag hade en väldigt stark idé för den här karaktären, en person som sätter andras behov framför sina egna. Då kom jag fram till att hennes jobb borde vara att serva människor och ställa upp för dem. Jag tror också att det är ett jobb som är vanligare i Los Angeles än på andra platser. Dessutom var det ett bra sätt för henne att möta Roger, säger Noah.
– När jag fick det här manuset var jag så exalterad över att läsa något av Noah Baumbach. Han väljer sina ord så noggrant. Jag visste direkt hur min karaktär var. Men till att börja med hade jag svårt att tro att jag ens var påtänkt för rollen, säger Greta Gerwig.

Greta och Ben hade ganska lång tid på sig att lära känna varandra innan de spelade in ”Greenberg”. Rhys Ifans kom direkt från ett annat projekt, därför fick han och Ben bara ett par dagar att bekanta sig på.
– Och vår relation skulle gå tillbaka 15-20 år i tiden. Men jag blev överväldigad över hur snabbt Rhys fick mig att känna mig bekväm med honom. Jag tror att det är hans skicklighet som skådespelare som gjorde att jag kunde tro på att vi hade den här relationen, vi hittade snabbt ett sätt att interagera med varandra.
– Processen var en fråga om att lita på varandra. Det fanns ingen tid att hänge sig åt sig själv, bara åt karaktären, tillägger Rhys.

Nervös biltur
Även om Ben Stiller litade fullt ut på Rhys Ifans skådespelarförmåga fanns det scener han var lite orolig för.
– Vi skulle göra några scener i bilen när Rhys körde – och Rhys kör inte. Och han kör definitivt inte i USA. Där fick tilliten verkligen en utmaning. Om du ser på filmen ser du att jag är nervös i scenen, det är inte skådespeleri, men det funkar bra för filmen.

Ben har också bara lovord om Greta Gerwig:
– Greta var väldigt engagerad i sin karaktär, och det inspirerade mig att ge lika mycket. Jag kände verkligen empati för karaktärerna.

Hör röster
På frågan om hur han arbetar med sina manus tvekar Noah Baumbach något innan han svarar.
– Varför är jag så välartikulerad när jag skriver, och inte när jag gör intervjuer? Jag hör röster helt enkelt, och försöker skriva ner dem.
Han tillåter inte mycket improvisation.
– Jag tror att det var två repliker i den här filmen som var improviserade, säger Ben.
– Folk kan nog tycka att man är en riktig idiot att casta Ben Stiller och sedan inte låta honom improvisera, säger Noah.

– Yeah, you idiot!, säger Ben och fortsätter:
– Men seriöst, när jag gick i genom manuset med Noah kom jag med lite förslag på ändringar. När vi sedan tittade på det igen dagen efter var replikerna fortfarande de samma. Då förstod jag ganska snabbt att vi skulle spela in manuset som Noah skrivit det, ord för ord. Även om du aldrig sa det rakt ut.
– Passive aggressively, säger Noah.
– Det var en bra lärdom för mig som skådespelare i hur jag skulle bli mer som karaktären, istället för att göra det lättare för mig att spela honom genom att ändra på replikerna. Det hjälpte mig att fråga mer frågor om varför han skulle säga det han säger. Det var en lycka att få göra Noahs manus och framföra replikerna ord för ord, avslutar Ben Stiller.

Av Esbjörn Guwallius