Cannes #4

Vad glad jag blir att se att Kritikerpriset samt Specialpriset gick till två av mina favoritkortfilmer från årets festival (SLITAGE och THE SIX DOLLAR FIFTY MAN)!

FISH TANK fick ett välförtjänt delat Jurypris, men jag är lite förvånad över att varken Almodovar eller Penelope landade något pris. Penelope tävlade i och för sig mot Charlotte Gainsbourg som verkar ha gjort den största presteringen skådespelarmässigt i sin roll i ANTICHRIST. Von Trier sa i presskonferensen att han försökte få henne att tona ner sitt skådespeleri, men att det inte fanns någon hejd på henne när hon väl satt igång…

Här i London är livet tillbaka till det normala och igår tog jag mig ner till the Terracotta Film Festival och avslutningsfesten som bjöd på kinesisk buffe, DJ, tårta och karaoke.

På biografen där jag jobbar visar vi för tillfället den norska filmen O’HORTEN, som jag absolut vill försöka hinna se och SYNECDOCHE, NEW YORK som jag tänker se en andra gång MINST!

Nu ska jag ta lärdom av vår katt som vet hur man lever.

Cannes #1

Här kommer en rapport från Cannes Filmfestival.

De senaste två dygnen har varit väldigt händelserika, soliga, regniga och trevliga!

Vi spenderade torsdagskvällen på röda mattan då vi gick och såg Andrea Arnolds senaste film FISH TANK. Absolut hennes bästa hittills och helt klart sevärd.

On the red carpet (på röda mattan) Fish Tank, Cannes 09

Igårkväll (fredag) hamnade vi på den mindre röda mattan och delade salongen med Harvey Weinstein, Tilda Swinton, Rosanna Arquette bland andra för att se en av de utvalda Cannes Classics filmerna, THE RED SHOES (UK, 1948) som introducerades av Martin Scorsese.

Mellan dessa visningar har vi tillbringat mycket tid på både den skandinaviska paviljongen och the UK film centre, där vi fått återuppleva svenska snittar, informativa kurser samt träffat en mängd trevliga likasinnade människor.

Idag är det soligt igen så jag funderar på att ta morgonkaffet på stranden. Solskyddsfaktor 50, bara för att vara på den säkra sidan.

Canneske?

Mindre än en vecka kvar till jag beger mig över till Frankrike och Cannes Filmfestival! Mina nya visitkort har fortfarande inte blivit levererade. (panik)
Jag fick idag en ‘Sorry, you were out’ avi som hänvisade mig till postkontoret som ligger två bussresor bort… Detta kan i och för sig vara den klockradio jag nyligen vann på ebay (behöver lite förnyelse i morgontraditionen), så om jag chansar och åker iväg imorgon bitti (innan de stänger kassan kl 13), så kan det hända att jag missar den andra leveransen.
I-landsproblemen samlar sig.

Ett ännu större i-landsproblem är: Vilken galavisning ska man gå på?
(Ens akreditering ger en ett visst antal poäng och dessa poäng tar en in på antingen många kortfilmsvisningar/filmer som inte ingår i tävlingen eller någon av galavisningarna)
Eftersom jag är otroligt lockad av att beträda den röda mattan, så tänker jag så klart kämpa för att få se någon av de tävlande filmerna.

Så är det någon som kan råda vilken av dess filmer man ska försöka se?

“Abrazos Rotos” (Broken Embraces), directed by Pedro Almodovar
“Antichrist,” directed by Lars Von Trier
“Bright Star,” directed by Jane Campion
“Enter The Void,” directed by Gasper Noe
“Faces,” directed by Tsai Ming-liang
“Fish Tank,” directed by Andrea Arnold
“Kinatay,” directed by Brillante Mendoza
“Les Herbes folles,” directed by Alain Resnais
“In The Beginning,” directed by Xavier Giannoli
“Inglorious Basterds,” directed by Quentin Tarantino
“Looking For Eric,” directed by Ken Loach
“Map of the Sounds of Tokyo,” directed by Isabel Coixet
“A Prophet,” directed by Jacques Audiard
“Spring Fever,” directed by Lou Ye
“Taking Woodstock,” directed by Ang Lee
“The Time That Remains,” directed by Elia Suleiman
“Thirst,” directed by Park Chan Wook
“Vengeance,” directed by Johnny To
“Vincere,” directed by Marco Bellocchio
“The White Ribbon,” directed by Michael Haneke

Jag har redan fått ett starkt tips om ‘Enter The Void’ men det vore kul att se om någon mer har någon rekommendation.

Om det är någon som besöker Cannes så hör av er – jag finns på +46(0) 73 907 91 37 mellan 13 – 20 maj.

Man KAN

I 2007 tävlade min film Recognize Myself i KAN festivalen. Folk ser alltid imponerade ut när jag berättar det. Men när min nästa mening avslöjar att festivalen äger rum i Wroclaw, Polen, så får de ett mildare uttryck igen.

Wroclaw är en underbar stad, som faktiskt påminde mig väldigt mycket om Uppsala (där jag bodde mellan 1998 och 2003).

Jag har aldrig haft ett intresse att ta mig till Cannes festivalen och det var just därför jag tyckte det var roligt att låta folk tro att min film tävlade där. (Även om skämtet bara varade i två sekunder.)

Men i ett av mina produktionsmöten med Ida Akesson (nämnde henne i ett tidigare inlägg) så kom vi in på Cannes. Hon besöker nämligen Cannes årligen och hon fick mig intresserad att åtminstonde skicka in en ackrediteringansökan.

De accepterade vår ansökan och Happy Endings Productions är därmed på väg till Cannes iår.

Om det är någon därute som vill träffas i Cannes eller har en extra inbjudan till ett event eller fest, ta gärna kontakt.

I övrigt så har vi filmat Idas kortfilm de senaste dagarna, där jag agerade som regiassistent. Det var första gången jag tog på mig den rollen och förmodligen även den sista. Det är fruktansvärt att ständigt kolla klockan och påpeka att vi måste skynda oss för att inte hamna efter i schemat, när man vet hur frustrerande det är när man själv är regissör och försöker få en tagning att motsvara ens förväntningar och någon stressar en. Men vi fick allting klart i tid och alla inblandade var på gott humör, så jag är väldigt nöjd med inspelningen och min insats.

Dessutom så pågår inspelningen av vår dokumentär Suburban Madness i Brasilien för tillfället, vilket känns otroligt spännande. De håller mig uppdaterad via projektets blogg www.suburbanmadness.blog.com men jag har inte hört något om den största inspelningsdagen ännu – karnivalen!

Jag borde väl egentligen nämna Oscar… Men jag tror jag hellre överlämnar det åt andra. Det enda jag har att säga om saken är att jag gissade vinnarna i en tävling, där man KAN vinna 100 pund om man fått alla rätt… Men jag har glömt vad jag gissade.

Inga palmer och sandstränder men…

Ett tecken på att Berlin blir mer och mer likt Cannes (när det gäller filmfestivalen, ingenting annat) är premiären av ”Rosa Pantern 2” i kväll. Stora amerikanska, kommersiella komedier har inte hört till vanligheterna i tävlingskategorin (förvisso utom tävlan) på Berlinalen.

Själva filmen var dock inte en flopp. Under pressvisningen, tidigare idag, skrattades det en hel del bland de samlade journalisterna i salongen. Kanske samma journalister som buade åt Lukas Moodysson? Steve Martin brytandes på fejkad franska verkar gå hem bättre än en Gael García Bernal med nyvaknat världssamvete. Billig komedi eller inte, ”Rosa Pantern 2” var faktiskt rätt kul – åtminstone som tidsfördriv.

Presskonferensen som följde på visningen var en riktig show den också. Förutom att skämta sig igenom alla frågor drar Steve Martin till sist fram en banjo och drar av en trudelutt. Han är faktiskt en professionell musiker, tro det eller ej, och har gett en ut en skiva med banjomusik i USA.

Här är en videolänk till hela presskonferensen, så att du kan se spektaklet med egna ögon. Det finns även en video från röda mattan, inför premiären, där.