Recensionskrönikan 7 maj

Mary & Max. Foto: Folkets bio

Veckans krönika bjuder på nygjord, klassisk skräck i ”Terror på Elm Street”, spanskt drama i ”Camino” och leranimerad vänskap i ”Mary & Max”.

Terror på Elm Street

Dagens Nyheter
”Man förlitar sig på dramatiken, vilket är lättare sagt än gjort med det träiga skådespeleri som utmärker en Michael Bay-produktion. Den största besvikelsen är att Samuel Bayer, en av världens främsta rockvideoregissörer, inte gör drömsekvenserna lika spektakulära som Nirvanas ’Smells like teen spirit’ eller Marilyn Mansons ’Disposable teens’, för att nämna två av hans verk … Om du somnar så dör du är filmens premiss. Tonåringarna kämpar desperat för att hålla sig vakna. Mot slutet gör publiken detsamma”, tycker Fredrik Strage. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
Hynek Pallas skriver: ”En nyinspelning på Wes Cravens original har en del att leva upp till och en mesig medelväg är ett uselt val … Det enda som är glädjande med nya Elm Street, där konsumtionsprylarna glänser ikapp med radhusen, är filmens klassrädsla: tjänstefolket reser sig ur det undermedvetnas aska och snittar upp suburbia (betyder ungefär förortslandet) – inifrån”. Omdöme: 2/6.

Aftonbladet
”… det stora hela handlar det mest om själlös återvinning – och det är svårt att se någon egentlig poäng med den här remaken. Särskilt med tanke på att det enda riktigt skrämmande med filmen är hur otroligt snabbt man glömmer bort den”, anser Karolina Fjellborg. Omdöme: 2/5.

Film.nu
Magnus Blomdahl tycker att ”Regissören, Samuel Bayer, har tidigare en historik inom musikvideobranschen, vilket märks. Det är glassigt och snyggt, vilket ger drömscenerna en fördel, men samtidigt också rätt tråkigt. Lekfullheten från originalet är borta och man saknar scener som den där Freddys tunga tränger fram ur en telefonlur … även om jag inte är riktigt övertygad om filmens kvalitéer ännu så är jag jävligt övertygad om att det hade kunnat vara så mycket sämre. En svag tumme upp.” Omdöme: Tummen upp.

 

Camino

Dagens Nyheter
”Camino har kammat hem alla priser som går att få i hemlandet. Men för mig som sekulariserad svensk är detta den tråkigaste och minst berörande av de flickdödar-filmer jag sett. Vore filmen en regelrätt dokumentär skulle jag kanske bli mer gripen”, funderar Jane Magnusson. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Det är inte så att filmen är rätt och slätt religionsfientlig … här öppnas istället en alternativ pärleport till någon sorts hemsnickrad sagoreligion som prisar den oskuldsfulla renheten i den första förälskelsens barnsliga upphetsning … Och just genom sin oskuldsfulla renhet blir Camino ett språkrör för tillvarons innersta, heliga väsen”, skriver Jan Söderqvist. Omdöme: 3/6.

Aftonbladet
”Camino bygger på ett verkligt fall där en troende spansk flicka utreds för att helgonförklaras efter att ha dött av en hjärntumör … Resultatet är inte särskilt lyckat … Det är också väldigt oklart vad Fesser egentligen vill säga med filmen. I ena sekunden känns det som om han vill rycka brallorna av religiös fanatism, i nästa känns han mest plastigt hoppfull och sagoartat religionsflummig själv”, tycker Emma Greay Munthe. Omdöme: 1/5.

Film.nu
”Du som inte räds lite tårar ska packa ned några näsdukar och bege dig till biografen, för det här är bra. Riktigt bra … Här handlar det mycket om att vara villig att offra och det berör mig på ett olustigt sätt … Tur är det då att man lagt fokus även på drömsekvenserna där barnets fantasi har fritt spelrum. Det ger ett välbehövligt andrum åt åskådaren. Sammanfattningsvis en mycket stark och sevärd film med fina skådespelarprestationer”, anser Christina Gaki. Omdöme: Tummen upp.

 

Mary & Max

Dagens Nyheter
”Det finns mycket att titta på i ’Mary & Max’. Man kan inte säga att Max helt saknar fog för sin åsikt att förment normala människor kan vara svårbegripliga … David Elliot skildrar […] den verkligt udda människans känsla av isolering, fast med sorgsen humor. Historien om Mary är rörande; det riktigt fängslande är dock den mer indirekt berättade historien om Max och storstaden”, tycker Mårten Blomqvist. Omdöme: 4/5.

Svenska Dagbladet
Malena Janson skriver: ”När Adam Elliot gör en leranimation i långfilmsformat på temat två ensamma själar finner varandra i en udda och livslång vänskap blir det knappast så sötsliskigt som synopsis antyder. Inte heller är det filmen man tar med sina telningar på … De börjar brevväxla och vi får följa två vardagligt förunderliga livsöden som vävs parallellt och ibland korsar varandra. Marys berättelse går i brunt, Max i grått – endast enstaka detaljer lyser ljusröda. Det är sorgligt, dråpligt och makalöst vackert i all sin fulhet.” Omdöme: 5/6.

Aftonbladet
”Leranimerade ’Mary & Max’ är en svart och tragikomisk, men också hoppfull, saga för vuxna – där det dock stundtals blir lite tjatigt och tematiskt trångt bland alkoholismen, kleptomanin, depressionerna, agorafobin, döden, de suicidala tendenserna och hetsätningen”, anser Karolina Fjellborg. Omdöme: 3/5.

Film.nu
“’Mary & Max’ är en visuellt sprakande, gripande och väldigt rolig film. Men en komponent tar aldrig över, utan regissören lyckas balansera glädje och sorg utan att det blir klyschigt och pretentiöst … Filmen är full av underfundig humor, karaktärerna är härligt “indie-oklara … Adam Elliots film är underbart vacker. Inte bara ur scenografiska och visuella aspekter, utan även för att han lyckas fånga en av de mest mänskliga känslor, nämligen ensamhet. Han gör det utan att det känns tillrättalagt och krystat”, skriver Tobias Tigerschiöld. Omdöme: Tummen upp.

Recensionskrönikan 30 april

Iron man 2. Foto: UIP

Den vecka fortsätter Robert Downey Jr att slåss i uppföljaren ”Iron man 2”. Och vi får veta allt om ”Pippa Lees hemliga liv” i recensionskrönikan.

Iron man 2

Dagens Nyheter
”Det finns, med några få undantag som ’Dark knight’ en velighet i den nya tidens superhjältefilmerna. De lite konstnärligt sinnade regissörerna, som till exempel ’Iron man’-mannen Jon Favreau, vill ofta betona superhjältarnas utanförskap och moraliska ambivalens – vilket är intressant filmstoff. Men de fastnar obönhörligen i det lätt hjärndöda leksaksträsket. Det börjar bli rätt tröttsamt med den här invasionen av barnfilm à la ’Avatar’ för vuxna”, anser Helena Lindblad. Omdöme: 3/5.

Svenska Dagbladet
”I två timmar blixtrar, smäller och sprakar det i rasande fart. Även om man har sett inledande filmen (och det ska man nog) förbryllar den tvära klippningen lite och en del av karaktärerna skulle ha getts starkare presentationer. Acceptabel slit-och-släng-action är det ändå för den sugne. Roligt är det också att se genuina komikertalanger som Garry Shandling och Clark Gregg (från tv-serien New Adventures of old Christine) i biroller. Men det kunde ha blivit ännu bättre, med tanke på all denna inblandade talang”, tycker Jan Lumholdt. Omdöme: 3/6.

Aftonbladet
”Skådespelarna håller intresset vid liv ett tag och stundtals är det hyfsad komedi. Som helhet är ’Iron Man 2’ fast i gamla tiders serietidningsklyschor. En otäckt skrattande skurk (Mickey Rourke), den bekymrade lojala kvinnan som Hjälten egentligen är kär i (Gwyneth Paltrow) och det unga bombnedslaget vars utseende det ska skämtas om (Scarlett Johansson). Det är som att vara på skolresa med en skock omdömeslösa mellanstadieelever”, skriver Jens Peterson. Omdöme: 2/5.

Film.nu
”Jon Favreau är en öppen regissör, berättelsen om Iron Man bäddar för intressanta diskussioner eftersom superhjälten används mer som en atombomb än någon som likt Travis Bickle vill rensa upp New Yorks smutsiga gator. Och när det kommer upp politiska frågor i ’Iron Man’ duckar inte Favreau för dem, som många andra regissörer skulle gjort, men han gräver sig så klart inte till djupet i dem. Hur skulle en superhjältefilm som gjorde det se ut”, menar Stephan Ramstedt. Omdöme: Tummen upp

 

Pippa Lees hemliga liv

Dagens Nyheter
”Filmen öppnar med en middagsbjudning där det skålas till huvudkaraktärens ära: ’Hon är ett mysterium – en gåta!’ Problemet är bara att gåtan inte är särskilt intressant. Pippa Lee är så tråkig att jag inte bryr mig om hur hon blev sådan. Är man så trist får man bannemej skylla sig själv”, anser Jane Magnusson. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Den är snygg och välspelad, men aningen överprydligt och kraftlöst vuxenbeige. Den pratar för mycket om idéer som väger för litet,” tycker Jan Söderqvist. Omdöme: 3/6.

Aftonbladet
”Pippa Lees hemliga liv börjar kanske en aning indiepladdrigt, på en middag där förläggare och konstnärer pratar i munnen på varandra, men tar sig därefter ganska snabbt. Mot slutet har det växt till en rörande film full av svart humor, en film som med fin tonträff skildrar hur stökigt, kladdigt och absurt livet ibland är och kan vara”, menar Emma Gray Munthe. Omdöme: 4/5.

Film.nu
”Det här är inget mer än en tantfilm som utger sig för att vara något den inte är – djup. Du får mer valuta för pengarna om du går till Pressbyrån och införskaffar dig en harlequin-roman”, rekommendrar Tanja Appelberg. Omdöme: Tummen ned.

Recensionskrönikan 23 april

Underkastelsen. Foto: Folkets bio

Underkastelsen. Foto: Folkets bio

Stefan Jarls ”Underkastelsen” handlar om de hundratals kemikalier vi alla idag bär i vårt blod, och är en av filmerna i veckans krönika. Vi tittar också på ”Invictus” och ”The last station”.

Underkastelsen

Dagens Nyheter
”Att kalla Stefan Jarls senaste dokumentär för ångestframkallande är ett understatement. Men man blir faktiskt upprymd också, konstigt nog, trots det hårda budskapet att du och jag och alla andra är vandrande cocktaildrinkar av kemikalier. I en tid där de dokumentära skildringarna har blivit väckarklockor som hörs långt över såväl dagspolitikens som nationernas gränser finns det något otroligt upplyftande i kraften i filmer som till exempel ’Underkastelsen'”, anser Helena Lindblad. Omdöme: 5/5.

Aftonbladet
”Som helhet är ’Underkastelsen’ en film som ifrågasätter, väcker tankar, engagerar och skrämmer. Om femtio år, när jorden och mänskligheten mår ännu sämre, kommer den kanske att kallas en förutseende klassiker … Om en världskändis som Al Gore hade utsatt sin exvicepresidentkropp för samma experiment som Stefan Jarl gjort, hade antagligen hela världen snart pratat om ’cocktaileffekten'”, skriver Jan-Olov Andersson. Omdöme: 4/5.

Film.nu
Stefan Jarls film är alltså inte en vetenskaplig studie i vilka kemiska substanser som finns i dagens människokroppar … Det är självfallet beundransvärt av Jarl att göra det forskarna inte lyckas med, nämligen att belysa massan om vad onda företag stoppat i våra kroppar. När allt kommer omkring så känns ’Underkastelsen’ väldigt mycket som en tidningsartikel om vilka kemikalier som finns i människans kroppar – den är träig, jobbig och viktig”, tycker Stephan Ramstedt. Omdöme: Tummen upp.

 

Invictus – De oövervinnliga

Dagens Nyheter
”Nej nej nej nej. Inte Clint Eastwood och ännu en av hans sentida moralfabler. Inte Morgan Freeman som Nelson Mandela heller. Och titeln: ’Invictus – De oövervinneliga’? Bespara oss, gode gud bevare oss för en helgonskildring … Men den som vill ha sig just sådana förväntade klichéer, ett stabilt hantverk utan yviga experiment, lite sport och en skärva nutidhistoria – go for it”, menar Maarit Koskinen. Omdöme: 3/5.

Svenska Dagbladet
”Med snitsigt manipulerade reportagebilder presenteras Morgan Freeman som Mandela, av sina anhängare kärleksfullt kallad Madiba, hans klannamn. Ja, för vem skulle kunna spela Mandela bättre än Freeman, bortsett från Mandela själv? … Det är så bra att ögonen tåras på mig när han svär presidenteden”, skriver Jeanette Gentele. Omdöme: 4/6.

Aftonbladet
”Invictus är en mycket bra film med en hopplös titel. Man behöver inte vara intresserad av rugby, eller kunna reglerna, för att fångas. Det handlar mer om spelreglerna mellan människor”, tycker Jens Peterson. Omdöme: 4/5

Film.nu
”Invictus kan inte reduceras till en sportfilm – alldeles för lite möda har lagts ned på att skildra dramatiska matchsekvenser för det, eller till en biopic om Mandela då syftet inte är att göra en djupdykning i Mandela som person, som i ovanstående ’Farväl Bafana’. Kvar är en något opersonlig och för ’Clintan’ okaraktäristisk film som mest känns som en avskalad historisk återgivning utan udd. Det är inte dåligt, men det är inte särskilt bra heller”, menar Oscar Krooni Omdöme: Tummen ner.

 

The last station

Dagens Nyheter
”… filmen är tyvärr också stendöd, om det inte hade varit för några enstaka skådespelarinsatser … Det ser ut som en bruksanvisning, film byggd på Wikipedia. Det spelar föga roll att Hoffmans fotograf, tysken Sebastian Edschmid (filmen är en tysk-brittisk samproduktion) har studerat många ryska 60-talsfilmer och kompenserar med ett stiligt formspråk – det förblir dött”, anser Johan Croneman. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Alla tar i från tårna i denna dramatiskt mättade kostymbakelse, men bland de stora gesterna ryms också spännande tankegods. Mitt i såpoperan finns intressanta frågeställningar om hur idéer föds och missbrukas, om destruktiv kärlek och hjältedyrkan … Det lätt parodiska porträtten av Sofia som grälsjuk dramaqueen och Leo som mysfarbror med glimten i ögat bäddar för många fina oneliners som ’Du behöver ingen man, du behöver en grekisk kör.’ Men det är McAvoys storögde iakttagare som utgör filmens ankare, han räddar den lätt överlastade skutan från att kantra”, skriver Karin Svensson. Omdöme: 4/6.

Aftonbladet
”Rakt igenom fantastiskt skådespeleri, med Helen Mirren i spetsen som den ursinnigt grälande grevinnan. Förnuft mot känsla, hjärta mot hjärna, en tidlös dragkamp”, menar Jens Peterson. Omdöme: 4/5.

Film.nu
”Det här är ett gott hantverk rakt igenom, det håller sig på rätt emotionell sida och mest imponerad är jag av Helen Mirren. Det är beundransvärt att se hennes arbete i den här filmen … Mirren är trovärdig i alla scener och förtjänar med all rätt den Oscarnominering hon fick för sin rollprestation”, tycker Christina Luoma. Omdöme: Tummen upp.

Recensionskrönikan 16 april

Roman Polanski under inspelningen av The Ghost writer. Foto: SF Film

Roman Polanskis återkomst, ”The Ghost writer”, är en av filmerna som tas upp i veckans recensionskrönika. Vi ger oss också på ”En galen natt” och ”Rough Aunties”.

The Ghost writer

Dagens Nyheter
”Det är minst sagt välkommet att se Roman Polanski återvända till en gammal hederlig konspirationsthriller, efter en visserligen gripande ’Pianisten’, en ’Oliver Twist’ för eftermiddagsteet och en ’The ninth gate’, som efter en strålande inledning blev ett fullt haveri. Dessbättre havererar han aldrig här … ’Ghost writer’ är möjligen inte märkvärdig – i synnerhet om man betänker verklighetens ännu genantare och grymmare praktik. Men den är märkvärdigt njutbar att betrakta”, anser Eva af Geijerstam. Omdöme: 4/5.

Svenska Dagbladet
”’The ghost writer’ är ett läckert litet Kinderägg: flera förstklassiga filmer i ett och samma attraktiva koncept, därtill svept i många lager av ironier … Roman Polanski tvinnar de olika trådarna med en behärskad elegans som vi inte har sett maken till på mycket länge. Liksom i Chinatown ställs naivitet och en sorts motvillig och av omständigheterna framdriven sanningslidelse mot en bottenlös cynism och korruption. Här bjuds också ett lika dekorativt som dramaturgiskt konsekvent Chinatown-slut. Det är så sanslöst snyggt”, tycker Jan Söderqvist. Omdöme: 6/6.

Aftonbladet
”Polanski stegrar spänningen på ett mästerligt sätt. Genom att krama ur det bästa hos skådespelarna. Genom att i foto, klipp, musik skapa en kuslig stämning. Genom att dra in publiken i en hela tiden oförutsägbar historia”, skriver Jan-Olov Andersson. Omdöme: 4/5.

Film.nu
”För dig som är Polanski-fantast är det här en given film, det blir inte bättre än så här. Att filmen har ett högst aktuellt politiskt budskap gör den än mer sevärd. Förbered dig på över två spännande timmar i mörkret”, avslutar Esbjörn Guwallius sin recenssion. Omdöme: Tummen upp.

 

En galen natt (Date Night)

Dagens Nyheter
”… ’En galen natt’ har något helt eget för att vara en actionkomedi, en rar undertext som gör att man förlåter alla konstiga genvägar i manuset. Det handlar om något som [sic] oactionaktigt som jämställdhet. Phil är, och framför allt vill vara, en jämställd äkta man som sätter en ära i att gå upp och laga matsäck till barnen och ta del av sin frus intressen”, skriver Helena Lindblad. Omdöme: 3/5.

Aftonbladet
”… storyn är tramsig och slarvigt skriven, och överlag tar ’En galen natt’ förvånansvärt dålig hand om sin potential”, anser Karolina Fjellborg Omdöme: 2/5.

Film.nu
”Steve Carell är en väldigt tröttsam komiker. Han återvinner samma plastiga ansiktsuttryck i film efter film, och trots att han spelar riktigt bra i scenerna med Mark Wahlberg, är han inte mycket mer än något man hela tiden försöker dra blicken ifrån under denna film. Det hade dock varit orättvist att lägga all skuld på Carell, för vad denna film behöver är roliga skämt. Historien, skådespelarna (Fey, Wahlberg men även Ray Liotta och Mark Ruffalo) är det absolut inget fel på”, tycker Stephan Ramstedt. Omdöme: Tummen ned.

 

Rough Aunties

Svenska Dagbladet
”Det är både tungt och upplyftande att se Rough aunties. Tungt, därför att pedofilin, barnmisshandeln och avsaknaden av respekt för livet som filmen skildrar är förfärande. Upplyftande, därför att dessa idealister faktiskt gör en väsentlig skillnad i ett oerhört hårt samhälle. De visar respekt och kärlek i förhållande till dem som ingen bryr sig om”, anser Astrid Söderbergh Widding. Omdöme: 4/6.

Aftonbladet
”Bobbi Bear är en verksamhet som kämpar för utsatta barn i Sydafrika. De jobbar för att sexualbrottslingar ska få sitt straff, gör så att barn slipper bo kvar i familjer där de blir slagna … i långa sjok lutar det tyvärr åt ren känsloporr. Allt sammantaget är det ändå en film jag rekommenderar”, skriver Emma Gray Munthe. Omdöme: 3/5.

Dagens Nyheter
”I ’Rough aunties’ finns det inget utrymme för någon slags comic relief, vilket gör den tyngre och hårdare – även om slutkänslan är hoppfull. Den rör sig hela tiden effektivt och nära människorna den berättar om, korsklipper elegant och visuellt stringent mellan olika öden”, tycker Helena Lindblad. Omdöme: 4/5.

Recensionskrönikan 9 april

Lebanon. Foto: Atlantic Film

Lebanon. Foto: Atlantic Film

”Lebanon”, ”Gainsbourg – ett legendariskt liv” och ”Kick-Ass”, tre väldigt olika filmer. Alla avhandlas de i veckans krönika.

Lebanon

Dagens Nyheter
”Det är en plågsam film även att se. Fokuserad, stringent och visuellt effektiv som bara den. Men som åskådare kämpar man mot känslan av total meningslöshet när det urskillningslösa dödandet, de blodiga sönderskjutna kropparna och de döda barnen passerar revy … Liksom i Ari Folmans prisade ’Waltz with Bashir’ som kom förra året och handlar om samma krig, är det känslan av en fruktansvärd regelvidrighet som genomsyrar varje stridsscen. Krig är för djävligt tycks de säga, men när de mest grundläggande överenskommelserna om att vara försiktiga med civila överträds blir det ett skamfläck som aldrig går att tvätta bort – oavsett om man politiskt sätt kan rättfärdiga kriget i sig”, tycker Helena Lindblad. Omdöme: 4/5.

Svenska Dagbladet
”Bara den som betraktar denna tragiska konflikt (Libanonkriget) i termer av ett fotbollsderby kan undgå att se hur medmänsklighet och kritik mot krigsmaskineriet präglar filmer som Lebanon. Det är tvärtom ett demokratiskt sundhetstecken när regissörer ur den generation som var med berättar om sina upplevelser – och genom dem ifrågasätter sin samtids krigshandlingar”, anser Hynek Pallas. Omdöme: 5/6.

Aftonbladet
Besättningen i stridsvagnen lämnar inte den och finns i den genom hela filmen.. ”De leds utifrån av en överordnad som då och då kommer in i vagnen, men mest betraktas omvärlden genom avskärmade skottgluggar. Det är klaustrofobiskt som en ubåtsfilm. Ingen vet riktigt vad de gör eller vart de ska eller varför och vem kan de lita på? Intensivt och ångestfyllt, ett kaos byggt på regissörens egna upplevelser”, skriver Jens Peterson. Omdöme: 3/5.

Film.nu
”Overklighetskänslan är påtaglig och spänningen total. Det är rått, skoningslöst och obarmhärtigt. ’Lebanon’ aktiverar alla sinnen och håller mig fastklistrad vid biostolen ända fram till the bitter end”, tycker Petter Stjernstedt. Omdöme: Tummen upp.

 

Gainsbourg – ett legendariskt liv

Dagens Nyheter
”Serge Gainsbourg blir aldrig helt rumsren. Hans kärlekspoesi är for skruvad. Man spottas ut i samma ögonblick som man sugs in … Popkultur, snusk, melankoli och under alltihop en utsträckt tunga och en galen dans. Det är den där utsträckta tungan, det understa skiktet, som [regissören] Sfar har lyckats fånga på ett storartat sätt”, anser Kerstin Gezelius. Omdöme: 4/5.

Svenska Dagbladet
”Man önskar bara att Sfar (regissören) hade haft den goda smaken att låta bli den där tröttsamma, närmast obligatoriska inledningen, där en brådmogen pojke gör närmanden mot en yppig och fullvuxen kvinna som av någon anledning visar sig bli smickrad av uppvaktningen”, tycker Karoline Eriksson. Omdöme: 5/6.

Aftonbladet
”Genom hela filmen är huvudpersonen förföljd av en liten djävul, hans andra jag, med enorm näsa och jätteöron. Å andra sidan gör dessa galna grepp historien till lite av en saga. Allt behöver inte vara sant, när det fläskas på med animationer och drömsekvenser. Bra skådespelare i alla roller. Och en film som visar att Gainsbourg var så mycket mer än den där sexlåten”, skriver Jan-Olov Andersson. Omdöme: 3/5.

Film.nu
”Musiken blir filmens räddning. Hans lugna, småporriga låtar är fina att lyssna till och tillsammans med de fantasieggande bilderna skapas ett mervärde för filmen. Annars är ’Gainsbourg (Vie héroïque)’ bortkastad tid. Det är en fiktiv biografi, en ofärdig personskildring och en vidrig hyllning till en snuskhummer och osympatisk man ingen vettig människa rimligen kan identifiera sig med”, Petter Stjernstedt. Omdöme: Tummen ner.

 

Kick-Ass

Dagens Nyheter
”Har man liksom jag ilsknat till över att filmtjejer är så mesiga, får man nu svar på tal. ’Kick-Ass’ är full av roliga idéer och snygga färger men är så våldsam att man till slut mår mer illa av det än av allt runk i världen”, skriver Jane Magnusson. Omdöme: 2/5.

Svenska Dagbladet
”Och efter ett par misslyckade ’blind-dates’ med vissna actionrullar som From Paris with love och The Bounty hunter kan jag bara utropa: Vilken skaparglädje, vilket skamlöst trams, vilken inkorrekthet, vilket röj! Kicka på”, anser Jan Lumholdt. Omdöme: 5/6.

Aftonbladet
”Att definiera exakt vad som krävs av en film för att den ska bli kult är inte alltid helt lätt. Däremot vet man ofta att man har att göra med en kultfilm när man väl ser en … ’Kick-Ass’ har verkligen all potential att bli just en sådan”, tycker Karolina Fjellborg. Omdöme: 4/5.

Film.nu
”I motsats till ’Spiderman’ och liknande filmer tar ’Kick-Ass’ inte sig själv på särskilt stort allvar, filmen är närmast en lek med hela genren. Det finns petitesser här och där man kan peka på, som att filmen är lite väl lång eller att vissa karaktärers historia känns outvecklade och bristfälliga. Men de är just petitesser som man lätt glömmer när underhållningsfaktorn är så hög. Jag njuter, ler stort och köper genast en ny biljett. Gör det du med”, skriver Petter Stjernstedt. Omdöme: Tummen upp.