Klippt och klistrat, utan Ctrl

Produktionen av den andra animationsfilmen jag gör med serietecknaren Kolbeinn Karlsson är klar. Nu återstår redigering och ljudproduktion. Vilket innebär att vi är glada om filmen är färdig före jul.

Kolbeinn beskrev vårt förra projekt Att Sova och Drömma om Mat som ”att föda en vattenbuffel”. Det var i själva verket ingenting mot den här produktionen. Symboliken lämnar jag åt Kolbeinn, men ni kan ju försöka föreställa er något värre.

Jag har inte slöjdat och pysslat så här mycket sen jag gjorde en ‘Det är okay att va gay’-vimpel till Roskilde 2001. Men resultatet ser riktigt fint ut! (Och det är verkligen en motpol till Pixars 3D-ideal.) Se här bara:

För den som vill ha ett smakprov innan en trailer finns, kan läsa Kolbeinns ursprungliga ide i serieformat i Babian nr 11.

Dokumentären Suburban Madness som jag producerade i fjol har haft en hel del framgångar, med visningar på flera filmfestivaler i Brasilien, Tyskland, Spanien och Slovenien. Woohoo! Nu behöver vi bara vinna lite priser för att få tillbaka en bråkdel av våra utlägg…

Just ja, jag söker en svensk producent för framtida produktioner. Känner du dig manad, skriv din motivering och erfarenhet till ilove(a)happyendingsproductions.co.uk

Gå med i facebook-gruppen så bjuds du in till privatvisningen av Den Svarta Sjön, när den väl är klar.

Cannes #3

Tre bussar och ett flyg senare så finner jag mig tillbaka i London.

Det är synd att jag inte kunde stanna festivalen ut, men efter den senaste veckans heta sol, sömnbrist och en konstant lätt berusning så är jag faktiskt glad över att vara hemma igen.

De sista två dagarna jag spenderade på Cannes filmfestival medförde en tillfredställande mängd filmtittande.
Mina kortfilmsfavoriter (av de få jag lyckades se under mina tre x 30-minutersbesök, med avdrag från de fem gånger då datorn frös) var Jochen de Vries MISSEN, den Nya Zeeländska THE SIX DOLLAR FIFTY MAN samt Magne Pettersens PARAT.

Vi gick på marknadspremiären av AGORA med Rachel Weisz i huvudrollen, som förmedlar en viss politisk poäng som även idag, 1600 år senare, fortfarande är aktuell.

På tisdagen gick jag och Ida Akesson (vars film, DOOR TO DOOR, jag var regiassistent på i februari) på galavisningen av VINCERE. Ida delar förnamn med huvudrollskaraktären i filmen, men även bortsett från det lilla angenäma sammanträffandet så tyckte vi att filmen var både sevärd och välgjord med ett väldigt starkt skådespeleri från Giovanna Mezzogiorno som Ida Dalser, Mussolinis älskare.

Ida Akesson och Emie (Eva-Marie Elg), Cannes 2009
På väg till galavisningen.

Det blev aldrig något av ANTICHRIST på måndagskvällen, men hellre Nordisk & Göteborgs filmfestival fest än att blunda mig genom de blodiga scenerna som jag läste en detaljerad beskrivning av idag. (Min inre bild är inte vacker.) Hellströms Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg var det alldeles för länge sedan jag hade chans att dansa till! Och The Cure! Och…

”Take me down to the paradise city
Where the grass is green
And the girls are pretty
Oh, won’t you please take me home”

Ja-a…

Och samtidigt som jag lämnar festivalen så blir Tarantino inkörd på festivalområdet en meter framför mig för hans galavisning.

Det har verkligen varit en underbar festival och jag har haft otroligt roligt. Nu är det dags att ha mindre roligt och fokusera… och producera inför nästa år.

På tal om att producera så är trailern klar för vårt dokumentärfilmsproject SUBURBAN MADNESS som filmades tidigare i år i Brasilien. Den finns att se på projectets blog.

Att Sova och Drömma om Mat

Har arbetat hela hösten på animationsfilmen Att Sova och Drömma om Mat, som är baserad på Kolbeinn Karlssons serie med samma titel – därav Lyckliga Sluts långa tystnad.

I tisdags var det världspremiär för filmen i London på The Pictures och filmen blev väl mottagen.

Att sova och drömma om mat

Här kan man se ännu en stillbild från filmen.

Det här är ett samarbete som har tagit nästan precis ett år att färdigställa, från ide till slutprodukt. För den som inte är bekant med Kolbeinn Karlssons serier borde göra sig den bekantskapen omedelbart. Man kan läsa hans blogg Pappaserier, köpa hans fanzines eller besöka hans utställning i Litauen i feb 2009. Eller om man föredrar film så kan man ju se filmen som vi precis har gjort, där det svenska bandet Kallioinia har producerat ljud och musik.

För övrigt så såg jag nyligen Luis Bunuel’s Exterminating Angel som även den var en upplevelse att skåda och jag ser fram emot att se Waltz With Bashir som öppnar på biograferna här idag.

PS: För den som har facebook så har Happy Endings numera en facebook-grupp!