Ketchup

Min mamma sa när min bror avslöjade att han skulle gifta sig till sommaren – året efter min syster gifte sig – att det är som ketchupflaskan. Först kommer ingenting och sen kommer allt på en gång. Jag tycker att samma symbolik kan användas till att beskriva kreativ framgång.

Att Sova och Drömma om Mat har inte visats under 2009, men förra veckan fick jag två visningar bekräftade till helgen. Den ena var på Stoke Newington International Airport i London på lördagen (besök deras hemsida här) och den andra i Taipei, Taiwan, där den deltar i The Urban Nomad Film Fest.

Det var ju lustigt.

En annan lustig sak var att The East End Film Festival inleddes här i London i torsdags med dokumentären ‘The End’ som handlar om Londons gangstrar. Dessa härstammade från 2:a världskrigets fattigdom och beskrev hur de föll mer och mer in i kriminalitet, olaglig boxning, fängelsevistelser och mord. De hade ett par riktigt obehagliga berättelser att komma med och det intressanta var att dessa män dök upp på festen efteråt. Det är ju inte alltid man står ansikte mot ansikte med ett gäng gangstrar… Man såg helt enkelt till att inte råka spilla sin drink på någons dyra lädersko eller kostym, för att kunna komma därifrån med alla kroppsdelar oskadda.

Man KAN

I 2007 tävlade min film Recognize Myself i KAN festivalen. Folk ser alltid imponerade ut när jag berättar det. Men när min nästa mening avslöjar att festivalen äger rum i Wroclaw, Polen, så får de ett mildare uttryck igen.

Wroclaw är en underbar stad, som faktiskt påminde mig väldigt mycket om Uppsala (där jag bodde mellan 1998 och 2003).

Jag har aldrig haft ett intresse att ta mig till Cannes festivalen och det var just därför jag tyckte det var roligt att låta folk tro att min film tävlade där. (Även om skämtet bara varade i två sekunder.)

Men i ett av mina produktionsmöten med Ida Akesson (nämnde henne i ett tidigare inlägg) så kom vi in på Cannes. Hon besöker nämligen Cannes årligen och hon fick mig intresserad att åtminstonde skicka in en ackrediteringansökan.

De accepterade vår ansökan och Happy Endings Productions är därmed på väg till Cannes iår.

Om det är någon därute som vill träffas i Cannes eller har en extra inbjudan till ett event eller fest, ta gärna kontakt.

I övrigt så har vi filmat Idas kortfilm de senaste dagarna, där jag agerade som regiassistent. Det var första gången jag tog på mig den rollen och förmodligen även den sista. Det är fruktansvärt att ständigt kolla klockan och påpeka att vi måste skynda oss för att inte hamna efter i schemat, när man vet hur frustrerande det är när man själv är regissör och försöker få en tagning att motsvara ens förväntningar och någon stressar en. Men vi fick allting klart i tid och alla inblandade var på gott humör, så jag är väldigt nöjd med inspelningen och min insats.

Dessutom så pågår inspelningen av vår dokumentär Suburban Madness i Brasilien för tillfället, vilket känns otroligt spännande. De håller mig uppdaterad via projektets blogg www.suburbanmadness.blog.com men jag har inte hört något om den största inspelningsdagen ännu – karnivalen!

Jag borde väl egentligen nämna Oscar… Men jag tror jag hellre överlämnar det åt andra. Det enda jag har att säga om saken är att jag gissade vinnarna i en tävling, där man KAN vinna 100 pund om man fått alla rätt… Men jag har glömt vad jag gissade.

Får man göra skitkomedier 2008?

Alltså jag såg Balls of Fury. Den var ju inte bra alls. Så läste jag i en blogg häromdagen att Love Guru suger, att man inte ska betala för att gå och se den. Vad besviken jag blev. Nu var det ju en människas åsikt, (som också betonade hur dumt det var att Jessica Alba var med i en sån skitfilm…jag vet inte men jag är inte förvånad. När ska hon få visa vad hon går för? Blir så trött…) Aja, det var trist då jag faktiskt sett fram emot att se den. Mest då med tanke på Mike Myers, jag vet inte men Justin och Jessica känns ju bara HELT FEL. Usch, vad ska de göra liksom, jag ser framför mig catchiga fraser där de ska överträffa varandra i något slags flörtigt spel och Justin spanar in Jessica när hon svassar förbi i tighta jeans. Och han blir sådär getto-slisk och ball som inte alls passar honom. Han var faktiskt ganska bra i Alpha Dog när filmen tog sig. Ja nu har jag låtit tankarna flöda fritt, vet ju inte alls hur de är i den här filmen.

Men det som stör mig så mycket är att man får göra sådana dåliga filmer. Tycke och smak for sure…eller inte! Har ni sett Pledge This med Paris Hilton? Det är bland det sämsta jag sett. Hon är ju kul! Hon är bra, om hon bara framförs som hon är eller med enkla, roliga fraser a la American Pie. Men i den här filmen är det bara dåligt och konstigt, så extremt dåligt och konstigt. Och humörlöst och äckligt. Nää, jag blir galen när jag tänker på de pengar som spenderas på sån skit när det finns en massa bra filmmakare som kan det här med humor.

Jag vet inte om jag bara är helt blåögd men jag tar nästan förgivet att alla nya komedier ska vara roliga, mer eller mindre liksom. Jag är ingen hård kritiker, jag låter mig oftast fångas med. Det vill man ju. Man vill bli berörd, skratta, gråta, sugas med i filmen. Det vill man ju.