Babak Najafis lÃ¥ngfilm ”Sebbe” blev bästa debutfilm vid filmfestivalen i Berlin. Den svensk-rumänska samproduktionen ”If I want to whistle, I whistle” tog hem juryns Grand Prix samt Alfred Bauer-priset. Tidigare i veckan fick Ruben Östlund Guldbjörnen för bästa kortfilm. Fyrfaldigt svenskt pÃ¥ prispallen alltsÃ¥.

Förutom äran belönades ”Sebbe” med en prissumma om 50 000 euro (500 000 kronor).
– Prispengarna kommer väl till pass för min nya filmproduktion, sade Babak Najafi på presskonferensen som följde på prisutdelningen i Berlin.

Här är alla pristagare:

Guldbjörnen:
”Bal” (”Honey”) frÃ¥n Turkiet, regi Semih Kaplanoglu

”Grand Prix” Silverbjörnen:
”If I want to whistle, I whistle” – en rumänsk-svensk samproduktion

Silverbjörnen till bästa regi:
Roman Polanski (”The Ghost Writer”)

Silverbjörnen till bästa skådespelerska:
Shinobu Terajima för ”Caterpillar”

Silverbjörnen till bästa skådespelare:
Grigoriy Dobrygin och Sergei Puskepalis för ”How I ended this summer”

Silverbjörnen för utomordentligt konstnärligt arbete:
Fotografen Pavel Kostomarov för ”How I ended this summer”

Silverbjörnen för bästa manus:
”Apart Together”, manus Quanan Wang

Alfred Bauerpriset:
Florin Serban (”If I want to whistle, I whistle”)

Bästa debutfilm:
”Sebbe” av Babak Najafi

Berlinale Kamera:
Yoji Yamada

Som vi rapporterade via Twitter igår (1, 2), delade även filmkritikerjuryn från Fipresci ut priser:

I huvudkategorin Competition:
”En familie” (”A family”). Regi: Pernille Fischer Christensen

I festivalkategorin Panorama:
”Parêdo” (”Parade”). Regi: Isao Yukisada

I festivalkategorin Forum:
”El vuelco del cangrejo”. Regi: Oscar Ruiz Navia

Publikpriser:

Panorama Audience Award:
”Waste Land”. Regi: Lucy Walker, Karen Harley, João Jardim

Tagesspiegel Readers Prize:
”Winter’s Bone”. Regi: Debra Granik

Siegessäule Readers Award:
”Postcard to Daddy”. Regi: Michael Stock

Berliner Morgenpost Readers Prize:
”En ganske snill mann”. Regi: Hans Petter Moland

SvD berättar mer om norska ”En ganska snäll man” med Stellan SkarsgÃ¥rd i huvudrollen, som vann det publikpris som röstats fram av Berliner Morgenposts läsare. Även DN skriver om Berlinale-vinnarna.

Tiden går och håret grånar. September är slut och Oktober har sin början, vilket såklart innebär en massa film på Cinemateket. Likt förra månaden visas alltför många filmer som undertecknad inte sett för att jag ska kunna skriva mer ingående om programmet. Därför följer en liten lista på några filmer bara en idiot skulle missa.

Week-end.
Ett av Jean-Luc Godards många mästerverk. Jean Yanne och Mireille Darc åker ut på en utflykt i den franska landsbygden men möts av absurda galenskaper skapade av vårt kära kapitalistiska samhälle. Vi kan bl.a. se en brinnande Emily Brontë, världens bästa bilkö och Jean-Pierre Léaud som sjunger i en telefonkiosk. Visas den 27 kl. 16:00 och den 30 kl. 18:00.

Fruktans lön.
Ingen film har någonsin fått mina så annars starka nerver att bryta samman på samma sätt som Henri-Georges Clouzot gör i Fruktans lön. Yves Montand med sällskap ska transportera nitroglycerin på en krokig grusväg. Visas den 2 kl. 18:00 och den 24 kl. 14:00.

Hyresgästen.
Polanski är uppenbart besatt av rum. Vi kan se hur rummet utgör en viktig del i många av hans filmer. Från Kniven i vattnet via Repulsion och Cul-de sac till Rosemarys baby och slutligen även i Hyresgästen, är rummet av stor vikt. I den sistnämnda filmen är rummet nästan filmens huvudroll. Polanski visar här inte bara hur utsökt han kan vara som regissör, men även som skådespelare. Visas den 20 kl. 16:00 och den 28 kl. 18:00.

Aska och diamanter.
Polanskis vän Andrzej Wajda har inte fått lika stor uppmärksamhet som den nyligen arresterade. Men under sextiotalet höll han en minst lika god klass och gjorde ett flertal mycket intressanta filmer. Aska och diamanter är en av dem, och kanske den jag tycker bäst om. En nyrestaurerad kopia visas den 13 kl. 18:00.

Apan.
Om Ruben Östlund är Plattforms stora namn så är Jesper Ganslandt Fasads stora namn. Trots att jag tycker att Östlund gör bättre filmer så tycker jag att Ganslandt är mycket intressantare. Detta beror helt och enbart på att Östlund gärna pratar sönder sina filmer, och gör det knappt värt att se dem, medan Ganslandt är mer hemlighetsfull vilket jag i vissa fall föredrar. Förhandsvisas och inleds av regissören den 18 kl. 18:00.

The unholy three.
Tod Browning kan ses som en föregångare till regissörer som Samuel Fuller eller Sam Peckinpah. Deras filmer har en hård och tuff yta, men ett innehåll som får pseudointellektuella clowner som Cameron Crowe att bli gröna i ansiktet av avund. Jag har dock inte sett The unholy three, men efter att ha läst beskrivningen och sett Brownings Freaks kunde jag inte låta bli att rikta lite uppmärksamhet åt denna film. Visas och ackompanjeras av mästerliga Matti Bye den 10 kl. 18:00.

Kelly Reichardt är en av de regissörer som jag läst mycket om men aldrig sett en film av. Andra regissörer jag har ett liknande förhållande till är Pedro Costa, Jean Eustache, Luc Moullet och Johnnie To. Jag blev därför extra glad över att Cinemateket visar tre av Reichardts filmer. Var god en god medborgare och betala dina skatter och se dessa tre filmer, det är för ditt eget och samhällets bästa.