Svenska Bilder med monster

Jag har länge tänkt skriva festivalrapporter från både Stockholm Filmfestival och den festival som min och Kolbeinn Karlssons första film (Att Sova och Drömma om Mat) tävlade på senast, Unlimited Film Festival i Köln.

Men dessa inlägg fick vänta i och med att vi fick det härliga beskedet att arbetskopian av vår nya film Den Svarta Sjön blivit utvald till Svenska Bilder på Göteborg Filmfestival! Så det har varit full produktion mellan Sverige och England över jul och nyår, varvad med influensa och snökaos.

Upplevelserna från höstens filmfestivaler känns enormt fjärran efter den senaste produktionspaniken, så jag tror jag skippar grävandet i minnenas vrå.

Det enda som känns aningen aktuellt att meddela från mitt besök i Köln – förutom att festivalen var superkul och att jag behandlades kungligt – är ett tips på biograf. Jag tycker alltid att det är kul att besöka biografer när jag är i nya städer (jag kommer nog bli en cinemaspotter som pensionär. Ni vet som en trainspotter, fast med en passion för biografer. Vi har ett gäng sådana som tillsammans besöker vår bio årligen) och jag hittade min favorit i Köln. En liten, relativt självständig biograf med guldmålade innerväggar och som har en repertoar av både gamla klassiker samt nya filmer på – hör och häpna – orginalspråk!
Jag kan ibland förtränga att dubbning av filmer och TV-program fortfarande förekommer. Men nej nej, där inuti TV:n står Meg Ryan och Tom Hanks och utbyter känslosamma ‘Ich liebe dich’ till varandra. Så otroligt opassande. Men den medelålders kvinnan brevid mig snyftar och håller uppenbarligen inte med mig.

Biografen i fråga heter Metropolis och den ligger vid Ebertplatz i norra delen av centrala Köln. Lustigt, eftersom nästan hela mitt senaste inlägg handlade om filmen Metropolis, som har återkommande varit närvarande i mina tankar sen jag såg den i höstas. Men bara för det så länkar jag till min favoritlåt Body Electric (som också av en ren slump har klipp från Metropolis i den här youtubevideon). Efter det här lägger jag Metropolis-snacket på hyllan.

http://www.youtube.com/watch?v=wNpqHagD_5M

Så. Nog om Metropolis. Mer om världspremiären i Göteborg! Såvitt jag förstår av programmet så visas vår film i Svenska Bilder 4 (sid 76 i programmet som finns online på www.giff.se) kl 15.00 söndagen den 30 januari på Haga 1. Jag kommer vara där för att introducera.

De skriver följande om vår film:
”En gåtfull film, vars utförande får en att tänka på östeuropeiska animationer från 70-talet.”
Jag blir nästan tårögd. Måste berätta för Kolbeinn!

Förutom visningarna i samband med kategorin Svenska Bilder så är vi även förfilm till YEARS EATEN BY LIONS (GODINE KOJE SU POJELI LAVOVI), vilket jag tycker låter som en skitbra film! En dokumentär om de jugoslaviska journalisterna som krigshetsade sina läsare i början av 90-talet. Vad spännande att vår psykadeliska animationsfilm får sätta stämningen för en så seriös film om medial korruption.
Mer om detta, samt visningstider, finns att läsa i programmet på sidan 147.

Slutligen vill jag bara visa vår första animerade företagslogga som Haris Mlivic på Haris Arts har gjort!

För att fira detta har vi anordnat en komponeringstävling som går ut på att ljudlägga den 11 sekunder långa loggan. Mer info om tävlingen finns på Happy Endings facebook-sida.

Stum av beundran

Jag sag precis nyutgivningen av Fritz Langs Metropolis (The Complete Metropolis) och jag är helt betagen. Filmad 1927, den är fortfarande lika relevant idag. Ett flertal restaureringar av filmen cirkulerar redan, men efter upptäckten av nästan samtliga av de betydelsefulla förlorade scenerna (som hittades i arkivet i Argentinas filmmuseum Museo del Cine), så har alltså en ny version getts ut i Amerika och i ett flertal Europeiska länder.

Filmen utspelas i en dystopi och tar upp ämnen som klassystem, manipulation, propaganda och grupptryck. Karaktärernas utanförskap leder till ilska och våld medan hjältarna kämpar för att göra sina röster hörda.

Metropolis är bland de främsta mästerverken inom både expressionismen och hela stumfilmsperioden samt den film som mest lade grunden för science fiction genren som vi känner igen den idag, med filmer som till exempel Blade Runner (1982, 1992 och 2007). Rykten cirkulerar att en ny version av Metropolis kan komma att spelas in, men se originalet. (Är det någon som föredrar 1998’s version av Psycho, bara för att den spelades in på färgfilm?)

Den mest kontroversiella stjärnan under samma period skulle ha fyllt 104 i år den 14 november. Skänk en tanke till Louise Brooks (14 November 1906 – 8 August 1985) som trots endast ett fåtal stora huvudroller har nått kultstatus som en av stumfilmens absoluta filmikoner. Filmvetaren Henri Langlois ska ha sagt ”There is no Garbo, there is no Dietrich, there is only Louise Brooks”. Hon var en kvinna som tillät sig själv existera till sin fulla kapacitet utan att bry sig om omvärldens ideal eller att låta sig själv defineras.

Louise var en amerikanska som blev ett namn i och med samarbetet med G. W. Pabst med filmen Pandora’s Box (1929) i Weimarrepubliken. Det var här expressionismen växte fram för att mot slutet av 20-talet skingras ut till socialrealistiska genrer inspirerade av den Nya sakligheten (New Objectives/Neue Sachlichkeit). Louise Brooks 100-åriga födelsedag firades 2007 i New York med en fotografiutställning – ”Louise Brooks and the ‘New Woman’ in Weimar Cinema”. Louise ikoniserade framtidens kvinna med en frigjord jämnlikhet.

Så vad har hänt sedan 20-talet, ideologiskt sätt? Visst kämpar vi fortfarande för demokrati och ett rättvisare samhälle? Att filmer från över 80 år sen fortfarande speglar vårt samhälle är ju nästan lite pinsamt. Varför har vi inte kommit längre? Kan vi inte se framåt och skapa nya historier istället för att ständigt se bakåt i tiden efter saker vi kan berätta igen – men i 3D och CGI så även den unga generationen tycker det är intressant! Jag tycker det är en förolämpning mot dagens ungdom att inte ge dem möjligheten att utforska och fascineras över dåtidens filmer. Stumfilmen besitter nämligen en möjlighet som är omöjlig idag; den låter publiken tänka själv, istället för att matas med dialoger som idiotförklarar publiken.

Nu avrundar jag med att säga att jag kommer besöka Stockholm filmfestival till helgen och mina tips till er är All Good Children (som jag beskrev i mitt inlägg från Cannes, #III) och This is England ’86, drama och härlighet på hög nivå!

Sedan drar jag vidare till Köln i Tyskland för Unlimited Film Festival, där min och Kolbeinn Karlssons första film Att Sova och Drömma om Mat tävlar i den Europeiska kategorin.

Samtidigt som vår film tävlar i Tyskland så sätter Kolbeinn upp Kerubfesten på teatergalleriet i Uppsala.
Kerubfesten är ännu en bearbetning och fördjupning av hans serie ”Att Sova och Drömma om Mat”. Den magiska sagoskogen kommer att byggas upp i naturlig storlek och kommer att befolkas av samma sorts behagliga varelser som ni kan se i hans serie på länken ovan. Ett bankettbord har dukats upp och de som läst serien eller sett filmen har en aning om vad som kommer att serveras. Samtidigt rör sig värdinnan i lokalen, och interagerar med gästerna samt dansar till sitt eget behag.
Öppningen är den 27 november. Gå dit! Vad ni än gör!

Klippt och klistrat, utan Ctrl

Produktionen av den andra animationsfilmen jag gör med serietecknaren Kolbeinn Karlsson är klar. Nu återstår redigering och ljudproduktion. Vilket innebär att vi är glada om filmen är färdig före jul.

Kolbeinn beskrev vårt förra projekt Att Sova och Drömma om Mat som ”att föda en vattenbuffel”. Det var i själva verket ingenting mot den här produktionen. Symboliken lämnar jag åt Kolbeinn, men ni kan ju försöka föreställa er något värre.

Jag har inte slöjdat och pysslat så här mycket sen jag gjorde en ‘Det är okay att va gay’-vimpel till Roskilde 2001. Men resultatet ser riktigt fint ut! (Och det är verkligen en motpol till Pixars 3D-ideal.) Se här bara:

För den som vill ha ett smakprov innan en trailer finns, kan läsa Kolbeinns ursprungliga ide i serieformat i Babian nr 11.

Dokumentären Suburban Madness som jag producerade i fjol har haft en hel del framgångar, med visningar på flera filmfestivaler i Brasilien, Tyskland, Spanien och Slovenien. Woohoo! Nu behöver vi bara vinna lite priser för att få tillbaka en bråkdel av våra utlägg…

Just ja, jag söker en svensk producent för framtida produktioner. Känner du dig manad, skriv din motivering och erfarenhet till ilove(a)happyendingsproductions.co.uk

Gå med i facebook-gruppen så bjuds du in till privatvisningen av Den Svarta Sjön, när den väl är klar.