Grisfilmen

Det finns filmer man blir förvånad över att man aldrig hört talas om, få sådana. Jag anser mig nämligen vara något av en cineast, jag mästrar och beter mig som om morgondagen redan var kommen eller som om jag inte fick smaka bröstmjölk förrän i vuxen ålder. Det är ett problem som jag måste leva med och som blir lite lättare att hantera vid upptäckandet av små vansinniga obskyriteter såsom ”The Pig Fucking Movie”. Blev tippsad om denna av en kort facebook bekantskap. Han /hon länkade stämplat i blod till en nedladdningssida där ”The Pig Fucking Movie” fanns att ta hem för isolerad beskådning, ty denna ser man på allena och inte på något annat sätt. Trots urusel kvalitet så kollade jag klart på filmen. Jag tänkte tillbaka på det tidiga 90-talet och sunkiga avmagnetiserade kassetter med tyskt gore och svensk indie som ”Elaka Rune och Sune”. Och vilken upplevelse det blev. Kort: The Pig Fucking Movie aka Vases de Noces akaOne Man and his Pig aka The Wedding Through handlar om en ensam bonde besatt av sin gris, de lever i samförstånd och älskar varandra. Vad de gör är inte relevant det är vad vi får se som spelar ngn roll: mannen som springer runt, runt sin gård på jakt efter grisen. Mannen som går på toaletten och dricker sitt urin. Mannen som skaffar barn med sin gris och slutligen begraver sig tillsammans med den. En mycket märklig film alltså. Men bra! Jag ger den nog 4 getingar av fem. Eller tummen upp.

Dagens djur: gris.

SFI söker nya vägar

Nej, jag säger bara nej och åter nej. Mia Engberg har erhållit 350 000 från SFI för att stånka fram den ”feministiska” ”porrfilmen” Dirty Diaries. Åhh nej! Då har vi ännu en halvtimme suddig Kulturama könsfilm att se fram emot. Yippiiii! Var det någon som såg hennes senaste porrfilm Selma och Sofie? Jag minns att de körde den gratis (eller var det för en 5:a?) på Zita för några år sedan och att den sågades hysteriskt. Grattis Mia, lycka till! (jag är bara avundsjuk så lyssna inte på mig … MEN, jag säger bara men; måste du filma på din mobilkamera? Känns oerhört passé nu efter En enastående studie i mänsklig förnedring. Jag menar vad ska du ha alla dina 350 000 till?)

Var på en förhandsvisning av Neil Marshalls senaste film Doomsday idag. Postapokalyptisk skräck-action när den är som allra allra mest lagom, en liten besvikelse efter de fenomenala Dog Soldier och The Descent. Största problemet med Doomsday är att den försöker sig på att hylla för många filmer på en gång men lyckas inte (en enda gång) överträffa någon av dessa. Men ok att se en regning dag om man känner att man sett Mad Max en, eller två, gånger för mycket.

Exotiska äventyrshjältar

Någon frågade mig här om dan om jag hade sett filmen the Last King of Scotland (med tanke på att filmen utspelar sig i Uganda) och om filmen stämde överens med verkligheten. Och svaret blev ja jag har sett den. Jag tyckte att det var en väldigt överdriven bild av Idi Amin som visst var en diktator men det blir lite så med alla filmer som är engelsk eller amerikansk producerade och handlar om andra länders ”historiska skurkar”. Dom ger mest bara en enkel och vinklad bild av en för dom hatad person. Egentligen så finns det folk som gillar dom här människorna och som har sympatier för deras ändamål. Exempelvis i Uganda så var det många som ansåg att Idi Amin försvarade ugandiska intressen när han ”körde ut” indierna men som själva inte skulle ge just den definitionen och syn på saken. Dessutom var/är han väldigt omtyckt av många ugandier. I filmen ser man bara en ond, hatad man som kör ut indierna och är elak mot den vita mannen som dyker upp i historian. Men man får aldrig se bakgrunden eller anledningen till hans gärningar och varför så många ugandier tyckte om honom. Filmen hade t.ex kunnat upplysa om dom motsättningarna som fanns mellan indier och ugandier. Detta hade kunnat ge en mer rättvis bild av situationen vilket kunde ha blivit intressant för tittaren. Hur som helst jag tycker att många av dom här filmerna om andra länders historia med engelska och amerikanska hjältar är lite utspelade. Det är dags att sluta göra filmer med egna egoistiska popularitets intressen och bara skildra historian istället. Annars kan man väl sluta skriva based on a true story. Hur verkligt känns det att titta på dessa filmer? Nästan lika verkligt som att se på svenska filmer utan invandrare.

Svårt för svenska

Jag brukar ha svårt för svenska filmer. Jag tycker ofta det låter så tillgjort när de pratar, eftersom det är mitt modersmål och man hör alla små nyanser. Men jag har säkert missat en hel del bra filmer på grund av mina förutfattade meningar, det erkänner jag.
Däremot gick jag faktiskt och såg Varg med Peter Stormare. Skulle nog inte gjort så om inte mamma hade velat se den, men jag blev positivt överraskad! Betygsmässigt sett tycker jag den är en 3:a (av 5 möjliga), men den var uppfriskande att se. En lågmäld norrlänsk film om fåordiga människor, gjorde att jag kände mig hemma. Nu bor jag själv inte i en liten by; men att köra skoter, fika hos farmor, skolbussen – allt känns äkta för mig ändå, norrlänning som jag är. I stället för en film med snabbpratande storstadsmänniskor med storslagna känsloyttringar.
Det som var storslaget i den här filmen var naturen. Tempot var stundvis lite lågt, men det gjorde inget, det passade filmen i övrigt.
En eloge också till Stormare, som kommer hem från sitt Hollywoodliv för att göra den här filmen.

Religion på film

Håller just nu på att kolla på en serie filmer om islam. Har ju själv en muslimsk bakgrund då min familj i Uganda är muslimer. Själv har jag växt upp med min morsa här i Sverige som inte var särskilt religiös av sig vilket resulterade i att jag mest fick utöva religion då vi hade gäster som hälsade på oss från utlandet. Nu när jag har blivit vuxen så fattar folk i mitt släkt inte att jag typ kan läsa koranen och be lite grann men väljer att inte göra det.

Det är inte för att jag inte vill utan för att jag inte vill göra det utan ett tydligt syfte. Hemma i Uganda (där hälften av befolkningen är muslimer) så deltog jag i böner och koranläsningar då det var obligatoriskt vid familjetillställningar och så. Men annars gjorde jag inte det när enskilda familjmedlemmar gjorde det. Visst var det ingen stor grej men oftast så refererade man till religion och citat ur exempelvis koranen för att göra en tydligare poäng i det man ville att personen skulle förstå. Det håller jag med om eftersom religion ändå kan vara en typ av vägledning för många. Men det är nog helheten som jag har svårt att förstå. Hur det i själva verket hänger ihop med verkligheten. Detta gäller inte bara islam utan även kristendomen och alla andra religioner. Det räcker inte med att bara hitta ett fall där ett visst citat fungerar i en viss situation för att övertyga mig om att helheten därmed också fungerar.

Hursomhelst jag har märkt att folk inte gillar att föra en konversation om religion särskilt mycket om den inte är positivt förd. Men om man ser på dom här filmerna (om olika religioner) så kan man nog hålla med om att det man ser inte är hela sanningen om hur saker och ting i verkligheten har gått till. Det handlar inte alltid om en messiah som har räddat en hel nation och frälst dom stackars ovetandes människorna i alla sina lyckliga dar. För att om man verkligen ser på djupet så kan man generalisera lite och säga att religion egentligen är roten till mycket av ondskan som har orsakats av människan. En mantel som man i historien har använt för att i religions namn erövra och kolonisera andra länder såsom i Ugandas och många andra länders fall som koloniserades av exempelvis Storbritannien. Där kan man också dra slutsatsen att många av dom här länderna inte har självmant valt att utöva en viss religion utan dom har blivit tvungna att lära sig det av kolonialisterna. Sedan att man har spritt religioner vidare genom andra erövringar har gjort att det idag är flera miljarder människor som utövar religion. Men sen kan man också fråga sig till vilket pris. Intressant är det i alla fall att man i religiösa filmer inte visar den sidan också där man genom förtryck och erövringar spridit religioner över hela världen utan visar mer bara den krigiska, nationalistiska och heroistiska sidan.