Mumma

Before the devil knows you’re dead var riktigt bra men frågan är om den hade varit lika bra utan scenen där Ethan Hawke sätter på sig en riktigt buskig lösmustasch med matchande solglasögon, troligtvis inte. Han simmar med de största fiskarna.

Bröderna Wachowskis senaste film Speed Racer verkar rätt dålig, av trailern att döma som Bilar fast med insprängda skruvade liveavsnitt. Så digitalt och krystat serietidningsestetiskt. Inte lockande alls faktiskt. De borde gjort Bound 2 istället, eller någonting med tidelag utan CGI-effekter.

Emma Gray Munthe har vunnit min respekt. För bara ett par månader sedan så lägrade hon lätt de tre första platserna på min inte ens ett handslag är ok lista, något jag idag helst inte vill veta av. Hon är en go tjej med skinn på näsan, äppelkinder och mycket att göra. Tidigare har vi bråkat om både ditten och datten, något jag kanske kan ta på mig skulden för och det gör jag också. Låt mig äta upp den tillsammans med en skål puffat ris och fil. Kanske kan du ge mig en gåva någon gång? Inte idag, inte imorgon men kanske någon gång i framtiden.

dagens djur: bacon

Summer of Sam

Jag bara älskar Sam i Spike Lees Summer of Sam. Han springer mest runt och skriker med händerna för öronen, pratar med sin hund och skjuter folk som tycker om varandra. Speciellt scenerna när han skriker är förbannat bra. Att han ens lyckas med att ta sig utanför sin ultrasunkiga lägenhet är en bragd i sig. Och sedan breven, klippningen och musiken. Det är bara att konstatera att det är en jävligt bra film. Spike Lee är en jävligt bra regissör. Ibland glömmer man bort honom men så av en händelse (oftast Showtime) så finns han där igen och man måste återuppta sin ungdoms besatthet. Kolla bara in det här så förstår ni:

[youtube THh1pPWEoWs]

Trailer Inside

Åhh vad kul det kommer bli att fylla bloggen med trevliga youtube klipp, riktigt skön nyhet! Så låt oss börja med någonting som matchar nyhetens importans: trailern till det franska underverket À l’intérieur. Så vacker, så våldsam, så bara måste måste se. NU!

[youtube Ajq9VwfU_Ss]

Slutet

I onsdags släpptes Djungelboken 2 på dvd. Jag har aldrig lyckats se den filmen förut, inte heller läst boken, men nu ska jag äntligen få veta hur det går för min kära Mowgli! Sen ska jag växa upp.

No movie for old men?

My old man och jag skulle på bio. Far- och dotter-bio. Den givna filmen var ju den om finska vinterkriget, men då den slutade gå ungefär direkt, tyckte jag vi skulle se Arn – Tempelriddaren i stället. Den kändes som en film i hans stil. Men pappa hade bestämt sig, han skulle se No country for old men! Till min stora förvåning och lycka.

Jag blev som vanligt varnad innan, den här filmen skulle nog vara för rå för en stackars pappa. Men han är tuffare än man tror, stod till och med på sig när killen i biljettluckan ville sälja honom en pensionärsbiljett. -Nej, jag har ett år kvar!

Som väntat av en fyrfaldig Oscarsvinnare var det en välgjord, stark och intressant film. Men, en film jag inte fullt kom underfund med förrän efteråt när lamporna tändes. Jag trodde hela tiden det handlade om Josh Brolins cowboy, men egentligen var det ju psykopatens film rakt igenom. En av tidernas obehagligaste psykopater dessutom, det är alltid de tysta killarna som är de värsta. (Men det värsta av allt är ju att Javier Bardem faktiskt är charmig och snygg i verkligheten, medan han i filmen ger mig kalla kårar och en klump i magen.)

Innan jag såg filmen pratade jag med en person som redan hade sett den: –”Jag ska inte avslöja något, sa han, men du kan vara säker på att det kommer en uppföljare!” Nja, inte troligt… Men det är just det jag gillar, att historien fortsätter även fast vi slutar titta. Att allt inte är klappat och klart i slutet, skurken fängslad och huvudpersonen får sin kvinna. Att man får något att fundera på efteråt.

Och ja, som vanligt blev jag sugen på att läsa boken som filmen baseras på. Har lagt den till min lista.