Plötsligt en tv-premiär

”Plötsligt igen” har premiär idag, onsdag, klockan 20:00 på SVT2. Stephan Ramstedt passade på att ringa upp Jenny Bergman, en av filmens två regissörer, för en liten pratstund. Resultatet läser ni nedan.

Ramstedt:Plötsligt igen” har visats några gånger inför publik, före tv-premiären. Hur har den mottagits?
Bergman: Den har visats på Doc Lounge, i Göteborg, Stockholm, Malmö och Lund och det har varit fantastiskt. Visningarna har varit helt fullsatta. Succé överallt! Det har varit skitkul.

Trodde ni någonstans att ”Plötsligt i Vinslöv” skulle väcka den debatt den gjorde?
– Menar du debatt eller uppmärksamhet?

Jag menar uppmärksamhet, och att folk diskuterade den så mycket?
– Nej, det trodde vi inte. Den sågs ju som en väldigt smal film, den första sändningen var klockan 22 på kvällen. Så det har varit väldigt förvånande. Det tog flera år innan man såg vad som hände, innan föreningen bildades, och att den började diskuteras.

Vad tycker du om kultföljet filmen fått?
– Det är jättekul. Men vi har mest stått bredvid och tittat på. Men det är väldigt kul såklart.

Hur mycket hade den kritik ni fick i och med den första filmen att göra med att ni ville göra en uppföljare?
– Hur skulle det höra ihop tänkte du?

Det följde väl ändå någon slags debatt om hur och varför man skulle skildra dessa människor…
– Men hur hänger det ihop? I så fall borde vi väl inte göra en uppföljare.

Men i film nummer två så vill ni väl se på hur den uppmärksamhet dessa karaktärer fick hade för konsekvenser?
– Ja, fast det kan ju inte ha något med kritiken att göra, för i så fall skulle vi välja att inte göra en film till, om vi ville akta oss för kritiken. Det var snarare uppmärksamheten – den positiva uppmärksamheten – som dessa människor fick, som gjorde att vi började fundera på om vi skulle göra en uppföljare. Men kritiken hade inget med saken att göra.

Arbetar ni vanligtvis så att Malin (Skjöld) håller i kameran och du i mikrofonen?
– Ja, så gjorde vi i ”Plötsligt igen”, men till den förra filmen anlitade vi en annan fotograf.

Hur mycket behöver ni gå in och manipulera verkligheten för att få saker att hända?
– Intressant fråga. Till den förra filmen, mindre än vad man kan tro. Vi brukar få jättemånga frågor om grillscenen och bänkscenen, men det är faktiskt bara saker som har hänt. VI har haft tur helt enkelt. Vi gör väl som alla andra dokumentärfilmare, vi sätter personer i situationer de är vana vid och ser vad som händer. Men vi manipulerar mycket mindre än du tror.

Jag tycker att det finns någon slags tendens inom svensk film att man ofta vill skildra någon slags svenskhet, oavsett om det handlar om Roy Andersson, Ruben Östlund eller mer kommersiella filmskapare. Tycker du att Vinslöv-filmerna säger något om svenskhet?
– Vi har inga sådana ambitioner. Vi har visat ”Plötsligt i Vinslöv” i Polen och då fick vi reaktionen ”Varför har ni filmat dessa gubbar, de finns ju i varenda by här?”. Men vi har inga sådana ambitioner, jag ser inget typiskt svenskt med våra filmer.

Tror ni att ni är färdiga med Vinslöv nu, eller vill ni göra någon slags Jordbro-svit, ni också?
– (skratt) Det hade varit kul, men jag tror inte det. Det hade varit för sorgligt att fortsätta, de flesta håller på att bli gamla. Men vi får se, kanske en femma i så fall, det hade varit roligare än att göra en trea.

Och följa barnen kanske?
– Äh, jag vet inte. Det har varit väldigt roligt att göra en uppföljare, att komma tillbaka och se vad som hänt. Men man kan ju inte hålla på med det hela livet.

Slutligen, vill du berätta något om ditt nästkommande projekt?
– Ja, nej det kan jag inte. Jag håller på att skicka in idéer och söka pengar. Men det har varit så mycket med alla premiärer nu så det är det enda vi har hållit på med.

Fotnot: Den första filmen ”Plötsligt i Vinslöv” kan ses på SVT Play till och med den 12 januari 2010. Där finns även uppföljaren ”Plötsligt igen” (t o m 15/1).

European Film Awards

Just nu pågår den europeiska motsvarigheten till Oscarsgalan – European Film Awards, som i år hålls i tyska Bochum.
Tyvärr visas inte evenemanget direkt i tv, utan i efterhand på olika kanaler runt om i Europa. I Sverige kan du se galan på Star!, imorgon söndag kl 21.00.Vill du veta som vinner på direkten kan du dock hålla koll på galans officiella sajt, där vinnarna läggs ut löpande under kvällen.

Svensk spindel och Australienska produkter

Under hösten 2009 har jag för första gången i mitt liv råkat se två väldigt bra filmer från Australien; kortfilmen YOUNG LOVE (med dialog på ett oöversatt östeuropeiskt språk, därav den förvirring över att det var en Australiensk produktion som jag nämnde i ett tidigare blogginlägg) och nu senast även Rolf de Heers (Australien-vibbar, någon?) långfilm BAD BOY BUBBY. Jag har nog varit en smula ignorant tidigare då jag trodde att Nick Cave vad det enda bra som Australien har producerat.

Jag tänker inte länka till långfilmen på imdb för de berättar precis allt.

Förvecklingarna i andra halvleken i BAD BOY BUBBY kanske inte är de mest övertygande men det här är min slags underhållning! Den tar upp teman och har en stil som påminner om David Lynchs Eraserhead, Harmony Korines Gummo och så kanske lite av Michael Haneke som tonar ner galenskapen och får till ett drama av ingredienserna. (Den får mig att undra över hur Fritzl hade reagerat om han sett filmen…?)

Som lovat så skulle jag berätta mer om prisutdelningen vid Stockholm Filmfestival. Jag fick inte njuta av att mottaga stipendiumet men det fanns mycket annat att njuta av, till exempel Frida Hyvönen som är lika vacker som hennes musik och Torsten Flink som framförde en svensk version av Where the wild roses grow av just Nick Cave – på tal om Australien.

Jag fick under festivalen lära känna några ur teamet bakom Spindelgången, som är en ny svensk långfilm under produktion som jag ser väldigt mycket fram emot. Vore kul om Sverige faktiskt håller på att utveckla en större mångfald av filmutbudet än thrillers och komedier som det känns som det varit ett överflöd av de senare åren. Jag vill se mer av Roy Andersson, Jan Troell och nu även den mystiska Svarta Svanen, regissören till Spindelgången, på den framtida svenska filmmarknaden. Utöver mig själv, vill säga.

Om Cinematekets Decemberprogram

November månad passerade mig som en Ferrari passerar en trehjuling. På grund av filmfestival och annat har jag inte besökt Cinemateket lika mycket som jag brukar. Men denna månad får man nog ta och passa på eftersom Cinemateket har stängt i Januari och Februari.

Denna månad kan vi, liksom vi kunde den förra månaden, njuta av två av filmkonstens champinjoner, Jim Jarmusch och Andrej Tarkovskij. Av Jarmuschs filmer rekommenderar jag främst ”Dead Man” och ”Ghost Dog”. Dessa filmer liknar inte bara Jarmuschs senaste mästerverk ”The Limits of Control” till tematik, även karaktärer, dialog (främst ”Dead Man”) och foto. Även fast ”Limits” inte handlade om U.S.A i lika stor utsträckning som dessa två filmer.

Till skillnad från ”The Limits of Control” så är de filosofiska frågeställningarna som ställs i ”Dead Man” inte så skämtsamma. Och det jag finner intressant med ”Ghost Dog” är hur den mixar kulturer som de vore ingredienser i en milkshake. Samurajkultur blandas med italienska gangsters, hip-hop och japansk litteratur.

Av de Tarkovskijfilmer som visas rekommenderar jag allt, men speciellt ”Nostalghia”, mest eftersom jag inte sett ”Stalker” (skam), och för att jag har svaga minnen av ”Spegeln”. ”Nostalghia” må vara en svår film, men den är njutbar även för den som har svårt för Tarkovskijs användande av symbolik. Det är lätt att förirra sig i landskapet som målas upp i filmen, där Erland Josephson vandrar runt och ser förvirrad ut.

Michael Haneke får även sitt ouvre visat. Av dessa vill jag tipsa om hans senaste film, ”Det Vita Bandet” som vann Guldpalmen i våras, men även om ”Dolt Hot”, Hanekes kanske mest spännande film, med en lysande Juliette Binoche i rollistan.

Av de övriga filmerna som visas vill jag lyfta fram en av mina favoritskräckisar, ”The Invisible Man”, med spektakulära specialeffekter och en historia som kanske har åldrats minst lika bra som ”Frankenstein”, men mångt mycket bättre än ”Dracula”, två av Universals andra skräckfilmer från samma period. Dessutom vill jag såklart göra er uppmärksamma på ”Scener ur ett Äktenskap” som visas i sin bombastiska helhet, med en fikapaus i mitten.

Och sist men inte minst visas även världens roligaste film, ”Duck Soup”, som förmodligen varken behöver prisas eller beskrivas, till skillnad från Petér Forgács ”Hunky Blues – The American Dream”, en film jag inte sett, men som jag längtar efter att se. Dessutom tittar regissören förbi och inleder visningen.