Min andra dag pÃ¥ festivalen började med Jean-Luc Godards episka ”Film Socialisme”. Tills jag har sett filmen en gÃ¥ng till vill jag inte skriva alltför mycket om den. Det är en bÃ¥de rik och mycket tung film. Europa befinner sig i en kris, en högervÃ¥g med främlingsfientliga tendenser sveper över hela kontinenten, och Godard är en av fÃ¥ filmskapare som verkar se detta. I ”Film Socialisme” undersöker han nÃ¥gra delar av Europas historia. BÃ¥ten där stora delar av filmen utspelar sig lägger an vid vissa viktiga platser, Barcelona, Egypten, Odessa, Grekland, Neapel och Palestina.
Godard är som vanligt kritisk mot det mesta. Den gamla debatten om huruvida Godard är antisemit har blåst upp igen i och med denna film. Och visst, det är provocerande när Godard anklagar de judar som var med och byggde upp Hollywood (Mayer, Selznick) för att de inte gjorde något för att stoppa förintelsen, eller när han har en judisk karaktär som heter Goldberg och en annan som pekar på sina guldtänder och flinar. Men Godard har under hela sin karriär refererat till andra världskrigets förintelse utan att ställa sig på Hitlers sida, så det är troligare att han har svårt att kontrollera sin antizionism.
Jag Ã¥terkommer om denna film när jag sett den en gÃ¥ng till. Nu gÃ¥r vi vidare till Aaron Katz underbara lilla detektivkomedi ”Cold Weather”. Filmen börjar som de flesta s.k. mumblecorefilmer; en person anländer till ett ställe. Denna gÃ¥ng är det Doug, en Sherlock Holmes-fanatiker, som flyttar hem till syster. Till en början ser det ut som en helt vanlig film om relationer, men när duons nyfunna vän springer in i deras lägenhet och är orolig för att han inte kan hitta Dougs ex tätnar mystiken och filmen förvandlas till en detektivfilm med samma lekfullet som Keatons ”Sherlock Jr.” eller Truffauts ”Stulna Kyssar”. Men Katz lÃ¥ter aldrig mystiken kring exets försvinnande komma i vägen för det relationsdrama som utspelar sig mellan trion(s inspektioner, förföljningar och stake-outs), vilket gör ”Cold Weather” till en av de roligaste och mest gripande filmerna pÃ¥ denna festival.
Filmen nummer tre var Kim Ji-Woons infantila gorefest ”I Saw the Devil”, en klassisk hämdhistoria där en säkerhetspolis förlorar sin fru när en galen psykopat vÃ¥ldtar och styckar upp henne. Säkerhetspolisen (Byung-Hun Lee) jagar därefter psykopaten (Min-Sik Choi) och drar ut pÃ¥ jakten och smärtan den orsakar psykopaten sÃ¥ mycket som möjligt. Ji-Woon ställer sig bakom den sadistiske hämnaren när han drar ut pÃ¥ filmen till smÃ¥tt outhärdliga 144 minuter. Allt för att den blodtörstiga publiken ska fÃ¥ se sÃ¥ mycket lemlästning som möjligt. Ji-Woons bilder är mindre utvecklade än bröderna Lumières och de moralfilosofiska frÃ¥geställningarna som Chan-Wook Park ställer i sina hämdfilmer är Ji-Woon lÃ¥ngt ifrÃ¥n att ens artikulera. HÃ¥ll er borta!
