Såklart; det är en industri som omsätter miljarder varje år.
Men jag menar specifikt innehållet. Folket ska gärna se lättare underhållning, på så sätt utvecklar de inte politiska åsikter, utan deras tidigare stereotypiska världsomställningar bekräftas om och om igen med ironisk underhållning som endast förtydligar könsroller och klassamhällen. Helst i så glansig high definition som möjligt. Är det mer dramatisk underhållning, så är det en bitter bild av verkligen, där våld utövas (oftast av män mot män eller av män mot kvinnor) och vapen är lösningen.
En kamp och hetsig konsumtion för ny teknik som ger en så tydlig skärpa att det inte finns någon plats kvar för tolkningar och konstuttryck. Filmen är drömmar som visualiseras, har det sagts, men drömmar är svårtydda och otydliga. Inte knivskarpa. Svartvita ibland; ibland färgstarka.
Ja, det är svårt att förhålla sig opolitisk inom vilket område som helst under dystra valtider som dessa. Sverige håller på att bli främlingsfientligt. Om det var något under min skolgång som gick in, så var det historielektionerna då det handlade om Förintelsen. Har övriga Sverige glömt vad som hände?
30-talets lågkonjunktur >> arbetslöshet >> invandrarförakt >> och sen gick det åt skogen.
Förintelsen av samhällets svaga och sjuka har redan påbörjats genom utförsäkningarna. Exempel på ett enskilt livsöde – och man kan visst inte kommentera enskilda fall i politik, men hur stort är inte mörkertalet bland de övriga 39 999 individer (varav endast 3% är tillbaka i arbetslivet) som kanske inte har en dotter som kan uppmärksamma deras specifika fall?
Jag tror på film som en politisk plattform, där man för talan för den som inte kan föra den själv. En plats för drömmar och förhoppningar om ett bättre samhälle, även om detta tar sig uttryck som en kontrastversion.
Filmindustrin måste därför omstrukturera sig för att inte sitta fast i den högerställning den har idag och släppa fram nya ideologiska röster. Det hjälper, men löser inte problemet genom att kvotera in kvinnliga filmskapare i den filmindustri som den ser ut idag. Filmindustrin, liksom resten av samhället, är uppbyggd av män på en tid då kvinnor inte ens hade rösträtt. Sen dess så har männen bestämt vad som är kvalitetsfilm. (Kvalitet är svenska filminstitutets främsta anledning varför inte fler kvinnliga regissörer får produktionsstöd.) Vilket tyvärr har lämnat kvinnan i den patriarkala ställningen som det svagare könet, både på duken och i hennes roll som filmskapare.
Vill ni veta vad som pågår i mitt filmskapande just nu så titta in på facebookgruppen Happy Endings.