Efter att ha arbetat gratis för Filmfestivalen (Stockholms) i dryga tvÃ¥ veckor, 12 timmar om dagen, en massa jävla fallen thai-mat och kaffe i allvarliga mängder kollapsade jag, eller ngt sÃ¥dant. Jag sov cirkus 14 timmar om dygnet, drömde lyckade klipp (Magnus redigerade FestivalTV) men även katastrofala mörkersessioner i de ljudisolerade rummen pÃ¥ ST.OP (P?). Man fylls av en hel del olycka, lycka, vrede, Ã¥ngest. Och ja! jag har varit stressad förr, men det här var nÃ¥gonting helt annat. DÃ¥ligt samvete är den sämsta kraften för människan, eller mig. Samvetet som säger dig att du ska ge fan i att slava för en Festival vars nyckel ord är: Glam och Glamour … De där tre punkterna säger allt. RÃ¥d till nästa Ã¥r: skippa prestigen, minska med en dag och förvänta er fan inget tack! Vems fel det är vet jag inte och bitterheten gör nog sitt till dessa rader, men snälla, snälla, snällasnällasnälla: lÃ¥t det leda till ngnting!
Förresten, jag sÃ¥g 4 filmer: Princess, Them, Wilderness och Sherrybaby. Säger en hel del om min smak faktiskt. Princess var anti-porr för hela slanten, funkade bÃ¥de och (bäst i de scener som rörde om i känslogrytan). Them var hÃ¥rd som en kall moster och bjöd pÃ¥ rejäl spänning och hÃ¥rdkokt tänk. Skönt att se en ”baserad pÃ¥ en verklig händelse”-film som levererade. Wilderness … grym trailer. Sherrybaby!
Requiem Pour un Vampire, bra fransk vampyrism som nog glider ner gott med en kopp te och smulebröd.