Mitt emellan allt och inget på jobbet tar jag upp min mobiltelefon, tanken är väl den att jag ska kolla sms och lite bluetooth. Men jag fastnar någonstans på vägen, i namnet fjärrstyrning. Fjärrstyrning … hmm, tankarna söker sig till Vetenskapens Värld och pojkaktiga high-tech studier. Men kan det verkligen vara så att … Jag examinerar funktionen och telefonen börjar med att söka av området. En Nokia kommer upp. Vill du fjärrstyra, frågar telefonen mig. Ja, svarar jag med ett andetag kvar i halsen, långt där nere någonstans. Bluetooth jobbar, vill tränga in i denna Nokia så att jag ska få tillgång till den, så att jag ska kunna härska … Men Nokian vill inte, den låter meddela min bluetooth, som i sin tur står i direkt kontakt med mig, att åtkomsten nekas. Jag försöker igen, samma svar.
Tillbaka till jobbet.
Farväl till Falkenberg har chansen på en Guldbagge för bästa manus! Var inte det filmen som gjordes utan manus? Var det inte så att de under en sommar (ca) improviserade ihop typ 150 timmars material som sedan kortades till 90 min? Vet Guldbaggejuryn detta? Vet de överhuvudtaget någonting? Är de dumma i huvudet? Jag bryr mig faktiskt inte. Låt dem bilda stat tillsammans med Arbetsförmedlingen Kultur, Film i Väst och DI. Låt dem smeka varandras oljiga ryggar tills att de torkar och brister så att lite nytt blod kan få flöda till. Guldbaggen … suck.
Förresten så tycker jag att Farväl Falkenberg är den bästa filmen på måååånga mååånga år. Om ni nu trodde ngt annat.