Darkly Dreaming Dexter

Det blir inte så värst mycket film nu. Tiden har istället gått åt till att plöja igenom de 12 första, och enda, avsnitten av den fenomenala TV-serien Dexter. Varje avsnitt är över 50 minuter långt så ser man två på raken är det lika med tiden för en långfilm. Vi har sett alla avsnitten på lite mer än en vecka nu så Dexter har stulit tid från c:a sex långfilmer. Det är lite synd eftersom jag egentligen borde trappa upp inför Oscarsgalan och fortsätta ta mig igenom de nominerade filmerna. Det blir så mycket roligare att sitta uppe hela natten om man har några filmer att hålla på (eller att inte hålla på).

I alla fall har det varit värt det. Dexter är bättre än allt annat på TV just nu och mäter sig med många av de bästa filmerna jag sett i år. Serien är kall, snygg, välberättad och inte alltför enkel (även om min sambo klurade ut vem mördaren var redan i femte avsnittet). Upplägget är smart och drar man det till sin spets är grundidén till serien nästan rörande. Musiken är perfekt, vinjetten är både aptitretande och äcklande och hela serien är så otroligt välcastad. Michael C. Hall (ingen annan skulle kunna spela Dexter), Julie Benz (som man kunde se i Supernatural i måndags), David Zayas, Jennifer Carpenter och James Remar är några av favoriterna, men varenda liten biroll är otroligt genomarbetad.

I väntan på andra säsongen (vilket säkert dröjer) ska jag försöka se lite fler filmer och så blir det nog lite bio också. Min sambo vann biobiljetter till den svenska filmen Darling. Så när biljetterna dyker upp med posten bär det iväg.

Måste också tipsa om Stationery Movies. En liten gissningslek på filmscener som är återskapade av kontorsmaterial. Jag klarade 14 av 20. Och eftersom jag måste få veta vilka de övriga sex filmerna är utmanar jag någon att få alla 20 rätt. Game on!