Filmfestivalen och mystiska ärenden upptar all min tid. Jag hinner knappt skriva någonting.
Ikväll ska jag försöka pallra mig iväg för att se Juno, vet knappt någonting om den förutom att det är ngn slags abortfilm (pro får man väl anta) och att tjejen från Alias spelar med. Spännande värre … nej, men ngt måste man ju se. Är annars mest förvånad över att alla tidningar och skribenter hajpar samma filmer och det är alltid storfilmerna som ändå, förr eller senare, kommer att gå upp på bio. De har alltså redan sin publik garanterad.
Filmfestivaler är till för de små filmerna och filmarna, det är dem som det borde talas om. Att man sedan även visar publikdragare förstår jag, det är en ekonomisk fråga. Och slutligen, om ni (Stockholms Filmfestival) inte orkar satsa på sektionen Twilight Zone så lägg ner den. Som sann cineast och kännare av det extrema tar jag utbudet som en stor förolämpning. Så många luckor, oförståligt.
Ajdå.. nån som är riktigt kräsen. Haha, det är ju bra. Film for the people!