Jag har precis blivit pappa. Så allting handlar numer om min son. Hemmet har blivit lite lugnare på köpet, och man slår liksom av på tempot en hel del och sparar kraft till de stunder som han behöver oss som mest. När han sover så vilar/sover vi också. I linje med det har filmerna jag har sett den senaste tiden också varit lite mjukare, lite fånigare. Vi såg t ex Enchanted häromdagen där en fantastisk Amy Adams stjäl varenda scen. Annars trodde jag nog att Disney skulle våga bjuda på lite mer självdistans istället för självgott självrefererande. Lite rolig var den väl, men knappt sevärd.
Jag har ocksÃ¥ sett 27 Dresses och precis som i ovannämnda film sÃ¥ är den en person som lyser lite klarare än alla andra. Denna gÃ¥ng var det Katherine Heigl som övertygade med en komisk tajmning och ett väldigt nedtonat agerande. Filmen är en dussinkomedi men blir helt klart sevärd p g a Heigl. NÃ¥gon som däremot förstörde en hel del var vÃ¥r alldeles egen Malin Ã…kerman. I den här filmen pÃ¥minner hon väldigt mycket om Cameron Diaz, och inte alls pÃ¥ nÃ¥got positivt sätt. Det känns som Malin djupanalyserat Camerons tidigare filmer, som The Mask och There’s Something about Mary, och imiterar varenda rörelse och varenda min. Hon t o m lÃ¥ter som Diaz. Efter en stund blir det otroligt enerverande och jag kunde nästan inte tänka pÃ¥ nÃ¥got annat. Det känns som att Hollywood desperat har letat efter en ny Diaz, och detta är kanske vad alla har sökt efter? Personligen tycker jag nog att det räcker med en. Men bortsett frÃ¥n det, och att de tvÃ¥ manliga huvudrollsinnehavarna James Marsden (som även figurerade i Enchanted) och Edward Burns totalt saknar utstrÃ¥lning, blir det en ganska älskvärd historia. När Heigl är sÃ¥ här bra kan hon lyfta vilken roll som helst, och nej jag är inte ett fan av Grey’s...
Det har dock blivit lite för mycket sockervaddsfilm för min del nu och jag söker nu nÃ¥got att rensa huvudet med. Ett projekt som vi jobbar pÃ¥ för tillfället är att finna nÃ¥gon slags lösning pÃ¥ hur vi ska komma iväg och se The Dark Knight pÃ¥ bio. Det ser dock väldigt mörkt ut just nu och det lutar mer och mer Ã¥t att vi fÃ¥r göra det var för sig. Bebisen – Föräldrarna 1-0.
Just idag så övervakade jag en så kallad babybio på The Rio i östra London där faktiskt The Dark Knight visades för knottingarna och deras föräldrar.
Men jag måste säga att det kändes lite etiskt fel att låta dessa små varelser ta del utav alla skrämmande ljudeffekter, grälande röster och främst av allt Jokern.
Är det så att barn under 12 månader inte kan uppfatta stämningar? Men om mamma och pappa grälar och slänger stolar i köket så gråter väl barnet? Eller är det så att de helt enkelt inte kommer att minnas deras första år? Men tänk om man ger sitt barn bestående men som sätter sig djupt begravet i barnets inre medvetande?
Själv har jag en fruktansvärd fobi för sniglar som jag aldrig har kunnat förstå var den kom ifrån.