Att man känner en viss tvekan inför Revolutionary Road beror nog inte på Kate Winslet utan Leonardo DiCaprio. Visst han har gjort en del bra saker, Gilbert Grape, En främling i familjen och The Basketball Diaries för att nämna en del och ok, hans samarbete med Scorsese har varit rätt välsmakande från och till. Men (och det är ett men lika stort som …) det är ändå någonting som får en att tvivla. Tom Cruise lider av samma problem. De spelar olika karaktärer men ungefär på samma sätt. De går upp eller ner i vikt, byter kläder, ansar ansiktet, lägger till en dialekt eller två … och det räcker en lång väg, men (ett ännu större men) inte hela vägen. Vilken tur då att min tvekan visar sig vara helt obefogad! Efter det första svajande grälet (som följs av mååånga fler) i Revolutionary Road så rätar filmen upp sig Winslet och DiCaprio finner sina karaktärer, eller så finner vi som betraktare dem, och sedan är det bara att hänga med på en tur ner i det äktenskapliga träsket. Det är svart, mörkt och förbannat … underhållande. Faktiskt. Recensionen ligger uppe här, bara så att du vet.