Invitation till Rio

På lördag, gott folk, så är det äntligen dags för den första inofficiella premiärvisningen av vår dokumentär Suburban Madness! Vi visar den för hela teamet och våra vänner och bekanta i London.

Resan började i Rio de Janeiro i Brasilien och har nu kommit så långt som Rio Cinema i Dalston, östra London!

Suburban Madness, crew screening, Rio Cinema

Vi har 400 platser att fylla så den som befinner sig i London och önskar ta del av vår lilla visning kan mejla oss på info (at) happyendingsproductions.co.uk med hur många platser du vill reservera.

Allt info kan ni hitta på projektets blogg!

Lite senare i höst dyker jag upp i Sverige, men mer om det senare…

En brist i dagens filmkritik

Innan Al Gore uppfann internet var det lite besvärligt att leta information. Man var tvungen att gå, eller ta bussen till biblioteket och leta bland dammiga böcker. Dessa dagar räcker det med att peta lite på ett tangentbord om man vill veta vad W.C. Fields hade för skostorlek.

Just för att det tog lite tid att leta information innan internetrevolutionen, var det bra att en filmrecension innefattade en kort beskrivning av recensionsobjektet. Men nu vet vi förmodligen redan vad en film handlar om (efter trailers och imdb), innan vi ser filmen, eller innan vi läser recensionen. Därför behövs inte riktigt en utförligare beskrivning av filmens handling i dagens filmrecensioner.

En annan sak som internetrevolutionen införde var amatörkritikern. Jag ställer mig lite Janusansiktad till denna grupp av kritiker just för att dess kritik ofta är mer amatörmässig än kritisk. Men eftersom jag själv är en del av denna grupp kan jag inte riktigt avfärda den helt och hållet.

Istället bör vi försöka hjälpa varandra.

Därför börjar jag med att föreslå ett slut på alla dessa recensioner som börjar med fyra stycken om filmens handing för att sedan avslutas med ett femte och sista stycke där det lämnas plats för uppfattningar/tolkningar. Istället bör vi gå rakt på sak. Dagens samhälle är alltför jäktigt för att man ska hinna läsa om en films handling tre gånger innan man spenderar två timmar med att se själva filmen.

Däremot har jag inget emot spoilers, de kan vara till stor hjälp när man försöker tolka en films meningar och funktioner.

Wait for it…

Så många storslagna filmer som hägrar! De största nutida filmskaparna har slängt ihop sina nya mästerverk, som alla har sagotema.

Den mest olycksbådade regissören genom tiderna, Terry Gilliam, har slängt ihop The Imaginarium of Doctor Parnassus (där den avlidne huvudrollsinnehavaren Heath Ledger byts ut mot Johnny Depp), Spike Jones har filmatiserat en av mina favoritsagor som barn Where the Wild Things Are, Wes Anderson har animerat Roald Dahls Fantastic Mr. Fox och slutligen Tim Burtons Alice in Wonderland!

Det enda som saknas är om David Lynch skulle göra Bambi.

I helgen filmade vi klart min senaste kortfilm, The Theory, som vi påbörjade inspelningen för i slutet av juni. Vi filmade i Belsize Park i norra London i en art deco lägenhet från 1930 med Tim Burton som granne. Min fotograf och regiassistent fick äran att le åt Helena Bonham Carter när hon gick förbi dem på gatan. Tim Burton såg vi dessvärre aldrig skymten av.

The Theory by Eva-Marie Elg with Terry Jermyn and Heather Allen

Själva filminspelningen gick lysande och vi är nu redo att påbörja efterarbetet.

Ett filmtips som man kan se just nu: Pedro Almodovars Broken Embraces som jag missade i Cannes, är en hyllning till film – både som arbetsplats och film som dokumentation. Så färgglad att man nästan kan känna smak i munnen.