”Trash Humpers” är förmodligen festivalens konstigaste film. Det är en film filmad pÃ¥ analog video som ser ut som en hemmavideo, där fyra psykopater juckar soptunnor eller träd. Om de inte är sysselsatta med denna relativt udda sysselsättning skrattar de Ã¥t ett barn i kostym som inte lyckas kasta en basketboll genom korgen eller sÃ¥ misshandlar de dockor.
Det finns inget riktigt narrativ i filmen. Det är mer ”en film hittad pÃ¥ soptippen” som en gammal Godard skulle sagt. Det har tagit lite tid för mig att fundera ut vad fan jag tycker om ”Trash Humpers”, men nu slutligen mÃ¥ste jag pÃ¥stÃ¥ att det är en väldigt bra film. Det är förmodligen inte en film som ”säger” alltför mycket om nÃ¥gonting, men den erbjuder en upplevelse, och inte bara en cinematisk upplevelse, utan en upplevelse om sydstatsliv och livet självt. En upplevelse om människor som väljer att gÃ¥ en annan väg, in i minsta detalj, även när det kommer till saker att humpa.
Francis Ford Coppolas ”Tetro” är dock inte lika vrickad som Harmony Korines film. Men helt vanlig är den inte heller. Här blandas opera med burlesk teater och ett svartvitt drama om brödraskap. Den superba Vincent Gallo spelar titelrollen som flytt familjelivet och befinner sig i en liten stad i Argentina när hans lillebror söker upp honom för att ta igen de tio Ã¥ren de varit ifrÃ¥n varandra.
Precis som ”Gudfadern” och dess uppföljare handlar ”Tetro” om familjen. Och när man ser pappakaraktären som i filmen är en stor dirigent är det svÃ¥rt att inte dra likheter till familjen Coppola. Nu är jag inte jätteinsatt i deras familjehistorik, men det känns ändÃ¥ som att detta mÃ¥ste var en av Coppolas personligaste filmer. Det finns delar i ”Tetro” som minner om Coppolas storhet, men tyvärr är de kanske lite fÃ¥ och de är ofta lÃ¥ngt ifrÃ¥n varandra. Men trots det är ”Tetro” en bra och intressant film. Och dessutom är den vackert fotograferad med digital teknologi och inslagen i färg som inte är tillbakablickar är en fröjd för ögat och dessutom väldigt roliga.
