Under hösten 2009 har jag för första gången i mitt liv råkat se två väldigt bra filmer från Australien; kortfilmen YOUNG LOVE (med dialog på ett oöversatt östeuropeiskt språk, därav den förvirring över att det var en Australiensk produktion som jag nämnde i ett tidigare blogginlägg) och nu senast även Rolf de Heers (Australien-vibbar, någon?) långfilm BAD BOY BUBBY. Jag har nog varit en smula ignorant tidigare då jag trodde att Nick Cave vad det enda bra som Australien har producerat.
Jag tänker inte länka till långfilmen på imdb för de berättar precis allt.
Förvecklingarna i andra halvleken i BAD BOY BUBBY kanske inte är de mest övertygande men det här är min slags underhÃ¥llning! Den tar upp teman och har en stil som pÃ¥minner om David Lynchs Eraserhead, Harmony Korines Gummo och sÃ¥ kanske lite av Michael Haneke som tonar ner galenskapen och fÃ¥r till ett drama av ingredienserna. (Den fÃ¥r mig att undra över hur Fritzl hade reagerat om han sett filmen…?)
Som lovat sÃ¥ skulle jag berätta mer om prisutdelningen vid Stockholm Filmfestival. Jag fick inte njuta av att mottaga stipendiumet men det fanns mycket annat att njuta av, till exempel Frida Hyvönen som är lika vacker som hennes musik och Torsten Flink som framförde en svensk version av Where the wild roses grow av just Nick Cave – pÃ¥ tal om Australien.
Jag fick under festivalen lära känna några ur teamet bakom Spindelgången, som är en ny svensk långfilm under produktion som jag ser väldigt mycket fram emot. Vore kul om Sverige faktiskt håller på att utveckla en större mångfald av filmutbudet än thrillers och komedier som det känns som det varit ett överflöd av de senare åren. Jag vill se mer av Roy Andersson, Jan Troell och nu även den mystiska Svarta Svanen, regissören till Spindelgången, på den framtida svenska filmmarknaden. Utöver mig själv, vill säga.
