SFF 2010. Festivalrapport 7: Tre filmer

Blandade filmer från festivalens kompott:

”Pete Smalls is Dead” är en film om Los Angeles. Tim Roth spelar filmregissör som dött och hans goda vänner (det omaka paret Peter Dinklage och Mark Boone Junior) bestämmer sig för att reda ut dödsfallet. De driver runt i L.A. pÃ¥ en moped och stannar vid diverse sluskar med kopplingar till filmindustrin (Steve Buscemi i fÃ¥nig peruk, Seymor Cassel som porrintresserad albanier och Theresa Wayman som filmklippande fransyska). Vi befinner oss alltsÃ¥ i Bukowskis smutsiga och svettiga stad, där ett skrivbord inte bara är ett skrivbord utan även en spritkabinett och ett medicinskÃ¥p. Alexandre Rockwells film är en fin homage till 40-talets detektivfilm, men inte i samma klass som Aaron Katz ”Cold Weather” som den delar tematik med.

”Vacation!” inleds med att Sugar ringer till tre vänner och kastar ut idén om att de fyra borde hyra en stuga vid havet en vecka. Pina Colada skriker flickorna i kör när de hoppar in i bilen för att dra iväg. Filmens första hälft är bÃ¥de utmärkt sleazig men samtidigt intressant. Jag var aldrig välkommen till flickornas pyjamaspartyn, sÃ¥ jag har ingen aning om hur ett sÃ¥dant ser ut. Men nu vet jag. BÃ¥de filmen och flickornas semester spÃ¥rar dessvärre ut när de tar ectasy och en dem drunknar i poolen. Filmen är alltsÃ¥ en utomordentlig antidrogfilm, dock inte till tematik utan snarare i sig självt. Vilket är synd dÃ¥ jag hade roligt under filmens första hälft. Nu längtar jag till det ögonblicket dÃ¥ nÃ¥gon ringer polisen efter att nÃ¥gon har dött i en film, och inte försöker gömma liket, vilket aldrig brukar gÃ¥ vägen.

”HaHaHa” var min introduktion till Hong Sang-Soo. Filmen kretsar kring tvÃ¥ manliga vänner som diskuterar vad de gjort den senaste tiden. Helt ovetandes om det sÃ¥ har de levt sida vid sida. Mellan vännerna har ett drama utspelats mellan deras gemensamma vänner. Sang-Soo gör en snitsig studie i hur vÃ¥rt käraste kommunikationsmedel (det talade) sprÃ¥ket lika gärna kan undergräva mening som att uttrycka den. Dessutom är filmen otroligt rolig. Sang-Soo lÃ¥ter sina karaktärer uttrycka massvis av saker, dessvärre är de irrelevanta och motsäger det som karaktärerna verkligen tycker och tänker, vilket ofta leder till komiska LOL-situationer.