Son of Rambow är likt Michel Gondrys Be Kind Rewind en slags hyllningsfilm. Man hyllar livet och människan men framför allt filmen. Istället för att fördela ”hyllandet” på tre så skulle man kunna dra ner nämnvärt på livet och människan och istället satsa mer på filmen, för det blir lätt lite väl smetigt och gulligt när det skall till att förenas i 90 minuter. Be Kind Rewind balanserade konstant gränsen för vad man kan klara av, men passerade den aldrig. Son of Rambow klarar dock inte riktigt av att förhålla sig till metagenren på ett seriöst sätt utan satsar istället på charm och nostalgi. Det blir lite väl puttenuttigt när de båda utstötta små pojkarna bestämmer sig för att göra en sequel till First Blood. Lite för barntillåtet helt enkelt. Men scenen där de smiter in på ett ålderdomshem, iklär en 90-årig demensskadad gubbe en morotsorange peruk och låter honom spela en åldrad Rambo är helt fenomenal.
Annars håller jag fortfarande Roman Coppolas CQ som den bästa metafilmen någonsin. Roman Coppola har alltså bara gjort en långfilm och den överträffar allt släkten Coppola åstadkommit tillsammans! Hur är det möjligt, jag menar det han klår är ju inte direkt dåligt om man säger så. Kolla in trailern här så tror jag ni förstår …
[youtube z2QSuxXrKzU]