Längtan inför Festivalen

Snart dags, bara två dagar kvar (inte ens det) och här sitter jag och fingrar på mina biljetter. Det är inte första gången jag gör det den senaste månaden så mycket kan jag säga … Det är som att pilla på en bit skägg, eller gröpa ur en krabbköttburk med pekfingret. Så mycket kan jag säga; att det blir inte bättre än den längtan ens porer utsöndrar inför en filmfestival. Och årets upplaga tror jag verkligen på. Har egentligen bara en invändning, varför visas allting inom Twilight Zone sektionen så förbannat sent? Som tvåbarnsfar är det jobbigt att tvinga sig själv in till stan 23.30, för att inte tala om hem, eller upp klockan 06 morgonen efter … Det har inte alltid varit såhär. När jag började gå på Sthlm Filmfestival så visades allt inom denna sektion antingen väldigt tidigt eller väldigt sent. Känns löjligt att ta namnet (Twilight Zone) på så stort allvar, i slutänden så måste det ju ändå handla om att man tror på bra film och vill att så många som helst ska se den …

Imorgon drar det i alla fall igång med JCVD och Deadgirl. Båda filmerna har jag skrivit om här på bloggen tidigare och det ska bli kul att se Van Damme sparka lite Art-House-Meta-Röv samt njuta av nekrofila pojkstreck i Deadgirl. Coming of Age på ett lite annorlunda sätt … stockholms filmfestival

Stockholms Filmfestival 2008

Jag har alltid tyckt om Stockholms Filmfestival. När jag var femton år gammal cyklade jag från Göteborg till Stockholm för att besöka den, tältade på vägen och käkade rökt Makrill i skenet från Shell macken. Sedan blev jag äldre, festivalen blev äldre. Dessvärre så blev den, festivalen, aldrig bättre. Visst har den uppehållit en jämn balans, kvalitetsmässigt sett, men de konsekventa topparna har saknats.

Framför allt är det Twilight Zone sektionen som ignorerats, som om varken tid eller tycke funnits har man år efter år tagit det säkra före det osäkra och proppat Twilight zonen full med en massa asiatisk skit. Alltid. Trots att det finns en avdelning för just asiatisk film. Man verkar inte ens ha sett de utvalda filmerna.

Min frustration har vuxit, varje år har jag uppmärksammat festivalledningen på hur det usla utbudet (inom denna sektion) påverkat mig och mitt humör. Jag har rekommenderat ypperliga filmer till dem, rekommendationer som sopats under mattan till förmån för en massa … asiatisk skit.

Så i år satt jag där igen, med mitt mallade standardmail, fullt av hat och förakt. Men ta mig tusan, jag skickade aldrig iväg det. Det behövdes inte då programmet var näst intill fullkomligt. Visst man har missat Fabrice Du Welzs Vinyan, men annars. Herregud vilken klassisk festival det kommer att bli: Baghead, Martyrs, Possibility of an Island, JCVD, Surveillance, Eden Lake, Embodiment of Evil, The Wrestler, Deadgirl och så jävla mycket mer!

Stockholms Filmfestival, jag ber er om ursäkt för de tankar jag tänkt och för allt blod som flutit under året som gott. Allt hat var förgäves, jag inser det nu och önskar er allt gott.