Den i särklass sämsta nätpokerspelaren som någonsin bloggat för enbart dig och ingen annan, sitter just nu framför datorn och ”bloggar”. För att: 1, pokersessionen gick inte så bra. 2, se 1. 3, se 2. Det slutade som vanligt med att jag helt och hållet tappade kontrollen över spelets gång och istället koncentrerade mig på ”chatten”. Jag tror nämligen på psykisk krigsföring, (gäller inte enbart nätspel) och gör mitt bästa för att få de andra spelarna ur balans genom att … förolämpa dem, ja. Problemet är bara det att jag går igång på det så jävla hårt och kan inte sluta. Jag missar att satsa, glömmer bort stegen jag faktiskt har … tänker inte klart. Förblindad av ordens charm. Och jag går för långt, jag går alltid för långt, slutar alltid på samma sätt; med att jag kräver folk på deras mail-adresser, hotar med att de står i min bok (när de sedan frågar vilken bok svarar jag den svarta), rabblar långa dikter med en bokstav i taget (vilket brukar ta cirkus 10 min för en dikt). Det är inte lätt att vara en tvättäkta auteur fast i internets baksida.
Film … Såg Saw 3 på bio, det var en helvetisk upplevelse.