Nyårslöften

Min sambo sade till mig att ett av hennes nyårslöften skulle bli att se Gudfadern-trilogin. Det är ett utmärkt nyårslöfte och jag kontrade med ett eget löfte som kort och gott löd: Jag ska se mer film.

Jag såg inte så mycket film som jag hade velat 2006. Biosyndromet spelade mig elaka händer under hela året. Syndromet består av att det antingen visas 3-4 filmer som verkar bra samtidigt och att jag därför inte kommer iväg på någon eftersom jag inte kan välja, eller att det visas massor av filmer som jag inte alls vill se men, eftersom biosuget blir för starkt, ser ändå. Detta gjorde att jag har massor av godbitar från 2006 att ta igen nu. Samtidigt märker jag hela tiden jag ser och läser om film att det finns så otroligt många mästerverk som jag inte har sett men som jag verkligen borde se. Så att se mer klassiker får bli ett löfte det också.

När jag väl ser film så är det formen som ligger mig närmast om hjärtat. Klippning, ljussättning, färgsättning, tempo, ljud, musik, inramning, kameraposition o.s.v. är termer jag brinner för. Samtidigt är en del av mig väldigt passionerad av narration (berättande) och en annan del av mig älskar att applicera ideologikritik på filmer. Titeln på bloggen [24 lögner per sekund] avslöjar just den ambivalens jag känner inför filmfenomenet. Jag tycker att all film bör ses med kritiska ögon och att man ska försöka urskilja spår av ideologier bakom filmerna när det finns möjlighet för det. Samtidigt tycker jag att film är fantasi, det är dröm och man ska bara få lov att kasta sig ut och inte behöva tänka alls i 2 timmar. Så film kan vara 24 riktigt lömska lögner per sekund och det kan vara 24 fantastiska vita lögner per sekund. För mig skiftar det lite från dag till dag, från film till film. Jag heter Oskar och jag tänker blogga om film. Vi kan kalla det ett löfte.