Har ni fått ”gubbrysning” ngn gång? Jag har fått det flera gånger. En gång på centralstationen i Sthlm då jag bara var 17 och en polsk gubbe med bred näsa, sporadisk skäggväxt och slitna jeans ville bjuda mig på öl. Flera andra gånger då jag sett på film. Senast då jag såg den franska The Ordeal, en sannerligen gubbig film om en gubbe som tar sig an en yngre performance konstnär, mot dennes vilja såklart. Allt för att han påminner honom om hans bortgångna fru … tokstolle!
Det finns gott om dessa miffon av manlig karaktär i filmens värld. Och vad är det egentligen med dem som vi älskar? Är det deras totala brist på timing, deras upphetsade blick då de ljuger om att bilen är sönder och de flåsar: ”du måste nog stanna … ett tag till … minst”, de rödmosiga flanellskjortorna, skinnvästarna, den dåliga hyn eller är det tidelaget som lockar? Kanske sattes trenden i och med Motorsågsmassakern, kanske var det med Ed Gein rullen Deranged. Svårt att säga men man kan i alla fall enas om att vi fullt ut hejar på den där äldre tjockmagade herren i orange truckerkeps med bruna skinnhandskar och en vårta på näsan, synnerligen om det handlar om ett specimen med ticks och tillhörande rostig Bowiekniv. Länge leve psykot! Spana bara i Switchblade Romance, fan-fucking-tastic!