2006 kom det ut en film med namnet ”A Scanner Darkly” (Dir. Richard Linklater) som jag ännu inte hunnit se. Fy mig!
Hans tidigare film i samma halvanimerade stil; Waking Life (2001) fick mig att ligga vaken en hel natt och önska att jag inte hade sett den ensam utan haft någon att diskutera med när sluttexterna började rulla. Waking life handlade om drömmar. Vad de är och om den verklighet vi anser oss leva i verkligen är verklig eller om drömmarna i sig kanske är den sanna verkligheten. Många frågor om livet och vad vi vill ha ut av det. Hans nya film handlar om droger och dubbelliv. Dessa filmer är kanske inget man går ner till den lokala filmuthyraren och plockar på sig men om du vill se något som är annorlunda, komplext och helt enkelt olikt allt annat du tidigare har sett så rekommenderar jag den verkligen.
Måste få citera en liten del av den;
Soap Opera Woman: Excuse me.
Wiley: Excuse me.
Soap Opera Woman: Hey. Could we do that again? I know we haven’t met, but I don’t want to be an ant. You know? I mean, it’s like we go through life with our antennas bouncing off one another, continously on ant autopilot, with nothing really human required of us. Stop. Go. Walk here. Drive there. All action basically for survival. All communication simply to keep this ant colony buzzing along in an efficient, polite manner. ”Here’s your change.” ”Paper or plastic?’ ”Credit or debit?” ”You want ketchup with that?” I don’t want a straw. I want real human moments. I want to see you. I want you to see me. I don’t want to give that up. I don’t want to be ant, you know?
Vem av oss vill egentligen vara en myra?