Kategori: Prassliga papper och popcorn

Äntligen satsar sverige på film. Ekonomiskt i allafall. Och det syns. Tog med mina älskade föräldrar på bio och såg Arn på eftermiddags matiné. Okej, jag är inte helt såld. Jag skulle nog kunna sitta och leta efter en hel massa saker som jag skulle vilja ändra på och kritisera. Men jag tänker inte göra det. Istället tänker jag ta upp det jag tyckte var positivt. Först och främst reagerade jag på Cecilia Algotsdotter (Sofia Helin). blev lite besviken på att den vackra svenska flickan som vanligt hade långt flygande blont hår och stora ögon. Men så såg jag hennes lilla skönhets fläck, ärren vid munnen (min pappa reagerade på det och tyckte att det förstörde mycket) men själv tyckte jag att det gjorde henne verkligare och mycket mer intressant utseendemässigt.
Jag var fashinerad av en film som trots den amerikanska känslan handlade om vår svenska historia. Något som jag är pinsamt okunnig om. Efter att ha läst på om tempelriddarnas historia inser jag vilken roll de har spelat i historien. Jag tyckte om att språken blandades, precis som de skulle göras i verkligheten. Jag tyckte även om den balans det fanns mellan muslimer och kristna på slutet av filmen. Tänk vad lite pengar och samarbete kan göra för en film. Nu håller jag tummarna för lite fler storsatsningar och att fler regissörer ska få en chans att verkligen uttrycka sina idéer på filmduken. För är det inte ett av livets stora nöjen, popcorn, papper som prasslar i biomörkret, den långa reklamen och till slut filmen! Som låter mig fly en liten liten stund in i någons fantasier och hårda arbete. Så jag har höga förhoppningar om bioåret 2008 och ser fram emot att ha större tillgång till utbudet. Jag tror att jag ska ta itu med Bondfilmerna nu när den 22 officiella filmen släpps och Dame Judi Dench kommer att medverka igen. Om dom nu kör igång med uppföljare även på James Bond så måste man kanske hänga med lite. Harry Potters sjätte film kommer ut i slutet av året och har samma regissör (David Yates) som den som släpptes 2007 så jag har stora förhoppningar. Ser också fram emot Solstorm och hoppas på många vackra bilder från Norrland.
Så 2008 kommer att bli ett fantastiskt år. Så från mig till alla er… God fortsättning!

Publiken förlåter en halvtaskig bild, men ett halvtskigt ljud förlåter de aldrig…

Jag köper sällan skivor. Visst tycker jag om musik. Speciellt live. Men i alla år har jag när jag kommer hem från jobbet eller skolan, valt att sätta på en film och ha den i bakgrunden att lyssna på. Men i filmens värld är musiken för mig oerhört viktigt. Save the Last Dance(dir Thomas Carter), tog mig igenom min slutuppsats på univeritetet, Lord of the Rings (dir Peter Jackson) har fått inspirera (och emellanåt distrahera) mig under flera projekt när pappersarbetet drar ut på tiden. Dessa gånger är ljudet för mig oerhört viktigt eftersom jag upplever hela filmen med öronen. Jag tar väldigt illa vid när en röst inte passar in i sammanhanget, med bakgrundsljudet och musiken. Eller om en ljudeffekt är missvisande eller ogenomarbetad.
Jag sitter med ryggen mot tv´n och får på så sätt ”se” en helt ny film. Det är oftast ljudet och inte bilden som får mig att emotionellt reagera i alla filmer jag ser. Det är en ynnest att få uppleva filmer med både syn och hörsel i gott skick. Och det tänker jag ta vara på…

Jag är svältfödd på bioupplevelser. Främst den del av besökandet som innebär bra ljud och högkvalitativ bild. Till det tillkommer den timmeslånga körningen till närmaste (någolunda) vettig biograf.
Det blir helt enkelt inte av. Men så kravlade jag mig iväg häromveckan och såg Stardust, skriven av Neil Gaiman en gång i tiden. Lite gullig så där men boken är mycket bättre. En del av tjusningen med historien försvinner när man inte längre har de perfekta bilderna i sitt huvud. Vi var roade, jag och mina vänner. Vi skrattade lite, och myste över kärlekshistorien. Den är lite annorlunda, och jag tycker om tanken på att stjärnorna är vackra varelser som ser ner på oss människor och fascineras av vårt sätt att leva och förändras.

Vet ni vad jag saknar mer. Riktigt väl tecknade filmer. Som på den gamla goda tiden när Disneys filmskapare satt med papper och penna och tecknade varje filmruta. När det var lika mycket konst som film. Visst det är inte lika ekonomiskt. Men nog är det vackrare.

Sedan jag såg Into the Wild för en månad sen har jag inte kunnat släppa taget om skådespelaren Emile Hirsch fantastiska rollprestation. Så jag gjorde lite undersökningar för att se om han var helt okänd eller bara okänd gör mig. Det visade sig att jag faktiskt hade sett honom tidigare som en av skateboard åkarna i Lords of the Dogtown, samt i Alpha Dog. Men den prestation han gör i den här filmen förtjänar extra uppmärksamhet. Speciellt i slutet av filmen då hans karaktär verkligen utmanar skådespelaren att ge lite lite mer hela tiden. All credits to him. Han har verkligen utvecklats sedan sist jag såg honom.
Alltid roligt med intressanta skådespelare. Så nu ser jag fram emot Speed Racer som släpps i maj nästa år.

Annars väntar jag mest på alla julfilmer som borde komma snart. Alla klassiker, alla eviga musikaler och alla familjefilmer med lyckliga slut och moral som står en upp i halsen tillsammans med glögg och pepparkakor. We all love to hate them!

Ni vet själva hur det är när man sitter där, klistrad framför en film man har väntat på i evigheter. Och det börjar bra. Skådespelarna är helt rätt, musiken märks knappt då den flyter in i handlingen och ljudeffekterna är perfekt timade. Men så smyger den sig in. En sekund så är den borta. Man har knappt haft tid att märka det. Misstaget. Och så ligger det där och gnager under resten av filmen. Ibland måste man till och med gå tillbaka och kolla om man hade rätt. Och så är hela upplevelsen förstörd. Ibland kan man komma förbi det och gå vidare. Men man glömmer aldrig.Det finns så ofattbart många sidor om alla filmmissar som gjorts genom tiderna. Men det var egentligen inte det jag hade tänkt ta upp. Det som fick mig att ta upp det till och börja med var Terminator. De flesta filmfantaster vet att James Cameron (dir) kom på idén till triologin när han hade en dröm där en robot från framtiden jagade honom. Så jag började fundera på hur många filmer som faktiskt kom till genom en dröm som någon haft!?(om någon har några exempel så vore det kul att veta)Söta drömmar