Kategori: Prassliga papper och popcorn

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att mina utlovade bloggar har uteblivit. Har följt er andra under hela min resa men själv har det inte blivit ett enda ord skrivet. Har den senaste månaden rest runt med en ryggsäck på ryggen i norra Amerika och Kanada. Men nu är jag hemma igen så nu skall jag nog kunna plita ner ett par rader emellanåt.

Har sett en hel massa filmer men endast en som är värd att berätta om. INTO THE WILD. Ni måste se den. Två timmar och tjugo minuter och jag satt som klistrad hela tiden. Och när den var slut var jag frestad att gå runt biografen och köpa en biljett till nästa visning på en gång. Den var otroligt fängslande och väldigt vackert filmad. Att den sedan är baserad på en sann berättelse gör den så otroligt mycket bättre. Så nu måste jag leta reda på boken.

Roligt är också att den knasiga dokumentär jag jobbade på förra året kommer att visas på Amsterdam Film festival i November/December. Borde bli intressant =)

Sedan fick jag lite tips om Kanadensiska – fransktalande komedier. Hmm, kanske kan vara värt att kika på. Bara jag hittar någon med vettiga subtitles…

Några idéer?

Frid

Egentligen avskyr jag ordet. Det är för mig förknippat med en massa stela händelser i mitt liv. Sedan finns det viss kultur som är underbar. UrKult tillexempel, denna fantastiska festival som bjuder på en kompott av färgstarka händelser varje år. Där jag får träffa så många av mina underbara vänner, berika mitt tafatta musikintresse och äta de godaste vårrullarna med ris och sötsur sås som en festival i norrland kan erbjuda. I år bestod den extra kryddan av drama på hög nivå där jag gjorde bort mig på ett oförlåtligt sätt.
Tyvärr ingick inga filmer i den upplevelsen. Men många idéer om filmer jag skulle vilja göra infann sig frampå småtimmarna vid lägerelden. Dessutom fick jag träffa några bekanta från filmskolan jag gick på för en massa år sen. Det är alltid inspirerande!
Annars har jag precis avslutat Harry Potter and the Deathly Hallows! Det känns som att förlora en nära vän. När jag flyttade till england för en massa år sedan så var det Harry Potter jag läste för att komma igång med Engelskan och flera av böckerna har varit mitt tidsfördriv på resorna sedan dess. Men nu är det över. Vi höjer våra glas och tackar för den tid som var!

Jag vill också passa på att välkomna Måns till vårt lilla gäng! Ju fler desto roligare!

Frid

Jag kröp lite längre ner i fotöljen bredvid en halvfinnig 13-14 årig främling i en biograf full med pubertala popcornätare. De ovanligt fåniga bioreklamerna snurrade på duken och den dricka och de dyra popcornen jag själv köpt var naturligtvis redan slut. Precis som det skall vara. Och medan jag satt där insåg jag att jag just i denna stund, minuterna innan filmen rullar igång, faktiskt är fullkomligt lycklig. Jag småler lite fånigt för mig själv medan jag stänger av min mobil. Sedan slocknar ljuset och filmmusiken till Harry Potter smyger sig sakta igång.
Jag älskar att bli påmind om hur mycket jag älskar att gå på bio.

Filmen var bra. Riktigt bra. Kanske för att jag är ett stort fan av Harry Potter och kommer att sörja när jag alltför tidigt läser ut den sista boken.
Jag har till och med varit till skottland och besökt slottet där den spelades in (dock inte för Harry Potters skull, utan för att det faktiskt är ett helt otroligt vackert slott)
Tyvärr hade den en tendens att hoppa över mycket av den info som man får i böckerna. Men så brukar det vara på filmer baserade på långa böcker. Jag tycker att det är underbart att man verkligen kan se hur skådespelarna har utvecklats under åren. Hur unga de var den där första filmen och hur otroligt mycket de har förändrats.
Denna film har ett manus skrivet av Michael Goldenberg (Steven Cloves skrev de första fyra) och man kan märka en stor skilnad bland annat i humorn och personbeskrivningarna. Jag tycker att den här filmen är lättare än den tidigare (Harry Potter och den flammande bägaren) som var väldigt mörk.

Annars har jag bara friskat upp minnet på gamla favoriter som Amélie och Velvet Goldmine.

Frid mina vänner!

I går kväll bestämde jag mig för att krypa ner under täcket redan klockan nio för att fly regnrusket och in i filmens värld. Och till min stora glädje kan jag erkänna att den film jag valt lyckades få mig att glömma allt annat. The Notebook (dir.Nick Cassavetes) släpptes 2004 och har fått bra kritik, men jag har inte känt någon direkt anledning att lägga ner pengar på den. När jag härom veckan fick låna den av en vän som tyckte att den var sevärd så tänkte jag att den kanske kan få mig att må lite bättre. Den är egentligen inte så speciell. Inte filmiskt och heller inte berättarmässigt, men den lyckades ändå trycka på alla de punkter som får mig att gråta. Vet inte varför då jag inte är en sån som gråter över filmer vanligtvis. Och det var inte sorgligt…inte egentligen. Men den sista halvtimmen grät jag så det gjorde ont i kroppen.
Nåja, det var dagens bekännelse.
Annars är det lungt. Helgen bestod av lite oplanerat festande till Tommy Nilsson på ett bröllop dit vi inte var bjudna och sov i bilen eftersom ingen av oss var i stånd att köra hem. Tur att man fortfarande är ung!

Frid!

…brittiska kriminalserier!
Det finns inte många länder som kan göra äkta kriminialserier med en gammal dam i huvudrollen. Satt klistrad vid tv:n i går när Miss Marple, en ensamstående och mycket klurig liten dam löste mordgåtor mellan stickningarna och tepauserna.
Jag visste att de brittiska öarna skulle påverka mig när jag flyttade dit för en massa år sedan men att de faktiskt skulle ta över så många delar av mitt liv hade jag aldrig trott.

Men jag kan bara tacka och bocka för denna underbara vardagslyx som de skänker mig!