Jag kröp lite längre ner i fotöljen bredvid en halvfinnig 13-14 årig främling i en biograf full med pubertala popcornätare. De ovanligt fåniga bioreklamerna snurrade på duken och den dricka och de dyra popcornen jag själv köpt var naturligtvis redan slut. Precis som det skall vara. Och medan jag satt där insåg jag att jag just i denna stund, minuterna innan filmen rullar igång, faktiskt är fullkomligt lycklig. Jag småler lite fånigt för mig själv medan jag stänger av min mobil. Sedan slocknar ljuset och filmmusiken till Harry Potter smyger sig sakta igång.
Jag älskar att bli påmind om hur mycket jag älskar att gå på bio.
Filmen var bra. Riktigt bra. Kanske för att jag är ett stort fan av Harry Potter och kommer att sörja när jag alltför tidigt läser ut den sista boken.
Jag har till och med varit till skottland och besökt slottet där den spelades in (dock inte för Harry Potters skull, utan för att det faktiskt är ett helt otroligt vackert slott)
Tyvärr hade den en tendens att hoppa över mycket av den info som man får i böckerna. Men så brukar det vara på filmer baserade på långa böcker. Jag tycker att det är underbart att man verkligen kan se hur skådespelarna har utvecklats under åren. Hur unga de var den där första filmen och hur otroligt mycket de har förändrats.
Denna film har ett manus skrivet av Michael Goldenberg (Steven Cloves skrev de första fyra) och man kan märka en stor skilnad bland annat i humorn och personbeskrivningarna. Jag tycker att den här filmen är lättare än den tidigare (Harry Potter och den flammande bägaren) som var väldigt mörk.
Annars har jag bara friskat upp minnet på gamla favoriter som Amélie och Velvet Goldmine.
Frid mina vänner!