Kategori: Prassliga papper och popcorn

Har två saker angående tv att ta upp idag. Det ena är en fantastisk komiker vid namn Bill Bailey vars show Part Troll visades häromveckan. Det var sent och jag borde verkligen ha gått och lagt mig men något fick mig att sitta kvar ett par minuter extra och anslaget för denna underbara show kom upp på tv-rutan. Så det var bara att krypa ner lite längre i soffan och bara mysa. Det andra var gårdagens invigning av sommarens Allsång på Skansen. Jag har aldrig sett mig som ett fan av the Ark och gårdagens prestation fick dem att sjunka ännu lägre. De har förlorat den gulliga popighet som jag kunde skymta för några år sedan som fick mig att tycka rätt bra om dom. Nu har de vuxit upp och blivit kända och även det har försvunnit. Det var många artister men trots det kändes programmet aningen tråkigt. Dessutom tyckte jag att det var lite synd att så många kändis ansikten visades i närbild, en del flera gånger när det från början har varit ett folkets nöje. Fast jag antar att kändisar är folk de också =)
Nu låter det som att jag alltid sitter klistrad vid tv’n vid denna tilldragelse men så är icke fallet. Har inte sett det mer än tillsammans med de tanter jag tar hand om inom hemtjänsten på sommrarna och tillsammans med min kära moder i går kväll. Men som en av tanterna brukar säga: Det är ju ett så trevligt program! Så lagom!
Jo förresten, jag har mer tv att nämna. Programmet om hur svenskarna verkligen är och vad som är svenskt. (Kommer inte ihåg namnet just nu) Men har du inte sett det tidigare så gör det. Man kan nästan inte låta bli att peka på tvrutan och säga: Ja, precis så där är vi! Dessutom fylls programmet ut med vettiga disskutioner och en hel potion självdistans.

Men film då?
Nepp, inte en enda film den här veckan. Jobbar för fullt hela dagarna och läser just nu en helt fantastisk bokserie som det är svårt att slita sig ifrån vilket gör att det inte finns mycket tid över till film.

Frid

Det finns vissa saker som jag tycker om lika mycket som choklad. Nja, kanske inte, men nästan lika mycket i allafall. Kvällens film `The importance of being Ernest´ har gjort mig lycklig intill själen.
Den är vad jag och mina vänner skulle kalla -Klockren!
Oscar Wilde skänkte oss något ovärdeligt när han skrev den (tillsammans med mycket annat han knopade ihop).
Jag har till min stora skam börjat i helt fel ände på denna film och sett remake 2002 (dir Oliver Parker) först. Fast då har jag ju den första filmen (dir Anthony Asquith 1952) samt den skriftliga pjäsen kvar framför mig.
Visst var Colin Firth den klassiska engelska gentlemannen (efter att ha sett honom i massor med engelska romantiska komedier, börjar det bli aningen tjatigt) men de två stor stjärnorna var Dame Judi Dench (Lady Bracknell, som sedvanligt gör en fantastisk rolltolkning och än en gång vunnit mitt hjärta, samt Anna Massey (Miss Prism), en biroll som blev underbart söt och som jag gärna hade velat veta mer om.
Missade ni denna film i kväll så gå genast till närmsta videobutik och böna och be att få låna den. Duka fram en te och scones och slå er ner och njut av denna urbrittiskt charmanta film.

Nu skall jag rota reda på manuset av pjäsen som jag är säker finns någonstans här hemma och så skall jag påbörja läsningen och se hur likt orginalet det har hållit sig!

Mycket nöje!

Efter att ha läst Magnus senaste blogg, erkänner jag gärna att jag tillhör den dumma massan. Jag tycker att senaste Spiderman filmen var amerikansk och ofta patetisk och likförbaskat skrattade jag ofta och njöt av att tillbringa tre timmar av mitt liv i biomörkret (helt ensam i hela salongen kan tilläggas) och inte en enda sekund kändes bortkastad. Och vet ni, jag har sett Legally Blond säkert 4 gånger… det är nästan 10 timmar av mitt liv. Som jag aldrig får igen och som jag kunnat göra något bättre av, men jag ångrar det inte. Det var exakt det jag behövde just då.
Nej, mitt liv har inte berikats av några djupare filmer om samhälliga problem i olika former den senaste månaden och förmodligen har ingen av de filmer jag sett gjort mig till en bättre människa. Men jag kan erkänna att skräckfilmer som bygger på människans värsta sidor och att gräva i hjärnan på en feeder inte tillhör den kategori som jag väljer när jag kommer hem efter intensiva inspelningsdagar och vill slappna av.
Men jag erkänner att jag emellanåt känner igen den ångest man får när man talar med människor som ENBART ser filmer som inte kräver mer engagemang än hur man trycker play på spelaren. Men inte för att jag ser dom som dummare än jag, eller ser det som att de slösar bort sin tid. Den tiden är deras och får spenderas på det sätt som de finner bäst. Men jag kan se det som att de förlorar en upplevelse när de låter den kick man kan få av en film som verkligen får en att tänka, smyga sig förbi när de vänder ryggen till.
Så jag vet inte vilken kategori jag skulle tillhöra i detta slag, vi mot dem som han nämner. Då jag medvetet väljer Spiderman och Legally Blond på min lediga tid, och min DVD samling tyder på att jag egentligen borde vara blond (för att använda sig av klichéer), men gärna ser dessa djupa, omvälvande filmer som ger mig en emotionell och mental kick. Ofta finner jag att de människor som väljer lättsedda filmer, har lättare att acceptera att jag väljer tyngre filmer emellanåt, än att de som föredrar de tyngre filmerna kan acceptera att jag älskar chickflicks och ”skräp”. Så jag lämnar det öppet tills vidare. Och fortsätter blanda mina filmer hejvilt efter humör.

Frid

För sju dagar sen satte jag mig i bilen och åkte ner till Stockholm för att hämta upp våra utländska gäster och påbörja inspelningen av musikvideon. Nu är det över och jag känner en viss lättnad och en massa saknad. Men mest har jag separationsångest över att de underbara människor jag har jobbat med hela veckan försvinner och att den erfarenhet vi fått tillsammans kommer att blandas upp med nästkommande projekt och vardagliga händelser. Men så är det alltid när jag jobbat klart. Och det går över.

Så fortfarande inget nytt på filmfronten. Har inte sett en enda film på snart en månad och listan på filmer jag vill se växer sig allt längre och längre!
Just nu ligger tredje delen av Pirates of the Caribbean högst upp. Jag var inte så imponerad av tvåan och trean har nu ett tungt jobb att lyfta ”serien”. Men jag har mina förhoppningar och kan jag bara hitta någon som vill gå och se den med mig inom en snar framtid så kommer jag att spendera mina sista pengar den här månaden på en biobiljett. Och hittar jag ingen att se den med så går jag själv!

Har fortfarande inte sett Free Jimmy som tidigare stått högst upp på prioriterings listan. Dåligt av mig. Vill verkligen se vad de lyckats göra med den.

Och nu över till något annat. Jag brinner personligen för brittiska komediserier. Och efter 5 år i england så har jag hunnit med fler än jag borde erkänna.
Topp tre som alla borde ha sett och har man inte det så går man raka vägen och köper boxen.
Klassiker som Red Dwarf borde tillhöra undervisningen i engelska eller i allafall någon del av ungdomars undervisning.
Black Books (Dylan Moran, Bill Bailey, Tamsin Greig) en speciell serie för alla som har sarkastisk humor. Har blivit en personlig favorit och numera ses som en bibel. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den serien men har beslutat mig för att hålla mig till ett par citat!

Bernard: You know what you are? You’re a beard with an idiot hanging off it.

Bernard: [selling a book] Enjoy. It’s dreadful, but quite short.

Customer: Look, there’s no other way to say this, but I didn’t come in here to be insulted.
Bernard: Well, I didn’t ask for the job of insulting you. In another life, we could have been brothers. Running a small, quirky taveria in Sicily. Maybe we would have married the local twins instead of wasting each other’s time here in this dump. But it was not to be. So hop it.

För allt i världen, se den!!

Annars har jag inga djupa filosofiska inlägg att tillföra denna blogg idag. Är utmattad efter helgen, och längtar efter ett varmt bad och en bekväm säng!

Så, frid mina vänner!

Just nu letar jag med ljus och lykta efter statister till en inspelning på lördag. Riktigt roligt är det att få höra av sig till människor och göra dem uppmärksamma på att deras 15 minuter i rampljuset kan komma att förverkligas just denna helg.

Annars har jag mest ett par funderingar, kanske kan någon av er hjälpa mig. Jag skulle vilja läsa en kurs (gärna på distans) som handlar om budget inom film/Tv produktioner samt rättigheter för alla som jobbar. Bakom och framför kameran. Helt enkelt för att kunna göra situationen bättre för alla jag jobbar med. Hör gärna av er med tips på bra kurser eller bra böcker där man kan lära sig mer.

Annars är det fortfarande väldigt lungt på filmfronten. Inga riktiga höjdare har spelats i min DVD spelare innan jag somnat den senaste veckan. Däremot har jag uppmärksammat en del intressanta disskutioner på tv och i tidningar angående handikappades rättigtheter till sex och att köpa sex. Håll ett öga öppet för dessa artiklar och inslag och låt er förundras över den korkade infallsvinkel en del människor har om vad som ses som en rättighet (eller samhällets skyldighet) och vad som borde anses vara en ren förolämpning.

Och apropå betalt för sitt bloggande (se Magnus Blomdahl 9 maj) visst vore det skönt att tjäna en extra slant bara genom att babbla på om sina åsikter…