Kategori: Prassliga papper och popcorn

Har som tidigare nämnts spelat in första delen av en musikvideo i helgen. Mycket jobb, lite sömn och en massa skräpmat men så otroligt roligt. Jag älskar mitt jobb!
Hade en väldigt intressant disskution med en kollega om maktkampen inom film/TV världen. Han har jobbat på ganska hög nivå tidigare och har definitivt mer erfarenhet än jag och det är alltid värdefullt att få lite insikt i den värld jag vill ge mig in i. Vi var rörande överens om att de bästa teamen är de som ser ut som ett heterosexuellt äktenskap. En kvinna och en man i ledarposition som respekterar varandra och som kompleterar varandra på ett bra sätt. Ett projekt som är allas mål och ”baby”, samt en massa mostrar och morbröder, fastrar, farbröder, kusiner och syslingar som alla aktivt stöder och arbetar för att projektet skall bli så perfekt som möjligt. Innan detta kan komma till stånd måste en maktkamp förekomma (utom i det riktigt proffesionella situationerna där alla redan har varit med i evigheter och därför inte har något behov av att hävda sig) Vem är den officiella ledaren? Vem är den inofficiella ledaren? Vem kan jag lita på? Vilka är reglerna och hur hårt hålls dom! När detta är över så arbetar alla mot samma mål och projektet blir så mycket lättare och roligare att genomföra! Allt detta har jag hunnit gå igenom i helgen. Nu är jag trött, packar min lilla väska för ytterligare inspelningar söderöver i veckan samt försöker hinna med ett par timmars sömn!
Och när det gäller att se andras filmer och inte bara göra egna har jag hunnit med trailern till Spider Man samt massor med Simpsons avsnitt. Men men, det kommer en dag när jag kan gå på filmfestivaler och ligga på soffan. Men den dagen blir inte den här veckan!

Om det är någon annan som aktivt jobbar med film/TV som läser det här och känner för att kommentera, diskutera eller bara komma med råd så vore det jättekul!

Frid!

Det har inte funnits tid att se en enda film under hela helgen. (Borde skickas direkt till skamvrån) Nej, en hel del festande blev det på valborg, välbehövligt och välförtjänt. Jobbandes med det ena och det andra och fram till idag en massa förberedande för helgens inspelning av musikvideon. Blir intressant!
Dock skar det lite i hjärtat när jag kom in i det vardagsrum där förfesten i måndags hölls och två, nästan fyllda bokhyllor med DVD filmer och en projektor med väggskärm storlek jättestor var uppsatt. Vill också ha!! Men det får hållas.
Nya planer för sommaren, kommer att tillbringa några veckor i juni och sedan några veckor i juli och augusti i vår vackra huvudstad tillhörandes det crew som spelar in TopModel. Det blir en intressant upplevelse. Ser fram emot miljöombytet.
Något jag alltid tycker är intressant när man börjar prata inspelning är de olika stämningarna som kan uppkomma i en inspelningsgrupp. Vilka som kan se det som ett jobb och inte bli involverade personligen, vilka som klarar respektive inte klarar att ta kritik och vilka som man är vän med men helt enkelt inte klarar av att jobba ihop med. Det är en del av det roliga och en del av utmaningen!

Annars är det lungt!
Vill också nämna att det är jätteroligt att folk har börjat kommentera mina inlägg. Alltid intressant att få respons.
Frid vänner!

Tänkte bara slå ett slag för Aftonbladet häromdagen då de hade en artikel om de skådespelare som tjänar pengar på sitt utseende. Nej inte de vackra, supersmala modellerna eller hunkarna i alltför tighta byxor utan de skådespelare som faktiskt får sina jobb för att de är fula.

Det kändes underbart att läsa den efter att först ha suttit i dryga två timmar och tittat på Djävulen bär Prada. (dir. David Frankel ) och åter få en påminnelse om att det behövs även fula människor för att filmvärlden skall gå runt. Nu tyckte jag faktiskt om Djävulen bär Prada eftersom Meryl Streep är fantastisk som bitch.

Jag tycker om filmkaraktärer. Alla möjliga sorters människor med problem och komplicerade personligheter som visas i så många underbara filmer. Jag blir så påverkad av dessa människor och deras liv och vill ofta inte släppa taget om deras förehavanden. Jag vill veta vad som händer sen. När de lever lyckligt gifta och har barn. Vilka problem stöter de på då? Vad händer när de blir gamla och hur ser deras begravning ut. Det är ofta känslan av tomhet kommer över mig när jag sedan slår av DVDn eller lämnar biosalongen.
Men värst är det när jag kommit in riktigt ordentligt i en TV serie. När man verkligen får lära känna personerna på djupet under många timmar och flera serier. Och så tar det slut.
Jag vet att det är patetiskt och förmodligen skadligt att bli så involverad med fiktiva karaktärer men jag varken kan eller vill sluta. Det är tryggt att fundera och fantisera runt dem.
Nu låter det som om jag flyr världen in i mina filmer och inte vill vara del av realiteten. Så är det absolut inte. Jag råkar bara tycka att människor är det mest fashinerande som finns. Både fiktiva och verkliga.

Sedan vill jag också nämna Oscar Dahlboms tidigare blogg Kobra borrar inte djupt som jag tyckte var mitt i prick.

Det finns några ämnen inom filmblogg som är aningen tabu- lagda. Vet inte riktigt om det är för att de är ointressanta ämnen och därför sällan tas upp, eller tvärtom, de skapar så många disskutioner att man tvekar att ta upp dem. Allt som har med sex att göra. Man disskuterar sällan en sexscen. Nu menar jag inte porr, utan bara romantiska sexscener. (Var gränsen går för porr och erotik är en annan disskution) Det är väldigt svårt att göra en scen snyggt romantiskt och sexig utan att den blir överdriven och orealistisk. Alla har väl en åsikt om det, antar jag.
En annan del är alla ”skitfilmer” som man som filmvetare inte borde titta på. Du ser sällan någon som kan sin filmvetenskap erkänna att han/hon faktiskt tyckte om den eller den commersiella filmen. Det är som med musikälskare, någonstans i skivsamlingen finns den där skivan som man hellre skulle dö än erkänna för sina vänner att man faktiskt äger (och förmodligen har betalat dyra pengar för). Men antagligen är det för att något i den filmen slår an en sträng på just dig. Frambringar ett minne, och får dig att känna någonting!
Sedan har vi ju naturligtvis alla kontroversiella ämnen, politik, rasfrågor, könsfrågor osv. Man är automatiskt lite försiktigare med dessa ämnen om man inte vill ha fram en disskution…

Men jag skall erkänna; ni vet den där filmen man inte vill erkänna att man har. Jag har en hel massa av dem, och min första film någonsin var Count Duckula! (Kalle Anka som drakula) Fast jag kanske inte riktigt räknas, för titeln filmvetare skulle jag inte ge mig själv!

Frid!

Oki, försök hänga med här!

Denna blogg är inspirerad av filmen Human Traffic!(dir. Justin Kerrigan, 1999) Vet inte hur många som har sett denna fantastiska film från england. Regissören var endast 23 år gammal när den gjordes och den innehåller bland annat en j**la massa droger. En drog som den inte tar med är dock svamp, men när jag tittade på filmen (än en gång) tidigare i kväll, började jag fundera just på svamp (som drog) och började leka med orden på de olika språken. Svenskan är ett väldigt fattigt språk egentligen. Tänk er bara. Vi har praktiskt taget samma ord för svamp, svamp i underlivet, fotsvamp, mögelsvamp osv, Jag menar, tänk er bara om vi skulle använda dessa ord på engelskan, hur skulle det låta… -sorry, darling, Id prefer not to take my socks off, Ive got foot mushrooms between my toes!

Just think about it for a while! Svengelska, here I come!

Oki, detta var en avstickare, men dessa måste få förekomma!

Kram H