Brittiska serier

För sju dagar sen satte jag mig i bilen och åkte ner till Stockholm för att hämta upp våra utländska gäster och påbörja inspelningen av musikvideon. Nu är det över och jag känner en viss lättnad och en massa saknad. Men mest har jag separationsångest över att de underbara människor jag har jobbat med hela veckan försvinner och att den erfarenhet vi fått tillsammans kommer att blandas upp med nästkommande projekt och vardagliga händelser. Men så är det alltid när jag jobbat klart. Och det går över.

Så fortfarande inget nytt på filmfronten. Har inte sett en enda film på snart en månad och listan på filmer jag vill se växer sig allt längre och längre!
Just nu ligger tredje delen av Pirates of the Caribbean högst upp. Jag var inte så imponerad av tvåan och trean har nu ett tungt jobb att lyfta ”serien”. Men jag har mina förhoppningar och kan jag bara hitta någon som vill gå och se den med mig inom en snar framtid så kommer jag att spendera mina sista pengar den här månaden på en biobiljett. Och hittar jag ingen att se den med så går jag själv!

Har fortfarande inte sett Free Jimmy som tidigare stått högst upp på prioriterings listan. Dåligt av mig. Vill verkligen se vad de lyckats göra med den.

Och nu över till något annat. Jag brinner personligen för brittiska komediserier. Och efter 5 år i england så har jag hunnit med fler än jag borde erkänna.
Topp tre som alla borde ha sett och har man inte det så går man raka vägen och köper boxen.
Klassiker som Red Dwarf borde tillhöra undervisningen i engelska eller i allafall någon del av ungdomars undervisning.
Black Books (Dylan Moran, Bill Bailey, Tamsin Greig) en speciell serie för alla som har sarkastisk humor. Har blivit en personlig favorit och numera ses som en bibel. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den serien men har beslutat mig för att hålla mig till ett par citat!

Bernard: You know what you are? You’re a beard with an idiot hanging off it.

Bernard: [selling a book] Enjoy. It’s dreadful, but quite short.

Customer: Look, there’s no other way to say this, but I didn’t come in here to be insulted.
Bernard: Well, I didn’t ask for the job of insulting you. In another life, we could have been brothers. Running a small, quirky taveria in Sicily. Maybe we would have married the local twins instead of wasting each other’s time here in this dump. But it was not to be. So hop it.

För allt i världen, se den!!

Annars har jag inga djupa filosofiska inlägg att tillföra denna blogg idag. Är utmattad efter helgen, och längtar efter ett varmt bad och en bekväm säng!

Så, frid mina vänner!