Gårdagens möte blev annorlunda … mycket annorlunda, kanske inte riktigt i linje med vad Mansklubben står för. Varför? Jo, en tjej följde med. Henriks tjej! Hon bara stod där när jag öppnade dörren, tittade på mig med sina tjejögon. Detta känns inte rätt, hann jag tänka innan de båda vältrade sig in med vin och öl. Visst hade jag blivit förvarnad (visst hade jag), men vem hade kunnat tänka sig? Vem kan föreställa sig något sådant? När väl chocken lagt sig och en viss trygghet inrättat sig uti mitt sinnelag, med den milda hjälpen av en Red Seal, så bjöd jag oss alla på utlovade delikatesser och svävande samtal om herrskap och tjänstefolk. Men tanken fanns ändock där, hela tiden, likt en sticka i foten: en kvinna vid vårt bord, en kvinna vid vårt bord. När nästa möte kommer att äga rum är ännu ej bestämt, troligtvis om ett bra tag.