Den nya tidens skräck tar sig ton och skippar moraliteter, logiskt tänkande samt förnuft. Den skapar nya mallar och provocerar genom att medvetet bryta de gamla. Vilka i stort sett är de som Wes Craven blottlade i Scream, kan sammanfattas i två punkter: Sex = döden, droger / sprit = döden. Scream gjorde en grej av dessa regler, tidigare filmer var dessa regler. Nutidens (skräck)filmer motsäger sig dessa regler. Orsaken till detta ligger antagligen i den radikala förändring som skett världen över: politiskt och religiöst sett och framför allt då i USA, som exploderat vad gäller uppror av alla möjliga slag. Idag är det ok att ifrågasätta värderingar och regler, det är det motsatta som anses osunt. Vi har ett filmklimat som jobbar för att berätta utöver huvudstoryn: en extrem nyfikenhet som inkluderar både aggressivitet och medmänsklighet. Och den genre som vågar mest, som drar det tyngsta lasset, är den nya tidens skräckfilm (vilket är att generalisera en aning, visserligen). Vi har här en genre som är essentiell för evolutionen, som genom att våga skita i rätt eller fel (etiskt sett) utmanar folk till att känna vrede, förbjuden glädje eller äckel. En genre som uppmanar folk till att tänka!
En ny verklighet kommer att födas ut ur det groteska och det är en reell sådan utan falska löften eller illusioner. Filmen kommer inte längre att ge samtiden motstånd, den kommer istället att spegla, förstärka, inspirera den. Ont och gott kommer att gå jämt ut. Det är därför som Eli Roth slaktar de snälla först, det är därför som hopplösheten är så stor i den franska filmen Ils.