Inte bara för barn

De senaste dagarna har jag mest sett på diverse barnprogram: Fiffi, Postis-Per, Mumintrollen, Blågubbarna, Charlie och Lola, Nallen i blå huset, Pororo med mera. Jag tycker nog bäst om Nallen i blå huset där Nallen spelar ngn slags pappa som tar hand om en hel bunt med hoppande, skrikande och glada råttor (de är verkligen helt störda). Men inte nog med det, han undervisar dem också på ett mycket tålmodigt och pedagogiskt sätt (eller på ett ruggigt Charles Manson aktigt sätt). I slutet av varje avsnitt så pratar nallen med månen (och det är nu man inser följande: om alla avsnitt kommer att sluta med att nallen talar med månen så kommer alla avsnitt vara jävligt bra). Sedan är det dags för sluttexterna, som med råge överträffar förtexterna. Här skriks det vill jag lova. Råttorna dyker upp i varje bildhörn, nallen sjunger med brunstig, mörk, stämma och allt är faktiskt rätt fascinerande. Nallen dansar som en påse med gelé och råttorna hattar på utan någon fjädring alls i kroppen, som stenar. Det är en respektlös serie, en serie som ni inte ska missa! Så ställ klockan på 06.00, hoppa ut till soffan, slå på tv:n och njut!