William Friedkin skulle ha kunnat vara ännu en för mig bortglömd regissör, ni vet: han den där som gjorde The Exorcist och The French Connection men som sedan försvann ner i ett träsk av högst mediokra thrillers (minns The Hunted, Rules of Engagement). Lyckligtvis har hans senaste film Bug ändrat på detta. Jag minns att trailern inte imponerade på mig. Nu när jag sett filmen så förstår jag varför – den var missvisande, man försökte att sälja in en ljummen sommarskräckis när det i själva verket handlar om ngn slags pjäs med paranoida idéer i fokus. Ingen mainstreamrulle alltså.
Ashley Judd och Michael Shannon spelar två sorgsna själar utanför det ordinära livets ramar. Hon sysslar med porr, knark och har mist sitt barn. Han har arbetat som försökskanin för militären och fått insekter inpumpade i blodet. Eller? Till en början vet man inte hur det ligger till egentligen. Och man bryr sig inte heller då relationen mellan Judd och Shannon står i centrum. Diskbänksskräck för hela slanten. Interiören begränsas till ett trashigt hotellrum med kulisskänslor, vilket bara förstärker den solkiga känslan. Huvudkaraktärerna ser verkligen för sorgliga ut och jag har aldrig sett Ashley Judd spela så här bra. Lite sex blir det också mellan de båda. Come here boy, även det är härligt realistiskt, på ett sopgubbeaktigt sätt. Som om Harmony Korine regisserat. Lååånga slemtrådar mellan bröstvårtor och läppar blir det!
Bug är årets överraskning.