Hösten 2007

Nej, det blir inget inlägg om vilka filmer vi borde bli entusiastiska över kommande höst. Det finns så många andra sådana listor. Detta är blott ett utrop om att jag nu är tillbaka i Skåne och ska (återigen) försöka vara lite mer aktiv på bloggen. Inget ont om min kollega Magnus, men bloggen kan ju faktiskt inte (nästan) uteslutande handla om ruggiga splatterfilmer. Jag vet att han lämnar det öppet för oss andra att täcka de övriga områdena inom film och jag ska försöka att finnas där för honom och bloggen nu. Vi får se hur det går med det.

Jag var faktiskt på bio häromdagen. Det blev Knocked up – På smällen. Det verkar vara en film som de flesta antingen älskar eller hatar. Just därför hamnar väl jag mitt emellan. Den har partier som är väldigt roliga, den har partier med mycket hjärta men den har också otroligt många korkade partier som är så lågt under bältet att det är skrämmande. För att göra det enkelt kan vi dela upp filmen i för- och nackdelar.
Fördelar:
1. Karaktärerna, med alla sina brister, engagerar mig. Det ägnas kanske någon scen för mycket åt killgänget, som bättre hade passat som borttagna scener på DVD-utgåvan, men på det stora hela känner jag att jag faktiskt bryr mig om hur det går för många av karaktärerna.
2. Alla filmer som har Bright Eyes på soundtracket kan inte avfärdas helt.
3. Katherine Heigl, inte Seth Rogen som vissa påstår, är den stora komiska behållningen i den här filmen. Hon stjäl varenda scen från de omogna gossarna.
4. Jag längtar faktiskt efter att se den igen. Jag vill skratta högt åt scenerna jag gillade och jag vill bli lite extra irriterad på scenerna jag ogillade. En önskad omtitt är ett gott betyg.
Nackdelar:
1. Killar är inte som de i filmen. Inte alla killar i alla fall. Många recensenter verkar påstå det och det irriterar mig lite. Jag känner killar som är så och jag har själv mina stunder, men i filmen är det oftare mer Jackass än trovärdigt ungdomshäng.
2. Den är för lååång. En komedi av denna smått idiotiska typ behöver inte vara över två timmar lång. Ge mig 100 minuter av detta och jag hade lämnat biosalongen med ett större leende på mina läppar.
3. Storyn. Varför behålla ett barn som man skapat på fyllan med en person som man uppenbarligen inte passar ihop med? Det finns något slags budskap där, som jag inte villa tråda upp här, men det lämnar en rätt bitter smak i munnen.

Det var bara ett axplock av för- och nackdelar med Knocked up, och egentligen ska man kanske inte dissekera en film på det sättet, men det är precis så jag känner för den. Helheten är enbart en mängd scener som man tar ställning till efterhand. Några är bra, några är riktigt dåliga och resultatet är helt okej. Jag är väl inget stort Judd Apatow-fan helt enkelt, jag gillade inte The 40 year old virgin så hemskt mycket heller. Men jag är ändå lite nyfiken på Superbad där Seth Rogen och Jonah Hill åter står på skådespelarlistan och Apatow är en av producenterna. Några av nyckelorden för plotten på imdb.com är One Night, Vulgarity, Throat Slitting, Drug Use och Fantasy Sequence. Kan verkligen bli hur bra eller hur dåligt som helst.

Publicerat av

Oskar Dahlbom

Filmintresserad medievetare bosatt i Lund. Ursprungligen från Gotland. Nybliven pappa till världens finaste Gusten.