Då ska man börja blogga om lite film också. Kan vara kul som en omväxling från min vanliga allblogg. Såg idag ett öga rött, ni vet den där sönderannonserade filmen haha. Jag trodde att det skulle vara en komedi först eftersom jag inte har läst boken eller så. Satt o vred mig en tredjedel av filmen då det kändes lite smått obekvämt. Den handlar ju om Halim som är en förortsunge som efter sin morsans död tvingas flytta till söder med sin svennefierad farsa som fått för sig att bli en äkta svenne o lyssna på svenska favoriter o käka surströmming o shit. Eh, not cool. Efter succéboken finns det säkerligen en mening med att göra filmen och man ville tydligen plocka poäng från båda sidorna då man vände historien från stan till förorten o tvärtom. Jag känner igen mig mycket i det som filmen tar upp såsom Halims frustration om den svenska hierarkin som sätter blatten längst ner i pyramiden, men tar avstånd från den svårsålda fantasivärlden som filmen speglar för att avdramatisera ett samhällsproblem för att frambringa en feelgood känsla som antagligen gör filmen en hit för filmmakarna. Ganska klassiskt för dom flesta blattefilmer. Visst lite allvar blir det ju också men för att inte vilja generalisera så gör man det titt som tätt. En iranier liknande gubbe till marockansk far. En bollywoodförort och en tankesultan med enkelt ordförråd, en dålig plan och en seriös kamp. Ett löst budskap som lösning på problemet, den såkallade stora jihad är fett skrattretande. Ett öga rött my friends är ett bra exempel på en riktig blattefilm (en film som till huvudsakligen gör narr av blattar). Trots det är den bättre än många svennefilmer (filmer utan samhällsförankring o utan blattar). Ciao
2 reaktioner till “Ett Öga Rött”
Kommentarer inaktiverade.
Shoo drag! Shamim är ett guzznamn men tack ändå jao:)
Ey, mannen, välkommen